skald, romanförfattare och politisk skriftställare. Mene
det är ej så farligt med mannens löften att upphöra s
med sit stöeiftstölleri, ty nyss har han annonserat et
yo Hj (
nytt arbete, hvilket
ull utkomma under detta år.v i
Fosterlandskärlek. Folkbeväpning.
Skytteförbund.
Under denna titel lästes för några veckor
sedan i Gottlands Läns Tidning, en artikel
beledsagad med några citationer ur Agardhs
Statistik (h. 2, sid. 3:0—314) om nödvändighe-
ten för Sverige af ett på folkets eget delta-
gande grundadt försvarssystem, och framstäl-
lande ett förslag, väckt, såsom tidningen yt-
trar, af några fosterländska män der på ön,
och åsyftande en allmännare spridning och en
vidsträcktare öfning af en glad och manlig
idrott, som i både fred och krig, både till
förströelse och förvärf eller försvar, skänker
dels muntert behag, dels fördel och vinst,
dels — i farans stund — lugn, sjelfförtröstan
och krigsduglighet.,
Detta förslag afser bildandet af enskilda,
frivilliga förbund med skjutlekar till tidsför-
drif. Det är meningen, att i kedjan af foster-
öns urgamla, hurtiga, för kropp och sinne
stärkande folklekar få infläta en ny täfllings-
skjutning, och att derigenom göra provinsens!
mandom och ungdom fullkomligt van och förtro-i :
gen med bössans och musköttens eller studsarens
rätta bruk. Det är en tanke, som, omfattadi
af unga och gamla med önsklig och erforder-
lig nitälskan, kan blifva vigtgare och följdri-
kare än kanske mången i förstone tror.
Vi hafva trott denna tanke i närvarande
ögonblick mer än någonsin förtjent af uppmärk-
samhet och efterföljd äfven i andra provinser (
än Gottland.
Fosterlandskärleken, lusten för manlig
idrotter och bekantskapen med bössan och
lodet äro ingenstädes i vårt land främmande
för ungdomen; tidpunkten är ej illa vald att
uppmuntra dessa anlag der de finnas och fram-
kalla dem der de slumra.
Vi meddela här efter Gottlands Läns Tid-
ning sjelfva förslaget, tecknadt, såsom bla-
det ger vid handen, af en i ämnet säker och
erfaren hand:
För att såsom duglig stridsman, vare sig
som skarpskytt, tiraljör eller linie-infanterist,
kunna uppträda i strid emot jemnstark trupp,
bildad efter nutidens militärbruk, och med
hopp att i denna strid bli den segrande, er-
fordras stor utbildning i åtminstone allt det,
hvaruti landets söner vid de årliga vapenöf-
ningarne undervisas. Hvad dessa öfningar
omfatta är väl, åtminstone ytligt, kändt till
namn och beskaffenhet af öns män och yng-
lingar; vi uppräkna här dock dess hufvud-
punkter; de äro: -
1) skjutfärdighet;
2) ett hastigt och ordnadt utförande af for-
merings- och strids-rörelser (manövrer), och
hvilka kommenderas, signaleras eller af be-
fälhafvaren genom tecken antydas;
3) förmåga, att i egenskap af tiraljör eller
skarpskytt begagna markens ojemnheter, m.
m., till eget skydd, under det fienden be-
skjutes och stridens ändamål för öfrigt ernås;
samt
4) bevakningstjenst.
När man betänker, huru dessa särskilda öf-
ningar kunna och böra anordnas, inser man
genast att alla, med undantag af den först-
nämnda, äro af beskaffenhet att flera perso-
ner, helst rätt många, böra på samma gång
i dem deltaga, och det till en början i en
trupp, men sedan i tvenne trupper, som före-
ställas vara hvarandras fiender. Utan denna
sednare öfning förfelas ändamålet.
Endast skjutfärdighet kan fullständigt vin-
nas på egen hand, till en början genom van-
lig målskjutning på stillastående föremål, der-
efter på i rörelse varande, och sist under det
skytten sjelf är i rörelse, mot eller från må-
let, derunder laddar, och endast stannar ctt
eller annat ögonblick för att sigta och skjuta.
Denna konst — som cj endast här på pap-
peret står friämst — skiljer sig äfven från den
öfriga praktiska skicklighet, som stridsmannen
bör ega, deruti, att den erfordrar en ganska
lång öfningstid; att befälet icke, vid utöfnin-
gen på stridsfältet, kan genom rättelse för-
bättra soldatens möjliga oskicklighet, såsom
händelsen är i de flesta andra fallen, och
slutligen, att en säker eld så hastigt och ofta
afgörande förbereder segern.
Men fastän skicklighet i skjutkonst kan
förvärfvas på egen hand, är dock klart att
den hastigare vinnes och att sjelfva öfningen
kan bli ett nöje, om flera personer förena sig
om den och den utföres under ledning af
redan bildade skyttar. Så sker ock på mänga
ställen såväl i Skandinavien, i grannländerna,
ja troligen i Europas alla länder; stadens och
den kringliggande landtbygdens män och yng-
lingar samla sig i dertill afsedd lokal, under
den vackra årstiden vanligen en gång i veckan
eller månaden, och öfva sig i skjutning; för
mången är detta dess enda förströelse utom-
hus. Tidtals anställas då täflingsskjutningar,
hvilka lifligt omfattas af gammal och ung,
och bevistas och förskönas äfven af dem,
som ej tänka på och ej äro skapade för stri-
den med bössa och lod.n
Det är ingenting mindre än likgiltigt, då
en fiende en gång beträder vår strand, om
de stridsmän, som möta honom, äro skickliga
skyttar eller ej. Visserligen ega vi redan goda
skyttar, synnerligen inom Färö och andra
församlingar, belägne närmast kusten, men
dessa skyttars antal är dock ringa ijemförelse
I med den stridbara befolkningens på vår ö,
t hvilken befolkning i allmänhet i detta hän-
tl seende lemnar mycket öfrigt att önska. De
—L -— - —-— nt 05
An MaA M m m somm AA