dade, dels oek emedan tal. hade hoppats att, om ställningen är alfvarsam, hvilket ingen numera betviflar, få se nägon framställning om medel dertills Det är ej nog att befästa ett inlopp, der flera finnas; och att Carlskrona både från landtoch sjösidan är lätt åtkomligt, det vet man mähända bättre i S:t Petersburg än i Stockholm. Med afseende på den händelse som vid diskussionens början gjort ett så obehagligt afbrott, beklagade tal. desto heldre talmannens uppfattning af sin egen och representanternas pligt, som talmannen förhindrat många senare talare att gillande utlåta sig öfver den politik regeringen med hänseende till utlandet följt. Tal., som icke ville taga intryck af hörsagor, i hvilken form de framställdes, nöjde sig med det faktäm, att en neutralitetsförklaring blifvit afgifven, och han gladde sig lika uppriktigt deråt som han hoppades att det genom regeringens och representationens gemensamma bemödande skulle lyckas bibehälla den intagna ställningen. Här bade blifvit väckt fråga om, huruvida det nu ifrägavarande skulle anses såsom ett förtroendevo tum. Tal. hade helst sett att sådan fråga ej bl:fvit ä bane bragdt, men då detta skett, kunde tal. ej annat än, med kännedom om det beklagliga tillständet i den inre förvaltningen, förklara att för hans ringa del, det bifall han ville lemna, ej måtte tydas innebära ett vidsträcktare gillande af regeringens ätgärder än den nu ifrågavarande neutralitetsförklaringen och dess upprätthållande. Slutligen tillstyrkte tal. bifall, säsom orden föllo sg, under lugn förtröstan att svenska män ce alltid skola förgäfves vända sig till svensk konung om af hjelpandet af de hårda brister, hvilka hindra nationens moraliska lyftning och materiella förkofran; krafter, hvarpå landets trygghet och sjelfständighe. dock ytterst bero,. Hr Brinck fann siatsutskotiet ej hafva nöjaktigt utredt frågan. Jemförde man den kongl. skrifvelsen med 3:dje och 4:de tabellerna i prop. om statsver kets tillstånd och behof, syntes det hon.m besynnerligt huru de begärda anslagen kunna vara tillräckliga. Efter de upplysningar hemliga utskottets medlemmar lemnat, gladde det honom emellertid att ingen röst höjt sig för afslag. I afseende på hvad som yttrats om förtroendet till rådgifvarne, ansåg talaren det ej grundlagsvidrigt, men fann det ej här vara pi sin plats; ty tillfällen skola snart erbjuda sig att derom få uttala sina tankar, och såsom talaren hoppades, på ett sätt som skall hafva åsyftad verkan. Hr Björck tackade dem som understödt honom i hvad som angick representantensyttranderätv. Har ville dock förnya sin erinran att han, då afbrottet skedde, redan hade slutat sina politiska betraktelser, och derför i det yttersta försvarat sin rätt, som han skulle afstått endast på grund afståndets beslut. Den jemförelse som anställts mellan det konstitutionella systemet här och i England fann talaren fullkomligt otillämplig. Det är i England så afgjort ats då en minister ej längre eger landets förtroende, kan den ej fullfölja sin styrelse. Här deremot är regeringen i-hela den ekonomiska lagstiftningen fullkomligt enväldig; i den civila lagstiftningen hafva ständerna visserligen andel, dock utan att ens deri kunna emot regeringens vilja göra sina beslut gällande. Aterstår således endast beskattningen, som är ständerna förbehällen; och hvarföre skulle man ej då begagna sig af den enda rätt man har, och göra det vid sådana tillfällen då rådgifvarne skulle finna att de ej längre emot folkets vilja kunna fortsätta sin styrelse; och den som uti vår fyrdelade representation ej kan se hvar folkets opinion om regeringen uttalar sig, han dokumenterar sig ej såsom synnerligen skarpsinnig. Flera af ståndets ledamöter instämde. Slutligen upptr.dde hr Pettersson, som tillstyrkte utlåtandet, hvarefter Talmannen framställde proposition på bifall, med den utgång våra läsare redan känna.