användas till frambringande af bränvin och drani i stället besparades för att omedelbart begagnas ti föda ännu större utsigter skulle förefinnas för lad gärdarnes underhällande, och befolkningen tillika eg vida lättare tillgång till en sund och närande föda. Det har äfven blifvit sagdt, att ett exportförbud spanmäl skulle vara en utväg, hvilken i värsta fa skulle kunna tillgripas för att förekomma en hotand nöd. Men det torde tillåtas utskottet erinra, att in gen åtgärd inverkar så störande på spanmälsmark nadens förhällanden och på handelsförbindelsen me andra länder som ett utförselsförbud, hvaraf verknin garne utan tvifvel skulle komma att sträcka sig til alla landtbrukare, som kunde hafva spanmäl att af läta, äfvensom att under flere är läta känna sin: skadliga följder. Det torde äfven kunna med säker het antagas, att genom ett förbud för utförsel af span mål, under tillåtelse att inom landet förvandla denn: till bränvin, endast ganska ofullkomligt skall ästad komma den verkan, som äsyftades. Man skulle deri genom förhindra den vinst för landet och den tillök. ning i bankens silfverförräd, som en utskeppning a säd medför, men man hade ej förebyggt, att de, så lunda qvarhällna lifsmedlen, utan att bidraga til brödbristens afbjelpande, försvinna för att förvandlas i en rusgifvande, icke nårande dryck. Påståendet, att en underdånig anhållan från rikets ständer om ett bränvinsförbud skulle kunna uttydas såsom en opåkallad erinran och ett oförtjent misstroende till konungen, är af den beskaffenhet, att det, närmare betraktadt, vederlägger sig sjelft. En allmän tillämpning deraf skulle inskränka rikets ständers underdäniga skrifvelser endast till lagstiftningsoch beskattningsfrågor, samt betaga Sveriges representation den petitionsrätt, hvilken hvarje enskilt medborgare åtnjuter. Då det icke finnes nägon gagnelig och maktpåliggande åtgärd, hvars vidtagande icke kan sägas vara regeringens pligt, så skulle, efter en dylik tydning, rikets ständer ej heller kunna i underdånighet begära eller förorda någon sådan, utan att konungens landsfaderliga tänkesätt ansågs vara betvitladt och han sjelf derigenom förnärmad. De, som bestrida anhållan om ett bränvinsförbud hafva likaledes hufvudsakligen fästat sig dervid att konungens samtycke dertill skulle störa den tillit, som rikets innebyggare grundat på hans ord, eller på det medgifvande, genom hvilket han skulle hafva afhändt sig rättigheten att ytterligare inskränka eller förbjuda bränvinsbränningen, samt att censkilta medborgare, som satt sitt förtroende till detta ord, skulle, genom dess rubbande och deraf uppkommande missräknin gar, få vidkännas betydliga förluster. Men då konungens ofta utöfvade och aldrig bestridda rättighet att i större eller mindre mån inskränka eller ock helt och hållet förbjuda bränvinsbränningen, grundar sig på hans landsfaderliga pligt att skydda sina undersåter för den nöd, som denna närings obehindrade ut öfning möjligen kunde vålla, så måste rättigheten vara lika oaflåtlig som pligten att den begagna. Denna rättighet, åt konungen förvarad i grundlagarne genom deras bestämmelser i afseende på hans makt öfver den ekonomiska lagstiftningen, kan, utan förändring af dessa, i intet fall honom afhändas, och konungen har således ingalunda, genom kungörelsen: af den 13 Juli, som inskränker bränvinsbränningen till tvenne månader kunnat betaga sig rättigheten att ytterligare inskränka den eller att förbjuda den för någon del af denna tid. Intet administratift påbud lärer finnas, i hvilket tvingande omständigheter, äfven om dessa ej vore i förordningen på förhand nämnda, icke kunna föranleda en förändring, och således kan äfven den nöd, som i följd af inträdda nya förhällanden hotar ett samhälle med hunger, icke annat än innebära giltiga skäl till inskränkning af ett yrke, som i stort förtär tillgångarne på lifsmedel. Denna särskilta beskaffenhet hos bränvinsbränningen måste alltid i ett spanmålsbehöfvande land, der denna fabrikation drifves till en sådan höjd som hos oss, göra den till en osäker näring. Om så är, måste äfven hvarje bränvinsbrännare och öfriga medborgare, vid sina beräkningar och sina afhandlingar med hvaran dra taga denna osäkerhet i betraktande, utan att regeringen kan i något hänseende anklagas för ett löftesbrott, om den, i följd af förhållanden, som för massan af landets befolkning medföra en hotande brist, vidtager en inskränkning af nämnda tillverkning. Utskottet kan således, ehuru det ingalunda misskänner den stora vigt, hvilken så väl för allmänt som enskilt väl ligger derpå att sådana undantag från näringsförfattningarne som det ifrågavarande må kunna i möjligaste måtto undvikas, likväl icke annat än finna en så beskaffad åtgärd rättfärdigad, då nöden står för dörren. Det bör äfven anmärkas, att om, sedan frågan om ett förbud blifvit väckt vid riksdagen, rikets ständer skulle ogilla densamma; så synes konunsen, derest en sådan åtgärd likväl sedermera finnes vara nödvändig, hafva större svårighet att då vidtaga ;n förändring, än han skulle hafva att lemna rikets nders underdåniga anhållan utan afseende, i hänelse förhällandena utvecklade sig annorlunda än som iu synes vara att förvänta. Slutligen torde äfven böra tagas i betraktande, att närvarande fall lättas olägenheterna af förbudet dersenom, att de ovanligt höga pris till hvilka lifsmed;n redan stigit, förvissa landtbrukarne om lönande fsättning på sina produkter, äfven om bränvinsbräningen skulle inställas. Om, emot all sannolikhet, säd och potäter funnes id April månads utgång, vara förhanden utöfver riets behof, sä blefve det både lättare och säkrare att enom den då börjande sjöfarten afsätta dem till utkes ort, än att under motsatta förhållanden anskaffa t Sveriges hungrande befolkning födoämnen i erittning för dem som till bränvin förvandlats. Dessa skäl synas utskottet vara så giltiga att det, wvad afseende än de för den motsatta äsigten anrda grunder må förtjena, finner sig böra bifalla mt tillstyrka att Rikets Ständer mätte ingå med underd. anhållan, att K. M:t täcktes i nåder förbjuda all bränvinsbränning under vintern och våren, och således låta inställa densamma äfven under näst kommande April månad. Härmed anser sig utskottet äfven hafva för närvande besvarat hr Dalmans motion. Reservationerna emot detta betänkande skola medlas i morgon. — —— nn onstitutionsutskottets utlåtande angående re