Nordvest-passagen (Slut från N:o 15.) Hösten 1827 återfann Franklin i England. Geografiskza samfundet i Frankrike afvaktade endast hams återkomst, för att tilldela honom den guldmedalj, som den hvarje år bortger ät den som under året gjort den vigtigaste upptäckten. — Vid samma tid återsåg äfven expeditionens egentlige upphofsman, kapten Parry, Englands kust. Men denna gång mindre lycklig än under sina föregående upptäcktsresor, hade denne djerfve sjöfarare fullkomligt misslyckats i de tvenne försök han gjort att intränga i polarhafvet på samma gång Franklin undersökte dess stränder. DPrifven tillbaka från Barrowsundet genom de hopade ismassor, midt ibland hvilka han nödgats qvarlemna ett af sina. skepp, hade man sett honom nistan omedelbart derefter, utan att nedslås, ssynda att söka bättre lycka i Spitzbergens hf, men hade på detta håll ej mer än Hudsor och Buchan förmått bana sig väg på andra sidan S2:a parallelkretsen. Denna resa — dn femte som Parry egnade åt fullföljandet 2f samma ändamål — tillslöt kretsen för hans wrbeten i polartrakterna och slutade på samma gång hans verksamma bana. Det ble ej sammnzn förhållande med Franklin. Do iedersutmärkelser och de vigtiga poster. hvarned engelska styrelsen belönade hans tjerster, fironade sig förgäfvyes med årens tyngd för att försvaga hans verksamhet. ossa belöningar, som dock redan voro :3 väl förtjenta, biärogo endast att ingifva honom en ny ifver och gitva näring åt hans äregirighet att slutligen fästa sitt namn vid upptäckten af denna passage som, trots fyra scklers upptäcktsbemödanden, ännu var gömd bakom nordolens is. Hans tvenne expe baft till resultat en nära nög ful dig atteckning af den delen af Amerikas norra kust, som sträcker sig från Iscap till Cap Turnagain, öfver mer än 89 longitudsgrader. Geografien hade sålunda sedan 1827 honom att hed UC ir hade