prototsollet följande anförande, hvilket begärdes på ordet : bä Det har ansetts, att de af mig och medbrodren Henrilk Andersson uti sistlidne onsdagens plenum framställda Önskningar, att detta riksständ måtte anmoda slatsutsskottet, att i eal:ghel med hvad 42 riksdagsordninsgen medgifver, ar vederbörande infordra upplysninggar om landtoch sjöförsvarsförrådernas till stånd, m. m. bordt säsom serskilde motioner framställas. Saken synes vara af den vigt, att jag likväl vågar utbedja mig dertill ett ögonblicks uppmärksamhet. Jag :har nemligen föreställt mig, att Pondeståndet, sisom representanter för den af tunga skattar och i denna tid af särdeles bekymmersamma förhållanden nedtryckta allmogen, skulle anse såsom sin heliga pligt, att i fråga om de ovanligt stora anslag hvilka nu af regeringen fordras till extra ordinarie utgifter för försrarsverket, och hvilka, sedan vi redan beviljat nära 6(0,000 rdr, uppgå till ännu 2,850,009 rdr bko, söka gira sig väl förvissadt om behofvet af desamma ; äfvenson, om möjligt, göra sig ett begrepp, huru så mycket kan erfordras, efter de betydliga ordinarieoch ext:a-anslag, som försvars-verket under de sista tjugu åren haft att påräkna. FJag föreställde mig att detta stånd redan haft så minga bevis, att i fråga om försvarsanslagen rikets ständer lemnats att blindt besluta, på god tro, så att sjändet nu ansäg sig, af de ovantadt stora anspråken, uppmanadt att yrka säker kännedom om försvarsverkets tillstånd och behof. Derföre trodde jag mig böra föreslå detta riksständ, att anmoda statsutskottet att begära del af generalförslager öfver säväl landtoch sjöförsvarsförråden, som öfver allt hvad som af krigs förnödenheter, m. m. kefinnes till arm6en och flottin utlemnadt. Befarande, att om jag blott såsom enskild ständsledamot uppträdde med en sådan hemställan, utskottet, säsom det ofta händt vid föregående riksdagar, deråt icke skulle egna den uppmärksamhet, som om densamma afgafs af Bondeständet gemensant, önskade och hoppades jag att få påräkna mina madbröders medverkan. SEfrör nig framstär det lika oväntadt, som stridande mot grudlagens anda, att vid detta tillfälle, då det gäller er för hela landet så vigtig sak, som att folkets representanter skola kunna bedöma behofvet af flera mill:oners skattebidrag, till ändamäl för hyllka redan förut så :nycket uppoffrats, ett riksstånd icke skulle kunna för sig fatta beslut, om att anmoda statsutskottet att infordra och meddela sä högst nödvändiga uppgifter om verkliga förhällandena; och jag inser icke att något annat dervid är att iakttaga, än att emligt 44 riksdagsordningen, meddela medstånden wunderrättelse om bes!utet. Det är af dessa skäl, som jag vägar anhälla att talmannem mätte förklara, huruvida ej den af mig väckta frågan kan omedelbarligen göras till föremål för ståndets beslut. fBefinnes det, att bondeståndet ej delar min åsigt om det svära ansvar vi ådraga oss inför nationen, om vi här bortskänka millioner, utan nödig undersökning af behofven, och således ej vill anmoda statsutskottet att söka förskaffa sig de upplysningar, utan hvilka de: är för mig oförklarligt, att utsko:tet sjelf kan anse sig uppfylla riksdagsordningens i 4 28 utskotten gifna uppdrag, att bereda och utarbeta ärendena; då lirer det ej vara värdt, att jag med en enskild motion vänder mig till ett utskott, der pluraliteten af de andra stånden, under nuvarande förhålanden, icke lärer lemna stor uppmärksamhet till den enskilde bondens röst. EDerefter företogs statsutskottets afstyrkande utlå tande n:o 20, i anledning af K. Maj:ts proposition om förmedling för lägenheter ä förra kronoparken Strandskogen på Öland. Per Bengtsson, Mårirs Månsson och Johan Petter Darielsson samt Måns Persson, alla från Calmar län, ville afslag på utskottets utlåtande och bifall till den kongl. propositionen. Desse talare ansågo nödvändigt att räntan blefve å de ifrågavarande lotterna nedsatt, såvida de icke skulle alldeles falla i ödesmål; ty genom de första egarnes starka skogsafverkning, hade egendomer så försämrats, att ingen skulie kunna med irvarande höga ränta ha någon fördel af dess värd och skötsel De nuvarande innehafvarne voro icke de som afrerkat skogen. Nils Larsson från Jemtland var af samma tanke som de förstnämnda, ansåg för nedlingen vara med rätivisa och billighet öfverenstämmande och ville att barnen icke skulle straffas ör fädernas missgerningar. Äfven Ola Månsson och Petter Jönsson ansågo billigt och nyttigt att ränteredsättning vidtoges, men ville äterremittera utlåadet i stillet för att, som de föregående talarne, afslå det. Äfven Matts Persson talade för återremiss och påmince huru hög ränta 8 tunnor utgjorde på 60 unnland duig mark. Med Matts Persson instämde Lirdby från Gottland och Lekberg från Örebro län emte flere andra. Anders Andersson från Skaraborgs än talade också för återremiss. Nyqvist ansåg att mu icke annat villkor fanns än att bifalla den kongl. ropositionen, såvida icke staten skulle förlora all insmst af jorden, men ville icke godkänna ett sådant att att försst köpa mark af staten och åtaga sig en änta, motsywarande dävarande värdet, sedan sköfla en och sköjrda ögonblicklig vinst, så sälja dea och Il sist få räntar nedsatt. Med Nyqvist instämde -ylander. Endast Petter Classon tog utskottets ut: ätande i försvar oeh förordade bifall dertill. — UtAtaadet återremitterades. onmåsnates———T