skattade värdet och i samma förhållande för värde derunder. ! H S:0 Att taxeringsvärdet för fastighet skall bestämms tid der belopp, derför den sednast blifvit försäid, om förs liniog ägt rum under de sista 10 åren, men de egendomar, som icke blifvit inom denna tid örsälda uppskattas hvart 5:te år till ett med de sednast i orten försålda egendomarne jemförligt värde. 9:0 Att den s. k. miiimitariffen för hemmansvärdet i kvarje län, ej vidare åberopas i eller bifogas bevillninysförordningen. För de af mig framställde förslag får jag vördsamt anföra följande motiver: Den bevillning rikets ständer vid hvarje riksdag, jemlikt 60 R. I ,till fyllande af bristen uti de vånliga tillgängarne sig åtaga, bör icke öfvergå till ;en orubblig, ständigt fortfarande beskattning och ej eller vara större än som just för nämnde brists fyllande erfordras . d Denna bevillning är en skatt af den natur, att den bör fördelas lika i förhållande till hvarderas förmögenhet eller inkomst. på alla samhällsklasser, hvilket är så mycket nödvändigare, som rikets ständer derom ensamt tesluta och den andra statsmakten således icke kan skydda personer eller näringar ) som, i full godtycklira grunder antagas, genom tillfälliga sym patier, aurtipatier eller andra förh landen af rikets ständer vd någon riksdag kunde blifva allt för mycket gynnende eller missgynnande. Konsumtionsafgifter kunna, med afseende å den mer eller mindre nytta eller skada man anser varornas 5 here medföra och andra förhållanden bestämmas högre bller lägre på olika varor. I afseende å de icke för lifsuppehället nödvändiga, kan hvar och en undändraga sig dylika afgifter. Men att ligga en högre direkt ny skatt — bevillning är ny skatt, för hvar riksdag — på en samhällsklass än på en annan, högst vådligt. Man kan då snart vara inne på ptogressiv förmögenhetsafvift — eller någon annan kommhnistisk favorit lära, på ett, af lag skyddadt, gddtyckligt gripande i hvarandras fickor. Grundag gifver icke eller ringaste anledning dertill att vid a männ2 Berillningens fördelning något ständ eller gon klass skall gynnas tå andras bekostnad. Nu gållande bevillningsförordning föreskrifver ock bland aunat, i 72 S att taxeringsmän skola med omsorg tills-, att alltd värdet må så bestämmas, att alla medbori är: i samhället, i förhållande till deras egendom, lika beskattas. Ett enda undantag från den lika andeli bevillnink, som alla böra bära, har dock blifvit föreslaget; i öfrerensstämmelse med de grnnder som nu gällande författning i 1, 2 och 11 1y-följ. Det är en allmäht godkänd sats, att man cj bör tiva skatt af den som ieke eger mera än hvad som oundgängligen tarfyhs till fyllande af de nödvändigaste lefnadsbehofven. Mån blifver annars sannolikt tvungen att återgifva säddn skatt till flerdubbelt belopp i form affattigunderstöl. Enligt 2 4 i bevillningsförordningen erlägges ingån bevillning å lön, som ej öfverstiger 200 rdr. Detår skäligt att andra samhällsklasser njuta enahanda fr måv, och beloppet 200 rdr torde i det närmaste m svars. hvad efter nu varande priser fordras för en sons nödtoritiga underhåll i en af rikets dyrare otter, der han äfven bör vara berättigad tt välja si bostad. Efter dessa allmänna grunder för jemnarc -fördelning af bevillningen emellan alla klasser, skolk några skäl uppgifvas för de serskilta bestämmelsernå. — 1:0. Skyddsafgiftens ena hälft, som ingär till stativerket, utgör i ellmänhet 12 sk. för man och 6 sk. för qvuma, Den drabbar tungt, dels den mindre bemed lade do skären eller handtverkaren, som mäst erligga den för Sm familj och sitt tjenstefolk, dels den obemedlade arbetareti, näs han sjelf skall erlägg sin skatt De personella vtskylderna häde till state s.och kommunerna äro ändå för dessa -klåsser betyd liga. obe böst för närvarande bland annat; för hvarj maaspörson, ar 12 sk. mantalspenningar, 24 sk. skydds! ty jemte afgiften till kurhus, folkskolor, fattiz: kyddsafgiften 12 ki jning, im. m. För gvin samlingar betalas, fi 4 mindre. Uti en af Stockholms äb 1853, i personella afgifter I rdr 46 sk. af hvarje mar och I rår 34 sk. af hvårje qvinna. Den mindre jord obrukaren mister nu förmodligen rättigheten att brann bränvin, eller kommer rättare sagdt ej att med fördel kunna begagna sig deraf, när fabriksbränning uppl står. Han och den fattige arbetaren blifva ock san-) nolikt de som mest komma att vidkännas det högal priset ä bränvin, åtminstone i början, innan de lemnat gamla vamor. För öfrigt skulle icke nägon befrias från skyddsafgsift, som egde en inkomst af mer än 200 rår, el ler egendonr af högre värde än 5000 rdr, den der etter 4 procerts afkastning äfven anses lemna blott 200 rdr, ellerden summa hvar och en egentligen borde tillgodojuta innan nägon bevillning af honom utkräfdes. All ;rosressiv bevillning bör så snart ske kan sas. Dm eger nu egentligen rum ä löner, der evillningen stger från 1 till 3 procent. Om nu bevillningen nedsättes till en procent, så kan den farliga prine:p som här förmodligen af na samhet insmugit sig, mu frän författningen a ma -— 3 Ao Uti ii, 27, 29 och 31 43 af bevillningsförord ningen finnas nu mänga ojemnheter i taxeringen. ;sa, tillkomna som det vill synas genom förra ares mindre benägenhet mot vissa klasser, böra försvinna. er betala nu mera, sedan räntan ) pdeitt till 5 procent, sällan någon bevillsa hur dock ej varit lagstiftarens mening, ; cet mera orätt som beskattning vul snarare bör erlggas af de samlade kapitaliserade revenyerne, än a de arliga, som ofta endast räcka till besirilande af lnadskostnacen. Enligt det föreslagna andet skule bevillningen af kapitalen inga di ; till staten. Gaäldenär, om han berätt gas afdraga pg, kan sällan begagna denna rätt. Stadsanggås och man vånjer sig vid lagbrott. inta man sjelf betalar ä egen sk ö gas är billigt. För öfrigt är föres och lätt tillämplig, då det åtminstone är vida att uppgifva och kontrollera mko:nst af penilaning än af handel eller rörelse i allmänhet. Stadgandet att inkomst under 200 rdr bör befras från bevillning är förut motiverädt. 5:0 Inkomstskatt blir egentligen inpopulär derigenom ett man för kontrollen tillåter forskningar anenskildta affärsförhällanden. Sädant bör ock a mäto undvikas. ÅA andra sidan mäste ka örekomma och undanrödja de demo isarne af osanufirdiga uppgifter hela samhälsklasser. Bäst sker väl detta iallbet, i afseemle å skatt, om man icke gör afgiften obilligt stor, och sedan förtror sig till den allminna rättskänslan. Hvad här ofvan blitvit föreslaget är redan antaget i reglementen för vissa allmänna kassor i afseende a tysta förmänsrätter. En uppgift sra och tro af svensk man, kontrollerad af taxenhäns rött att definitivt bestämma beloppet, skall skatten ej är för hög, i de flesua fall och för indamälet blifva tillräcklig. Edernas antal bör ej onödigtvis ökas. Enskildta böckers förede är odiöst, 7:0 Om fast egendom i allmänhet anses afkasta 4 procent, och säleces.en egendom värd -10,000 rdr afkasiar 400 rdr,så utgör den föreslagna skatten af 19.999 iem 1 procent af inkomsten och blir H dlen af lön, rörelse eller kapital tihet taxerad till 10,000 rdr, afka stande 400 rdr beillning med 20 rdr, således d pro cent af inkomsten Egentligen börde egarens sku d afdragas innan bevillning erlades, men detta vågar j vid det fålle föreslå. är hovill nedsättes till !V.:del af dess le belopp, bör, om den äfven utgär af verk3 ala ll N r 1 nuv ud liga värdet, kuappast skatteförhöjning kunna u;p-hö kommia för någon fastighetsegare, huru lågt han hiv I bö till Köpevärdet kan väl någon gång vit för dö un för lågt, men är en i allmänhet rund än alla värderingar. Derigenom att lomar blifva uppskattade till deras verkliga a AE