dade, dels oek emedan tal. hade hoppats att, om ställ-
ningen är alfvarsam, hvilket ingen numera betviflar,
få se nägon framställning om medel dertills Det är
ej nog att befästa ett inlopp, der flera finnas; och att
Carlskrona både från landt- och sjösidan är lätt åt-
komligt, det vet man mähända bättre i S:t Petersburg
än i Stockholm.
Med afseende på den händelse som vid diskussio-
nens början gjort ett så obehagligt afbrott, beklagade
tal. desto heldre talmannens uppfattning af sin egen
och representanternas pligt, som talmannen förhin-
drat många senare talare att gillande utlåta sig öfver
den politik regeringen med hänseende till utlandet
följt. Tal., som icke ville taga intryck af hörsagor,
i hvilken form de framställdes, nöjde sig med det
faktäm, att en neutralitetsförklaring blifvit afgifven,
och han gladde sig lika uppriktigt deråt som han
hoppades att det genom regeringens och representa-
tionens gemensamma bemödande skulle lyckas bibe-
hälla den intagna ställningen.
Här bade blifvit väckt fråga om, huruvida det nu
ifrägavarande skulle anses såsom ett förtroendevo
tum. Tal. hade helst sett att sådan fråga ej bl:f-
vit ä bane bragdt, men då detta skett, kunde tal. ej
annat än, med kännedom om det beklagliga tillstän-
det i den inre förvaltningen, förklara att för hans
ringa del, det bifall han ville lemna, ej måtte tydas
innebära ett vidsträcktare gillande af regeringens ät-
gärder än den nu ifrågavarande neutralitetsförklarin-
gen och dess upprätthållande.
Slutligen tillstyrkte tal. bifall, säsom orden föllo
sg, under lugn förtröstan att svenska män ce alltid
skola förgäfves vända sig till svensk konung om af
hjelpandet af de hårda brister, hvilka hindra natio-
nens moraliska lyftning och materiella förkofran;
krafter, hvarpå landets trygghet och sjelfständighe.
dock ytterst bero,.
Hr Brinck fann siatsutskotiet ej hafva nöjaktigt ut-
redt frågan. Jemförde man den kongl. skrifvelsen
med 3:dje och 4:de tabellerna i prop. om statsver
kets tillstånd och behof, syntes det hon.m besynner-
ligt huru de begärda anslagen kunna vara tillräck-
liga. Efter de upplysningar hemliga utskottets med-
lemmar lemnat, gladde det honom emellertid att in-
gen röst höjt sig för afslag. I afseende på hvad som
yttrats om förtroendet till rådgifvarne, ansåg talaren
det ej grundlagsvidrigt, men fann det ej här vara pi
sin plats; ty tillfällen skola snart erbjuda sig att derom
få uttala sina tankar, och såsom talaren hoppades, på
ett sätt som skall hafva åsyftad verkan.
Hr Björck tackade dem som understödt honom i
hvad som angick representantens- yttranderätv. Har
ville dock förnya sin erinran att han, då afbrottet
skedde, redan hade slutat sina politiska betraktelser,
och derför i det yttersta försvarat sin rätt, som han
skulle afstått endast på grund afståndets beslut. Den
jemförelse som anställts mellan det konstitutionella
systemet här och i England fann talaren fullkomligt
otillämplig. Det är i England så afgjort ats då en
minister ej längre eger landets förtroende, kan den
ej fullfölja sin styrelse. Här deremot är regeringen
i-hela den ekonomiska lagstiftningen fullkomligt en-
väldig; i den civila lagstiftningen hafva ständerna
visserligen andel, dock utan att ens deri kunna emot
regeringens vilja göra sina beslut gällande. Aterstår
således endast beskattningen, som är ständerna för-
behällen; och hvarföre skulle man ej då begagna sig
af den enda rätt man har, och göra det vid sådana
tillfällen då rådgifvarne skulle finna att de ej längre
emot folkets vilja kunna fortsätta sin styrelse; och
den som uti vår fyrdelade representation ej kan se
hvar folkets opinion om regeringen uttalar sig, han
dokumenterar sig ej såsom synnerligen skarpsinnig.
Flera af ståndets ledamöter instämde.
Slutligen upptr.dde hr Pettersson, som tillstyrkte
utlåtandet, hvarefter Talmannen framställde proposi-
tion på bifall, med den utgång våra läsare redan
känna.