genomgåencde råder ett officielt blad, äfven är det rådamde regeringssystemets. Svenska Tidnimgens redaktion torde med afseende häärpå benäget erinra sig den bekanta historien opm munläset, eller det tillfälle då höga vederkbörande, af det uppseende som en hop reaktidonära artiklar af en adjutant i Posttidninggen väckte angående regeringens dävarande poblitik, funno sig föranlätne att låta inställa foprtsättningen af nämnde artikeltillverkning. — Är det väl också antagligt, atten regering skkulle vara så slapp, att den icke det minsta fråggade efter om det officiella bladet fortfarande satte i omlopp åsigter i strid mot regeringens; egna, eller att redaktören af en sådan tidning kunde vara så ohandterlig eller så oåtkomllig, att han för en sådan händelse icke antingen kunde förmås hålla sig inom skramkorna eller ock crsättas af någon annan? Swårligen. Det bör cerinras, att det ingalunda är vär mening attt den svenska regeringen på ett eller annat : sätt skulle behöfva eller böra tillata sig några bbravader mot den ena cter andra af fremnmande makter, minst emot en gcnom sin maateriella öfvervigt så imponerande, som Rysslannd. Men detta är ett; ett annat att det officbiella bladet visar en fortsatt och tydligt framaträdande förkärlek för allt som i egenskap aff system har sin mest framstående representantt i Ryssland, d. v. s. för absolutistiska grunndsatser, byråkrati, individernas och folkets uppslukande uti statsidgen, o. s. v. och sedam, 1 yttre politiska frågor, uti bestämda Jloftal öfver Ryssland, såsom representerande wrdningens sak, — en vacker ordning att följa för nationer som vilja kallas och vara fria! De systematiska utfall, som under en lang tid i Sv. Tidningen alltemellanåt uppenbarat sig mot England, hafva också kunnat giva. en nog skälig anledning att frukta en lutnin. af sympatierrna åt ryska sidan; — så mycket bättre om ddessa farhågor nu på en gång iro undanröjda. — För öfrigt tro vi hvarken at! regeringen eeller någon enda svensk, hvad parti han i Cöfrigt må Jlillhöra, skulle önska att vara rysss: vi tro att i farans stund eller vid utbrottet: af en politisk förveckling, enhvar hellre skulle våga sin egendom och sitt lif, än att se någon del af det återstående Sverige blifva en rysk tillhörighet. Men detta afräknadt, känna vi alla, att det finnes många som söka af alla krafter verka för hvad .man kan kalla ryska åsigter i afseende på styrelsens och folkets förhållande till hvarandra: för dlen blinda lydnaden i stat och kyrka, klassernas stränga afskiljande, statstjenstens företräde till anspråk på betydenhet i umgängeslifvet, befordringars underordnande under gunst och familjerelationer, samt icke så få, som direkt prisa Rysslands inre regeringssystem och inrättningar och hellre skulle se vårt statsskick, förstås med bibehållande af svenskt namn och karakter, förvandladt i ord och gerning till ett inre Ryssland; än de ville gå in på reformer till förmån för frihetens sak och hela folkets deltagande i politiska rättigheter. Dessa äro korthet våra farhågor eller vår mening om c ryska sympatierna. Vär värde kollega Svenska Tidningen bedja vi att icke blott lägga handen på hjertat, utan äfven taga eftertankan till hjelp för att få reda på, huruvida icke dess fosterländskhet i detta hänseende har en något rysk anstrykning, utan att för öfrigt deraf draga ringaste tvifvelsmål om dess patiotism, om det gäller att försvara fosterlmdets integritet och yttre sjelfständighet.