skald, romanförfattare och politisk skriftställare. Mene det är ej så farligt med mannens löften att upphöra s med sit stöeiftstölleri, ty nyss har han annonserat et yo Hj ( nytt arbete, hvilket ull utkomma under detta år.v i Fosterlandskärlek. Folkbeväpning. Skytteförbund. Under denna titel lästes för några veckor sedan i Gottlands Läns Tidning, en artikel beledsagad med några citationer ur Agardhs Statistik (h. 2, sid. 3:0—314) om nödvändigheten för Sverige af ett på folkets eget deltagande grundadt försvarssystem, och framställande ett förslag, väckt, såsom tidningen yttrar, af några fosterländska män der på ön, och åsyftande en allmännare spridning och en vidsträcktare öfning af en glad och manlig idrott, som i både fred och krig, både till förströelse och förvärf eller försvar, skänker dels muntert behag, dels fördel och vinst, dels — i farans stund — lugn, sjelfförtröstan och krigsduglighet., Detta förslag afser bildandet af enskilda, frivilliga förbund med skjutlekar till tidsfördrif. Det är meningen, att i kedjan af fosteröns urgamla, hurtiga, för kropp och sinne stärkande folklekar få infläta en ny täfllingsskjutning, och att derigenom göra provinsens! mandom och ungdom fullkomligt van och förtro-i : gen med bössans och musköttens eller studsarens rätta bruk. Det är en tanke, som, omfattadi af unga och gamla med önsklig och erforderlig nitälskan, kan blifva vigtgare och följdrikare än kanske mången i förstone tror. Vi hafva trott denna tanke i närvarande ögonblick mer än någonsin förtjent af uppmärksamhet och efterföljd äfven i andra provinser ( än Gottland. Fosterlandskärleken, lusten för manlig idrotter och bekantskapen med bössan och lodet äro ingenstädes i vårt land främmande för ungdomen; tidpunkten är ej illa vald att uppmuntra dessa anlag der de finnas och framkalla dem der de slumra. Vi meddela här efter Gottlands Läns Tidning sjelfva förslaget, tecknadt, såsom bladet ger vid handen, af en i ämnet säker och erfaren hand: För att såsom duglig stridsman, vare sig som skarpskytt, tiraljör eller linie-infanterist, kunna uppträda i strid emot jemnstark trupp, bildad efter nutidens militärbruk, och med hopp att i denna strid bli den segrande, erfordras stor utbildning i åtminstone allt det, hvaruti landets söner vid de årliga vapenöfningarne undervisas. Hvad dessa öfningar omfatta är väl, åtminstone ytligt, kändt till namn och beskaffenhet af öns män och ynglingar; vi uppräkna här dock dess hufvudpunkter; de äro: 1) skjutfärdighet; 2) ett hastigt och ordnadt utförande af formeringsoch strids-rörelser (manövrer), och hvilka kommenderas, signaleras eller af befälhafvaren genom tecken antydas; 3) förmåga, att i egenskap af tiraljör eller skarpskytt begagna markens ojemnheter, m. m., till eget skydd, under det fienden beskjutes och stridens ändamål för öfrigt ernås; samt 4) bevakningstjenst. När man betänker, huru dessa särskilda öfningar kunna och böra anordnas, inser man genast att alla, med undantag af den förstnämnda, äro af beskaffenhet att flera personer, helst rätt många, böra på samma gång i dem deltaga, och det till en början i en trupp, men sedan i tvenne trupper, som föreställas vara hvarandras fiender. Utan denna sednare öfning förfelas ändamålet. Endast skjutfärdighet kan fullständigt vinnas på egen hand, till en början genom vanlig målskjutning på stillastående föremål, derefter på i rörelse varande, och sist under det skytten sjelf är i rörelse, mot eller från målet, derunder laddar, och endast stannar ctt eller annat ögonblick för att sigta och skjuta. Denna konst — som cj endast här på papperet står friämst — skiljer sig äfven från den öfriga praktiska skicklighet, som stridsmannen bör ega, deruti, att den erfordrar en ganska lång öfningstid; att befälet icke, vid utöfningen på stridsfältet, kan genom rättelse förbättra soldatens möjliga oskicklighet, såsom händelsen är i de flesta andra fallen, och slutligen, att en säker eld så hastigt och ofta afgörande förbereder segern. Men fastän skicklighet i skjutkonst kan förvärfvas på egen hand, är dock klart att den hastigare vinnes och att sjelfva öfningen kan bli ett nöje, om flera personer förena sig om den och den utföres under ledning af redan bildade skyttar. Så sker ock på mänga ställen såväl i Skandinavien, i grannländerna, ja troligen i Europas alla länder; stadens och den kringliggande landtbygdens män och ynglingar samla sig i dertill afsedd lokal, under den vackra årstiden vanligen en gång i veckan eller månaden, och öfva sig i skjutning; för mången är detta dess enda förströelse utomhus. Tidtals anställas då täflingsskjutningar, hvilka lifligt omfattas af gammal och ung, och bevistas och förskönas äfven af dem, som ej tänka på och ej äro skapade för striden med bössa och lod.n Det är ingenting mindre än likgiltigt, då en fiende en gång beträder vår strand, om de stridsmän, som möta honom, äro skickliga skyttar eller ej. Visserligen ega vi redan goda skyttar, synnerligen inom Färö och andra församlingar, belägne närmast kusten, men dessa skyttars antal är dock ringa ijemförelse I med den stridbara befolkningens på vår ö, t hvilken befolkning i allmänhet i detta häntl seende lemnar mycket öfrigt att önska. De —L -— —-— nt 05 An MaA M m m somm AA