användas till frambringande af bränvin och drani
i stället besparades för att omedelbart begagnas ti
föda ännu större utsigter skulle förefinnas för lad
gärdarnes underhällande, och befolkningen tillika eg
vida lättare tillgång till en sund och närande föda.
Det har äfven blifvit sagdt, att ett exportförbud
spanmäl skulle vara en utväg, hvilken i värsta fa
skulle kunna tillgripas för att förekomma en hotand
nöd. Men det torde tillåtas utskottet erinra, att in
gen åtgärd inverkar så störande på spanmälsmark
nadens förhällanden och på handelsförbindelsen me
andra länder som ett utförselsförbud, hvaraf verknin
garne utan tvifvel skulle komma att sträcka sig til
alla landtbrukare, som kunde hafva spanmäl att af
läta, äfvensom att under flere är läta känna sin:
skadliga följder. Det torde äfven kunna med säker
het antagas, att genom ett förbud för utförsel af span
mål, under tillåtelse att inom landet förvandla denn:
till bränvin, endast ganska ofullkomligt skall ästad
komma den verkan, som äsyftades. Man skulle deri
genom förhindra den vinst för landet och den tillök.
ning i bankens silfverförräd, som en utskeppning a
säd medför, men man hade ej förebyggt, att de, så
lunda qvarhällna lifsmedlen, utan att bidraga til
brödbristens afbjelpande, försvinna för att förvandlas
i en rusgifvande, icke nårande dryck.
Påståendet, att en underdånig anhållan från rikets
ständer om ett bränvinsförbud skulle kunna uttydas
såsom en opåkallad erinran och ett oförtjent misstro-
ende till konungen, är af den beskaffenhet, att det,
närmare betraktadt, vederlägger sig sjelft. En all-
män tillämpning deraf skulle inskränka rikets stän-
ders underdäniga skrifvelser endast till lagstiftnings-
och beskattningsfrågor, samt betaga Sveriges repre-
sentation den petitionsrätt, hvilken hvarje enskilt med-
borgare åtnjuter. Då det icke finnes nägon gagnelig
och maktpåliggande åtgärd, hvars vidtagande icke
kan sägas vara regeringens pligt, så skulle, efter en
dylik tydning, rikets ständer ej heller kunna i under-
dånighet begära eller förorda någon sådan, utan att
konungens landsfaderliga tänkesätt ansågs vara be-
tvitladt och han sjelf derigenom förnärmad.
De, som bestrida anhållan om ett bränvinsförbud
hafva likaledes hufvudsakligen fästat sig dervid att
konungens samtycke dertill skulle störa den tillit, som
rikets innebyggare grundat på hans ord, eller på det
medgifvande, genom hvilket han skulle hafva afhändt
sig rättigheten att ytterligare inskränka eller förbjuda
bränvinsbränningen, samt att censkilta medborgare,
som satt sitt förtroende till detta ord, skulle, genom
dess rubbande och deraf uppkommande missräknin
gar, få vidkännas betydliga förluster. Men då konun-
gens ofta utöfvade och aldrig bestridda rättighet att
i större eller mindre mån inskränka eller ock helt
och hållet förbjuda bränvinsbränningen, grundar sig
på hans landsfaderliga pligt att skydda sina underså-
ter för den nöd, som denna närings obehindrade ut
öfning möjligen kunde vålla, så måste rättigheten
vara lika oaflåtlig som pligten att den begagna.
Denna rättighet, åt konungen förvarad i grundlagarne
genom deras bestämmelser i afseende på hans makt
öfver den ekonomiska lagstiftningen, kan, utan för-
ändring af dessa, i intet fall honom afhändas, och
konungen har således ingalunda, genom kungörelsen:
af den 13 Juli, som inskränker bränvinsbränningen till
tvenne månader kunnat betaga sig rättigheten att yt-
terligare inskränka den eller att förbjuda den för nå-
gon del af denna tid. Intet administratift påbud lä-
rer finnas, i hvilket tvingande omständigheter, äfven
om dessa ej vore i förordningen på förhand nämnda,
icke kunna föranleda en förändring, och således kan
äfven den nöd, som i följd af inträdda nya förhällan-
den hotar ett samhälle med hunger, icke annat än
innebära giltiga skäl till inskränkning af ett yrke,
som i stort förtär tillgångarne på lifsmedel. Denna
särskilta beskaffenhet hos bränvinsbränningen måste
alltid i ett spanmålsbehöfvande land, der denna fa-
brikation drifves till en sådan höjd som hos oss, göra
den till en osäker näring. Om så är, måste äfven
hvarje bränvinsbrännare och öfriga medborgare, vid
sina beräkningar och sina afhandlingar med hvaran
dra taga denna osäkerhet i betraktande, utan att re-
geringen kan i något hänseende anklagas för ett löf-
tesbrott, om den, i följd af förhållanden, som för
massan af landets befolkning medföra en hotande
brist, vidtager en inskränkning af nämnda tillverk-
ning.
Utskottet kan således, ehuru det ingalunda miss-
känner den stora vigt, hvilken så väl för allmänt som
enskilt väl ligger derpå att sådana undantag från nä-
ringsförfattningarne som det ifrågavarande må kunna
i möjligaste måtto undvikas, likväl icke annat än finna
en så beskaffad åtgärd rättfärdigad, då nöden står
för dörren. Det bör äfven anmärkas, att om, sedan
frågan om ett förbud blifvit väckt vid riksdagen, ri-
kets ständer skulle ogilla densamma; så synes konun-
sen, derest en sådan åtgärd likväl sedermera finnes
vara nödvändig, hafva större svårighet att då vidtaga
;n förändring, än han skulle hafva att lemna rikets
nders underdåniga anhållan utan afseende, i hän-
else förhällandena utvecklade sig annorlunda än som
iu synes vara att förvänta.
Slutligen torde äfven böra tagas i betraktande, att
närvarande fall lättas olägenheterna af förbudet der-
senom, att de ovanligt höga pris till hvilka lifsmed-
;n redan stigit, förvissa landtbrukarne om lönande
fsättning på sina produkter, äfven om bränvinsbrän-
ingen skulle inställas.
Om, emot all sannolikhet, säd och potäter funnes
id April månads utgång, vara förhanden utöfver ri-
ets behof, sä blefve det både lättare och säkrare att
enom den då börjande sjöfarten afsätta dem till ut-
kes ort, än att under motsatta förhållanden anskaffa
t Sveriges hungrande befolkning födoämnen i er-
ittning för dem som till bränvin förvandlats.
Dessa skäl synas utskottet vara så giltiga att det,
wvad afseende än de för den motsatta äsigten an-
rda grunder må förtjena, finner sig böra bifalla
mt tillstyrka
att Rikets Ständer mätte ingå med underd.
anhållan, att K. M:t täcktes i nåder förbjuda all
bränvinsbränning under vintern och våren, och
således låta inställa densamma äfven under näst
kommande April månad.
Härmed anser sig utskottet äfven hafva för närva-
nde besvarat hr Dalmans motion.
Reservationerna emot detta betänkande skola med-
las i morgon.
— —— nn
onstitutionsutskottets utlåtande angående re-