ordnining under loppet af den tid den är bestämd att gilla och på hvilken beräkningar blifvit gjorda, måste förörutsättas och rättfärdigas af högst vigtiga omständidigheter. K. F. den 10 Oktober 1851 förutsätter sädanaa, och inskränkningen till 2 månaders bränning underr denna vinter rättfärdigas af den hardt nära till missyvrext gränsande 1853 ärs grödan, äfvensom af den verkliiga, ännu kännbarare missvexten på foder. Ingen Ihar att öfver den skedda inskränkningen under sådama omständigheter beklaga sig; en hvar har frivilligt underkastat sig en sådan, med deana näring följande, honom förut bekant risque, när han vid sitt jordbruk häftat en dylik näringsgren. Att åter företaga en inskränkning uti inskränkningen, sedan den, genom denna sednare, förunnade qvarblifna tid inträdt och beräkningar i förlitande derpå blifvit gjorda, dertill lemnar icke förordningen förutsättningar, och beräkningarnes uppgörande derefter kan icke af näringsidkaren fordras. Bit sådant företaag mäste då förutsätta alldeles utomordentliga, underr tiden inträffade, nya omständigheter, för att af deem kunna rättfärdigas. Om sådana sedan inträdt, , eller de skola inträda, på förespeglingar hvaraf utskobttets pluralitet tycktes grunda sitt beslut, så kan det iecke gerna antagas attsådana utomordentliga omständiligheter skulle kunna undgå Kongl. Maj:ts egen höga uppmärksamhet, eller att konungen skulle kunna underrlåta hvad i sådant nödfall folkets väl kräfde. Att dderora gifva konungerm en påminnelse skulle antyda cett misstroende till kans vaksamma omsorg. Ait anse (d-snna påminnelse som ett stöd skulle förråda en förseställming att konungen icke ville eller icke vågade, äåtertaga ett kungs-erd, då folkets nöd fordrade desta återtagande. Jag vill icke neka, att, från synpunkten af bränvinets fördyrande, åtgärden för detta ändamäl skule wara tjenlig. Men under det att vinsten deraf skulle tillfalla dem, som, efter att hafva begagnat båda månaderna, sin produkt ännu icke försält, äfvensom dem, hvilka tillhandlat sig den sålda produkten, så skulle förlesten till största delen drabba idkarne af husbehofsbränning, hvilka beräknat denna för att kunna framföda sina kreatur, hvilka behållits med förlitande på den foderhjelp, som genom bränning i April måpad Ikunde för dem beredas. Skulle nu dragarne icke kunna framfödae, så komme detta att inverka på vårbrukeet och således äfven på kommande årets skörd. Detta tyckes mig hvarken rätt eller billigt och komme att äfven drabba arbetaren, så väl derigenom att arbetsgifvaren, vid förlusten af en beräknad inkomst, skulle nödgas att derefter äfven inskränka arbetet, som ock genom fördyrandet af äfven nästa års skörd. Nils Svensson från Christianstads län: Då jag ej med min röst inom utskottet bidragit till att vilja alstr:a misstroende mellan regering och folk, mäste jag äfven offentligen reservera mig mot det beslut, särskilda utskottet med 2:ne rösters plnralitet uttalat sangäende bränvinsbränningens fortsättande under in:stundande April månad, och om jag än nägon gäng varit frestad dela lika äsigter med pluraliteten, har jag så mycket mindre kunnat göra det, som jag alltid insett det vara mindre väl betänkt att vilja förmå aägon svika gifvet ord och löfte, och dä Kongl. Majt har medelst kungörelse den 13 Juli sistlidet är, påbudit att bränvinsbränningen skall inställas unger nästkommande vär och vinterifyra månader, så att den endast begagnas 2:ne månader,nemligen November innevarande och April nästkommande är; dock att de tillverkare, som möjligen finna för sin näring fördelaktigare att i stället för April mänad såsom bränningstid begagna nästkommande December, må vara medgifvet att till denna sistnämnde månad förflytta bränningsrättigheten för April, under vvilior att sådant före den 13 November detta är annäles c. Detta är kungs-ord, och sin konungs ord är folket vant att anse som oryggeliga, och som sädane är det. jag önskar de äfven nu matte få förblifva, och jag anser det vara under ständernes värdighet att söks förmå regeringen rygga det minsta tillbaka härutin.nan. Om någon kunde öfvertyga mig derom, att nödvändigheten päkallar ett sädant tillgörande, di skulle jag genast söka medverka härtill; men detta tror jag icke, ty då vore med exportförbud mot utförsel af spanmäl hela denna olägenhet afhulpen, och då muhärtill kommer, att de stora ängbrännerierna redan gagnats till bränvinsbränning November och Dece ber mänader, och bränvinet kanhända redan öfverggätt i handlarehänder, då undrar man intet, att äfven dessa hafva sina målsmän. Hårdast skall det träffa husbehofsbrännarne, som endast gagnat November mänad, för att i stället för December nu gagna instindande April och derigenom kunna med biträde af Iranken framföda sina kreatur, och nu svikne häntinnan måste nedslagta en del deraf. Jag kan säledes ej på ofvan anförda skäl biträda en sädan brädstörtande förändring af ofvannämnde konsl förerdning, utan måste emot detta utskottets besut mig reserveranr. (eorg Nyqvist från Wermlands län: Med särskilda, uts:ottets beslut af framgäng för dektor Sandbergs moion för bränvinsbränningens inställande nästa Apil, kan jag icke förena mig; grunderna härför äro följande : i 1:o. Att jag tror en sådan ätgärd icke är af nöden påkallad. 2::0o. Att jag hyser den äsigt, att icke utan största nödltväng, regeringen bör åvägabringa inskränkningar! i em handtering, som grundar sig på gifven lag; anseemde att regeringen redan med inskränkning af brämvinsbränningen frän e6 till 2 mänader, utöfrat. den rätt, som densamma tillkommer ; kan i följa I deraf ej biträda en medverkan till förbud på förbud. 3:0. Att jag i förbudet ser dem, som redan begagi nat sig af den tillåtna tiden, 2 månader, gynnade icke allenast genom vinsten på tillverkningen, utan äfven genom en höjning i priset å varan, som genom förbudet mäste blifva en gifven följd, allt på! bekostnad för dem, som begagna bränvinstillverkningen som sig bör, nemligen till en nödhjelp för ladu-? gärden. 4:0. Att jag icke vill medverka att leda regeringen på en väg, som fortsatt skulle qväfva all industri och för närvarande leda till löftesbrott af en nyligen rörande bränvinsbränningen utfärdad författ-;? ning, nemligen den af den 13 Juli 1853. . 5:o. Att jag tror regeringen genom ifrägasatte ätgärd ställes i frestelse att utfärda ett förbud, som samnolikt annars aldrig kommit i fråga, än mindre gättt till verkställighet. Det kan väl icke nekas, att landets välständ beror å, huruvida dess resurser kuppa användas eller icke. Bestående lagar, gynsamma för industrien, framkalla verkliga förmägor och kapitalister till företagsamhet, som lemnar bröd ät den behöfvande ech inkomst ät stieten samt välförtjent inkomst och vinst för dem sjufva. I motsatt fall vågar kapitalisten icke sätta sha tillgångar i omlopp, och följden blir, att förmägm förlorar sin spänstighet samt den fattige arbets