förtjenst och följaktligen äfven tillgång till bröd.
Under dessa sednare törhällanden kan medelmättan
deremot tjena penningar, blott den bereder sig ka-
naler för tidig underrättelse om blifvande eller redan
utfärdade förbud. Jag har i friskt minne, huru det
berättades sistliden sommar, att en köpman, i följd
af sin påpasslighet, kort efter det kongliga påbudet
om tidens inskränkning för tillverkning af bränvin,
gjorde i bränvin, som det heter i dagligt tal, så bril-
janta affärer på nägra dagar, att det skolat medföra
så stor vinst, att mången med fullt samma kapacite
som denne, skulle skatta sig lycklig, om han kunde
genom uppoffringen af bela sin friskaste arbetstid,
kunna säga sig hafva en mötsvarande sparpenning
för älderdomen. Denna köpman var visserligen icke
enda spekulanten vid ifrågasatte förhällande och skulle
ieke heller blifva ensam, om ett förbud för tillverk-
ning af bränvin i April kommer att gifva anledning
till nya affärer i samma väg. Huruvida dylika spe-
kulationer kunna lända till landets båtnad eller ej,
lemnar jag till hvars och ens bedömmande — jag
ser dem uppkomna pä andras ruin och till föga gagn
för den, som vidblifvit vinsten, emedan lätt tjenta
penningar vanligen och lätt gå förlorade; och om,
som oftast lärer vara händelsen, andra finnas, söm,
ehuru icke synliga, ändock varlt intresserade i
affären och följaktligen dela vinsten, så är behållnin
gen, delad på fera händer, så mycket snarare för-
svunnen. Vare dermed huru som helst, så skall it-
minstone icke jag biträda den äsigten, som efter mitt
omdöme tillbakasttter dugligbet och verksamhet till
förmån för en på mindre goda följder grundad spe-
kulationsande. Jag reserverar mig således på förut
antydde grunder mot beslutet till förslag för brän-
vinstillverkningens inställande i April månad.