hvad hemliga vwtskottets ledamoter OM ca tllUBtnsS politik anfört. Br Åsbrinck biföll, i hopp att regeringen skall iakttaga en fäderneslandet värdig politik. Hr Gråå redogjorde för motiverna och anledningen till sin reservation mot utskottsmajoritetens sätt att behandla saker. Hvad angick frågan om förtroendevotum, kunde :al. ej inse att något sädant borde anses gifvet genam anslagets beviljande, då summorna äro begärda fir vissa bestämda ändamäl. Hade ett förtroendevotun afsetts, hade man begärt ett kreditif. Tal. ville således ej yrka återremiss. Beklagade det i dag inträffade förhållande, att en ledamot af ståndet blifwit i sitt anförande afbruten och ej fått andraga hvad som efter hans åsigt och uppfattning hörde till saken, och var detta afbrott så mycket mer obefogadt, som en annan af ståndets ledamöter fau obehindradt yttra ätskilliga politiska betraktelser och mycket som ej hörde till saken. Hr Grape hade alltid ansett för sin pligt att hushälla med statens tillgångar, sammanbragte genom otroliga ansträngningar af de skattdragande; men en lika oefter iflig pligt var att bevilja nödiga medel, då fäderneslandets intressen och ära stå på spel, hvarföre han yrkade proposition på bifall. Hr Berg röstade för bifall nu liksom i utskottet. Hrr Brodin och Gustafsson instämde med hr Wern. Hr Cassel tilllstyrkte bifall till utlåtandet, och var af den äsigt attt nägot förtroendevotum ej här kom i fråga, då såväil naturen af förevarande begäran som tiden för dess framstäilande ej till något sädant föranledde. Hr Hasselroth: Då våra grannar rusta sig till krig, och grannen i öster, efter hvad det påstås, förer ett högt spräk, så var jag redan, dä jag i dag här intog min plats, fast besluten att bifalla de begärda medlen, och jag har blifvit det så mycket mer, sedan hr Wern upplyst att regeringen på ett manligt och värdigt sätt uppträdt. Jag hade äfven ämnat yttra några ord om yttrandefriheten, men finner mig derutinnan förekommen af hr Asker, med hvilken jag ber att få i den delen fullkomligt instämma. Br Gezelius ansåg utskottet ha varit behörigt att behandla frågan på sätt som skett; fann behofvet fullt utredt och hyste således ej betänklighet vid att bifalla. Hr Trägårdh trodde att såväl fäderneslandets som borgareständets ära varit bättre bevarad om denna diskussion uteblifvit. Röstade bifall just på de skäl utskottet anfört. Hr. Ekelund instämde. Hr Wetterberg biföll och ansåg frågan om förtroendevotum ej böra härvid inblandas. Hr Spångberg ville bevilja anslaget. Han fann dessutom obefogacdt det i hr Bergers reservation förekommande ytttrande, att konungens rådgifvare ej ega landets förtroeende. För sin del hade tal. ej gifvit hr Berger näggot målsmansskaptill en sådan förklaring. Hr Schwan: : Ehuru jag är ledamot af hemliga utskottet, skulille jag i dag ha gjort mig till regel att iakttaga tystnaad, ty denna debatt påminner mig lifligt om en disskussion som föreföll i detta stånd vid förra riksdageen,; dä frågan om de mosaiska trosbekännarnes rätttigheter behandlades, och då 28 talare yttrade sig förr och ingen enda emot: men jag finner mig dock nu af pligt och fosterlandskänsla uppfordrad att yttra mig. Till en början måste jag då förklara, det jag anser denna fråga vara af politisk, ja, af archipolitisk natur, och jag beklagar om jag härutinnan finner mig i strid med den som jag helst önskade skulle i detta afseende vara på min sida. — Då heniliga utskottet hade sitt första företräde inför H. M. Konungen, fann jag med glädje den ställning regeringen intagit och bestämde mig genast att, i hvad på mig kunde ankomma, understödja henne. Dävar emellertid faran icke öfverhängande. Nu deremot har det nästan öfvergått till visshet att Östersjön snart blir tummelplatsen för ett krig mellan våra grannar. Ingenting kam derfö: vara önskvärdare än en neutralitet, så att vär flagga må kunna ostörd visa sig på hafven. Jag: medgifver att man behöfver rusta sig för att upprättthålla denna neutralitet, liksom äfven för den beklaagliga eventualiteten alt vi skulle finna oss föranlåtnna att skydda vär sjelfständighet och vår ära. — En talare har här beklågat att ministeren har I motständare. Jag nödgas upptaga detta yttrande, ochh jag frägar hvad eljest ett parlamentariskt styrellsesätt har att betyda? Hvad skulie det blifva af om vi endast sade ja till allt som föreslås? Hvad godt, hvad nyttigt, hvad fosterländskt skulle vi då kunna uträtta. I strid mot en annan talare som yrkat blindt förtroende, lemnar jag således mitt bifall med förklaring att jag ej i allo hyser förtroende tilll konseljens ledamöter, och anser -jay mig genom mitt nu gifna bifall ej bunden, då måihända framdleles större anslag komma att begäras: och förklarare jag, det jag då ej ämnar lemna mitt bifall utan wissa förbehåll i afseende på konungens rådgifvare., Br Tjernberg tillstyrkte. Hr Fristedt likaså, utan någon reservation. Br Hesselgren biföll anslaget. Viljande han i afseende på diiskussionen hafra uttryckt, att den granskning af ledamöterna på olika bänkar, som en talare företagit sig, hade kunnat sparas till ett lägligare tillfålle. Hr Boman ansåg det visserligen ännu oafgjordt om det skulle komma att gå hett under sköldarne till, men fann dock förhällandena nog hetande att det ej kunde vara rätt att sitta med armarna i kors. Han tillstyrkte således, men önskade att regeringen ville i de militära arrangementerna gifva prof på mer statsmannavshet än hon ådagalagt i bränvinsoch -tullfrågorna. — Beklagade att en talare blifvit afbruten, medan en annan fått göra ganska vidlyftiga a!vikelser från sitt ämne. Hr Wijk fann sina skäl för bifall redan anförda af andra talare, var glad att nästan ingen talat emot och önskade att anslaget måtte lända till fäderneslandets gagm och nytta. Hr Zensclhen hade hört nästan alla talare yttra sig i politiken, men blott en blifva afbruten. Sådarvt kunde han ej undgä att ogilla och instämde han uti hvad hr Askzer derom yttrat. Biföll betänkandet. Herr Waillenberg erinrade derom, att redan när törskottsanslaget till fästningsbyggnader behandlades inom ståndet, hade han fästat uppmärksamheten pa behörigheten att först sätta Carlskrona i försvarstill.ständ, innan man sysselsatte sig med mindre angelägna fortiökationsarbeten. Sedan dess hade den kongl. propositioner om statsverkets tillstånd och behof biifvit tillgänglig ach man hade der under fjerde hutvudtiteln fumnit att till den allmänna befästningsplanen hörde: en hufvudfästning och förrädsort för landtförsvarest: N en hutfyudförrädsort med varf för sjöförsvarets; på Svreriges östra kust: befästningar af inloppet till Ihufvudstaden, för att skydda den för öfyerruumplingar; så Sveriges vestra kust: befästningen af Marvands hamn, hvilken, då sjöfarten på NordOre MM mm . ONmMÖ PM IA 4 4 4-Ö sov mmm sön derifrån kan beherrskas det derföre är, till edu de af eget oberoende, särdeles vigtigt, ra bäde frän fienders och vän; hvartill helt nyligen kommit be Slitö hamn på Gottland, med alUkartade vigt i Östersjön. detta stycke ur den kongl. Aet nuvarande chefen för ore den förste som hys uenivg om NM -strar r a Nordsjö derifråv ligt dd den it yn varu: vid SC Je sjöfarten I Efter proposition landtförsvarsdep. int och yttrade denna vilseledan vigt. Att pusta det s kunde beherrskas var ent verdrifna förhoppning, hamn någonsin skulle I stersjön. Hvad denna sed farlig för-Syc f rande förvinring i lätteligen håända att en mak vänskapligar och fredii ling bemökbl ade nå behberrska re beträffade, nom sina öfverr MIMp