prototsollet följande anförande, hvilket begärdes på
ordet :
bä Det har ansetts, att de af mig och medbrodren
Henrilk Andersson uti sistlidne onsdagens plenum fram-
ställda Önskningar, att detta riksständ måtte anmoda
slatsutsskottet, att i eal:ghel med hvad 42 riksdags-
ordninsgen medgifver, ar vederbörande infordra upp-
lysninggar om landt- och sjöförsvarsförrådernas till
stånd, m. m. bordt säsom serskilde motioner fram-
ställas.
Saken synes vara af den vigt, att jag likväl vågar
utbedja mig dertill ett ögonblicks uppmärksamhet.
Jag :har nemligen föreställt mig, att Pondeståndet,
sisom representanter för den af tunga skattar och i
denna tid af särdeles bekymmersamma förhållanden
nedtryckta allmogen, skulle anse såsom sin heliga
pligt, att i fråga om de ovanligt stora anslag hvilka
nu af regeringen fordras till extra ordinarie utgifter
för försrarsverket, och hvilka, sedan vi redan beviljat
nära 6(0,000 rdr, uppgå till ännu 2,850,009 rdr bko,
söka gira sig väl förvissadt om behofvet af desamma ;
äfvenson, om möjligt, göra sig ett begrepp, huru så
mycket kan erfordras, efter de betydliga ordinarie-
och ext:a-anslag, som försvars-verket under de sista
tjugu åren haft att påräkna.
FJag föreställde mig att detta stånd redan haft så
minga bevis, att i fråga om försvarsanslagen rikets
ständer lemnats att blindt besluta, på god tro, så att
sjändet nu ansäg sig, af de ovantadt stora anspråken,
uppmanadt att yrka säker kännedom om försvarsver-
kets tillstånd och behof. Derföre trodde jag mig böra
föreslå detta riksständ, att anmoda statsutskottet att
begära del af generalförslager öfver säväl landt- och
sjöförsvarsförråden, som öfver allt hvad som af krigs
förnödenheter, m. m. kefinnes till arm6en och flot-
tin utlemnadt. Befarande, att om jag blott såsom
enskild ständsledamot uppträdde med en sådan hem-
ställan, utskottet, säsom det ofta händt vid föregå-
ende riksdagar, deråt icke skulle egna den uppmärk-
samhet, som om densamma afgafs af Bondeständet
gemensant, önskade och hoppades jag att få påräkna
mina madbröders medverkan.
SEfrör nig framstär det lika oväntadt, som stridande
mot grudlagens anda, att vid detta tillfälle, då det
gäller er för hela landet så vigtig sak, som att fol-
kets representanter skola kunna bedöma behofvet af
flera mill:oners skattebidrag, till ändamäl för hyllka
redan förut så :nycket uppoffrats, ett riksstånd icke
skulle kunna för sig fatta beslut, om att anmoda
statsutskottet att infordra och meddela sä högst nöd-
vändiga uppgifter om verkliga förhällandena; och
jag inser icke att något annat dervid är att iakttaga,
än att emligt 44 riksdagsordningen, meddela med-
stånden wunderrättelse om bes!utet.
Det är af dessa skäl, som jag vägar anhälla att
talmannem mätte förklara, huruvida ej den af mig
väckta frågan kan omedelbarligen göras till föremål
för ståndets beslut.
fBefinnes det, att bondeståndet ej delar min åsigt
om det svära ansvar vi ådraga oss inför nationen,
om vi här bortskänka millioner, utan nödig under-
sökning af behofven, och således ej vill anmoda stats-
utskottet att söka förskaffa sig de upplysningar, utan
hvilka de: är för mig oförklarligt, att utsko:tet sjelf
kan anse sig uppfylla riksdagsordningens i 4 28 ut-
skotten gifna uppdrag, att bereda och utarbeta ären-
dena; då lirer det ej vara värdt, att jag med en
enskild motion vänder mig till ett utskott, der plura-
liteten af de andra stånden, under nuvarande förhål-
anden, icke lärer lemna stor uppmärksamhet till den
enskilde bondens röst.
EDerefter företogs statsutskottets afstyrkande utlå
tande n:o 20, i anledning af K. Maj:ts proposition om
förmedling för lägenheter ä förra kronoparken Strand-
skogen på Öland.
Per Bengtsson, Mårirs Månsson och Johan Petter Da-
rielsson samt Måns Persson, alla från Calmar län,
ville afslag på utskottets utlåtande och bifall till den
kongl. propositionen. Desse talare ansågo nödvändigt
att räntan blefve å de ifrågavarande lotterna nedsatt,
såvida de icke skulle alldeles falla i ödesmål; ty ge-
nom de första egarnes starka skogsafverkning, hade
egendomer så försämrats, att ingen skulie kunna med
irvarande höga ränta ha någon fördel af dess värd
och skötsel De nuvarande innehafvarne voro icke
de som afrerkat skogen. Nils Larsson från Jemtland
var af samma tanke som de förstnämnda, ansåg för
nedlingen vara med rätivisa och billighet öfverens-
tämmande och ville att barnen icke skulle straffas
ör fädernas missgerningar. Äfven Ola Månsson och
Petter Jönsson ansågo billigt och nyttigt att ränte-
redsättning vidtoges, men ville äterremittera utlå-
adet i stillet för att, som de föregående talarne, af-
slå det. Äfven Matts Persson talade för återremiss
och påmince huru hög ränta 8 tunnor utgjorde på 60
unnland duig mark. Med Matts Persson instämde
Lirdby från Gottland och Lekberg från Örebro län
emte flere andra. Anders Andersson från Skaraborgs
än talade också för återremiss. Nyqvist ansåg att
mu icke annat villkor fanns än att bifalla den kongl.
ropositionen, såvida icke staten skulle förlora all in-
smst af jorden, men ville icke godkänna ett sådant
att att försst köpa mark af staten och åtaga sig en
änta, motsywarande dävarande värdet, sedan sköfla
en och sköjrda ögonblicklig vinst, så sälja dea och
Il sist få räntar nedsatt. Med Nyqvist instämde
-ylander. Endast Petter Classon tog utskottets ut:
ätande i försvar oeh förordade bifall dertill. — Ut-
Ataadet återremitterades.
onmåsnates———T