. wy stands framsteg i Asien.
Öfver detta ämne skrifver en orrespondent
ån Constantinopel till .Daly News: 2
M. il. I ett af Rysslands sista manifester
ttrades: det kommer helt och hallet att bero
F de andra makterna, huruvida krigets grän-
er ej blifva utvidgade, och det ej får en annan
arakter än den vi ämna gfva det, — cen
iplomatisk fordran till Europa att lata
yssland äta upp sig styckeför stycke. —
jenna makts inkriktningarunder de sista
0 aren på Polens, Vursiets och Nver-
es bekostnad och dess intriger vid hvarje
of i Europa vore ensamt tillräckliga at
ppna ögonen på dem, hvilka hafva sig
undets ära och trygghet antörtrodda samt lära
em att ett sadant tillfälle som det närva-
ande, att afklippa dessa inkräktningsförsö-,
annolikt ej -snart torde återkomma, funnvs
j högre motiver än det egna mtressets, som
alade för en kraftfull hjelp åt en svuron
undsförvandt. Lemnande åt skickligare pen-
wr att skrifva om den europeiska diplo-
natien, vill jag försöka att utpeka nägra af
Wysslands rörelser i Asien, som Englands
;ch Indiens folk ej tyckas uppskatta till sin
ulla betydelse. — Persiens nordöstra provinser
fversvämmas beständigt af slafjagande Turko-
naner, som tid efter annan boriröfva byin-
änarne och-släpa dem med sig till Bokhara
ch Khiva. Samma slafjagt drifves äfven al
sirghiserna på ryska omradet, och Ryssland
var naturligtvis tid efter annan utöfvat ve-
lergällningsrätten mot sina vilda grannar.
Medan vi höllo Afghanistan besatt, begagnade
sig ryssarne af ofvannämda förevändning till
tt anfall mot Khiva, hvarmed din egentlice
fsigten var att ästadkomma en contrademon-
stration mot vår egen 1 Afghanistan. — Vid
lenna tid ( 939-18S40) marcherade nemligen
General Perotiski sent på vintern mot ishiva,
men större delen af hans armee omkom under
jäget genom Turkestans frusna stepper;
last en liten återstod kom tillb att be
leras undergång. Penna öken har man
lermera betraktat son ötverstiolig
för Rysslands krigsföreta: ita hall
röljaktligen som ett af Indiens balverk. ,
skall nu visa alt det ej längre kan anses
som ctt sådant. Sedan den anglv-indis
härens återkomst från sitt himndetag till Ca-
bul under seneral Pollock 1542, tycktes var
uidiska. styrelse endast alltför beläten att vara
qvitt alla minnen af deta olyckliga land,
och följaktligen ha vi ej haft politiska agenter
at något slacs, ej ons att inberätta de rörelser
och intriver som pagatt bland vara rivaler och
tender vester om Indus, och 1ryssarne hafva
ej underlåtit ov bearveta det filt man lemnat
lem öppet, och ej glömt att utså den politi-
ska intrigens side, som nu bör sin trakt. I
iurkestan läto vi Ikaledes af mordet på
toddart och Conolly iförma oss att glömma
tillvaron airdessa vigt
en-
1
a sunnitiska makter,
samt äfven der lemna fältet öppet at I yssland.
Inom några få är har det imräivtat en obe:
sad ångbutstart ötver hela pissa harvet.
I sydöstra hörnet al denna insjö h: det upp-
förl en stark fistning på ön Ahsuradda nöra
Asterabad, och den händelse som TPimes,
en ledande urtikel för ej längesedan talade
om som ca otrolig chimer, hvars utförande
ännu minst ett århundrade skulle låta vänta
på sig, har redan tuträftat, nemligen inrättandet
af ångbåtsfart på Aralsjön, som verkställdes
under förlidet är. Dessutom har ry ka sty-
relsen latit uppföra en fästning vid mynnin-
gen af Sir-Daria eller Iaxartes, som beherr-
skar båtfarten på denna flod så längt den är
farbar, under hela dess lopp genom den titt
befolkade provinsen Kokan. Det är osäkert.
om ej detsamma skett vid mynningen ar
Oxus, i anseende till dess närhet till Khivas
hufvudstad, och det är alls icke otroligt ait
den pågaende tvisten med dennas styrelse an-
gär någon fråga af detta slag. Euligt de scd-
naste underrättelserna från dessa trakter, har
Wyssland verkligen fört en armå på tio dags-
marschers afstånd från Urghens, Khivas hanm