lång tid bemödat sig att motarbeta engelska
publikens sympati för turkarne, och som här-
under vid ett tillfälle framställde den ås
att 3ssslands makt icke under någon före-
vändning bör eller får försvagas. Det kan
derföre vara intressant nog, att med den
i venska Tidningen öltversatta rentvag-
ningsartikeln jemföra, hvad man om samma
ämr nner yttradt på andra ställen, och vi
anföra här, såsom ctt motstycke, något som
med sista posten förekommer i en korres-
pondensartikel från London af den 19 den-
nes til erliner National-Zeitung. .
tidningen Times,, säger denne korrespon-
dent, bedrifver med stort nit det konstyrket.
att först öiverdrifva en anklagelse, föratt se-
dan göra samma löjlig, eller taga bort
gadden iran det som man måste erkänna,
och komma publiken att säga: Åh, var det
ingenting annat? om en sak som utan en så-
dan förberedelse skulle hafva åstadkommit en
stor harm. ålunda erfara vi huru man be-
ättat, att prins Albert skall föredraga Newan
framför Phemsen och yttrat sig hellre vilja
lefva några hundra mil bakom det Caspiska
hafyct än på ön Wight; likaså angifyes sum-
man af de rubler som grefve Aberdeen skall
hafva erhållit från Ryssland. För min del
har jag likväl icke kunnat påträffa ctt spår a!
sådana orimligheter, hvarken i pressen elle:
1 samtal, och för att vederlägga dylika ry
ten behöfde parlamentet icke göra sig besvär
att sammanträda. — Uti en sednare korres-
pondens från samme man af den 20 anföres
vidare såsom en bland anledningarna till dc
ifrågavarande ryktena följande: Kort efter se-
dan lord Palmerston år 1831 hade fått sitt
usked ur ministeren, gaf han en bekant jour-
nalist utdrag ur den korrespondens, som prins
MHlbert hade fört med utländska hof, med an-
modan, att deraf göra en brochyr inom 4t
tummar. Den trycktes hos Murray, och ett
oxemplar tillställdes prins Albert tillika med!
en vink derom, att brochyren kunde suppri-
meras, om han ville betala en viss summa.
Detta gjorde prinsen, men några exemplar
räddades från tillintetgörelsen och finnas ännu.
Omedelbart härefter blef lord Palmerston åter
väl med hofvet; man tillbjöd honom vice-
konungskapet i Irland och en plats i Perby-
ska ministeren. Dessa händelser blifva na-
urligtvis utlagda på ett dubbelt sätt, allt ef-
er de olika åsigter, som existera angående
ord Palmerstons politiska karakter. De flesta
säga att han alltid värnat Englands intresse
not Ryssland. Hans motståndare Urquart
som var ambassadsekreterare i Konstantino-
vel en tid under det lorden var Englands sän-
lebud derstädes) säger deremot, att han ge-
om manövern med brochyren fått drottnin-
sen och prins Alberti sin hand, likasom den
mde i medeltidshistorier plägade göra med
versoner som ingått paktum med honom.
Det ofvanstående kan förtjena anföras blott
äsom exempel på olika versioner om en sak,
m hvilken man har svårt att veta någonting
estämdt. Att drottningens af England gemål
korresponderat med frimmande hof, och att
van kunnat hafva en viss sympati för Ryss-
and på en tid då alla regenter hade detta,
;ch då ministeren i England helt och hållet
utade åt den sidan, synes ej innefatta någon-
ing orimligt, eHer som kan serskildt läggas
ionom mer än andra furstar och prinsar till
ast. Ett mera kuriöst faktum, som den ifråga-
arande korrespondenten uppgifver om Pal-
nerston, är, att i den såkallade blå boken,
om innefattar de på parlamentets bekos
ryckta samlingar af officiella handlingar, f.n-
es en handling som visar, att Palmerston,
id den tiden då Kossuth befann sig i Tur-
iet, rådde sultanen att utlefverera honom, och
örst. sedermera blef ädelmodig och stridslu-
tig, då sultanen hade förklarat sig vilja låta
et ankomma på ett krig., oo
tan
Dumma nda June nnn an I UA TT.