Kabinettet i :t Petersburg kan icke hafva glömt det
nit och den loyalitet hvarmed vi sökt lösa denna svära
uppgift; det kan dertill icke bestrida, att Portens väg-
ran att ingå på ett första biläggningsförslag, utgänget
från Wiener-konferensen, icke var enda orsaken till
värt misslyckande.
Under loppet af att dessa särskilda underhandlingar
framställde sig, hade vigtiga händelser timat: en rysk
arme hade öfverskridit Pruth och under djup fred
inkräktat två af det ottomaniska rikets provinser.
Frankrikes och Englands eskadrar hade sett sig för-
anlätna att nalkas Dardanellerna, och om hans kej-
serliga majestäts regering så hade velat, hade dess
sjöstyrka redan vid denna tid kunnat ankra de Kon-
stantinopolitanska farvattnen. Om hon emellertid an-
sett nödi t att göra gällande sin rätt, har det på sätt
och vis endast varit för att ännu ställa i dagen sin
hofsamhet. Arten af Rysslands förhållanden till den
höga Porten hade alltför mycket afvikit från normal-
tillståndet för att ieke kriget skulle följa på freden,
eller rättare sagt, för att icke sakerna skulle åter-
taga sitt rätta namn och att det anfall hvarför det
turkiska området bliffvit föremål, icke skulle medföra
sina följder. Denna förändring i ställningen föran-
ledde en ny rörelse af vår eskader, och på sultanens
begäran visade sig den franska flagan i Bosporen på
samma gång som den britiska.
Emellertid hade ri icke uppgifvit hoppet om en
uppgörelse, och i ifverensstämmelse med Österrike
och Preussen, likson redan förut med England, ef-
tersträfvade vi alltjeat ett fredligt mäl. Nya för-
slag, för hvilkas fraagång vi icke skola upphöra att
uppbjuda vära krafte, hafva blifyit Porten tillställde
af de fyra makterna representanter.
Ingen med REysslnd afslutad traktat förbjöd våra
krigsskepp att befaa Svarta hafvet. Traktaten af
den 13 Juli 1841, sm för fredstid tillslöt Dardanel-
lerna och Bosporen, förbehöll sultanen rätt att i krigs-
.tid öppna dem, orh från den dag hans höghet lem-
nade oss fritt tillträdle till sunden, hade vi tillika rätt
att insegla i Svarta hafvet. Samma motiv som så
länge qvarhällit vår eskader i Besikabugten, band den
ännu på Baikasredden. Detlåg H. K. M:ts regering
om hjertat att till det yttersta ädagalögga de vän-
skapliga känslor som hon hyste för Ryssland och att
i verldens ögon frigöra sig från ansvaret att hafva
förvärrat ett sakernas tillstånd, som all dess hofsam
het icke förmått modifera. På grund af innehållet
af general Castelbajacs sednaste depescher smickrade
hon sig för öfrigt med den förhoppning, att kabinet
tet i S:t Petersburg;, åtnöjande sig med ett besitt-
ningstagande som deet ansåg såsom en pant, ingen-
städes skulle tillgriipa offensiven i den strid det så
beklagligt börjat meed Turkiet. Det syntes oss till-
fyllestgörande, att vrår flaggas närvaro i de Konstan-
tinopolitanska farvatttnen bar vittnesbörd om värt fa-
sta beslut att skyddia denna hufvudstad mot ett plöts-
ligt öfverfall, och vi ville ej att hennes för tidiga
uppträdande i de intill ryska området mera närgrän-
sande farvattnen skalle kunna anses såsom en utma-
DIDg.
Krigstillständet nöjliggjorde tvifvelsutan en kon-
flikt mellan de krigförande parterna till sjös lika väl
som till lands; mer vi voro berättigade att tro, det
Ryssland skulle efterlikna vår hofsamhet, och att dess
amiraler med samna sorgfällighet som våra skulle
undvika en sammardrabbning, genom att afhälla sig
från vidtagande af infallsåtgärder inom områden, der
äfven vär eskader skerligen skulle hällit en verksam-
mare uppsigt om v hos Petersburgerkabinettet kun-
na! förutsätta andr: afsigter.
Händelsen vid Snope har således tilldragit sig al-
deles i strid mot våra beräkningar, och denna be-
klagansvärda tilldragelse har i samma mån förändrat
den ställning vi önskat intaga.
Den öfverensståmmelse som nyligen blifvit tillvä-
gabragt i Wien me:llan Frankrike, Österrike, England
och Preussen, har ggifvit deras europeiska karakter åt
de mellan hysslandl och Porten pågående tvistighe-
terna. De fyra hofven hafva högtidligen erkänt att
det ottomaniska rikets integritet vore ett af vilko-
ren för deras politiska jemnvigt. Besättandet af Mol-
dau och Wallachiet utgör ett första angrepp mot denna
integritet, och det är ej tvifvel underkastadt att kri-
gets vexlingar kunma ytterligare blottställa den.
Grefve Nesselrodle framställd för några månader
sedan Denaufurstemdömenas besättande som en nöd-
vändig ersättning fför hvad han då kallade vår sjö-
ockupation (occupattion maritime). I vår ordning anse
vi, min herre, att det blifvit oundgängligt för ess att
sjelfva bestämma vidden af den ersättning hvartill
både vår egenskap af en för Turkiets bestånd intres-
serad makt och de: af ryska armeen redan intagna
militäriska positiomer berättiga oss. Vi behöfra en
pant som försäkrar oss om fredens återställande i
Orienten på vilkor: som ej förändra fördelningen af
makten mellan de särskilda europeiska stormakterna.
Hans kejserliga Majestäts och benmes Britiska Ma-
jestäts styrelser hafva i följd häraf beslutat att deras
eskadrar skola inlöpa i Svarta hafvet och så förbinda
sina rörelser, att de hindra att det ottomaniska området
eller ottomaniska flaggan blifva utsatta för ett nytt
angrepp från rysk sjömaktens sida.
Vieeamiralerne Hamelin ech Dundas skola er-
hålla befallning att meddela alla som rveder-
bör ändamålet red sin sändming, och vi hysa det
glada hoppet, at detta lojala steg skall förekomma
konflikter, hvilka: utbrott vi med största ledsnad skulle
se. Kejsarens styrelse, jag upprepar det, har blott
ett mäl, det att didraga till åvägabringandet af en
förlikning mellar de begge krigförande makterna på
för dem hederliga vilkor; oeh or omständigheterna
skulle tvinga den att betrygga sig mot fruktansvärda
eventualiteter, hyser den den vissa tillförsigt att ka-
binettet i S:t Pestersburg, sem gifvit så talrika prof
på sin vishet, ej sikall vilja utsktta Europa, sem ännu
knappt hunnit heemta sig från sina skakningar, för
pröfningar, hvilkea regenternas höga vishet så länge
vetat att bespara det.
Jag bemyndiga er att upplåsa denna depesch för hr
Drovin de VHuys.
TYSKLAND.
Bayern. Filosofiska fakulteten i Göttingen
har öfversändt exkonung Ludvig af Bayern
ett hedersdiplom såsom filosofie doktor och
magister i de sköna konsterna, i anledning
deraf att han för 100 terminer sedan blifvit
inskrifven såsom philosophiza studiosus vid
nämnde univer:sitet. Konungen har i en nå-
dig versifierad. skrifvelse tackat för den ho-
nom bevisade hedern.
ITALIEN.
De orolighetter som utbrutit i den Sardini-
ska provinsen Aosta lära ej blifvit så fullstän-
digt dämpade som gårdagsunderrättelserna
förmälde. Under den 31 Dec. berättas från
Turin att det då lät inte mindre lugnande. Blott
en liten del af tumultuanterne hade nedlagt
vapen; största delen kringströfvar i spridda
band och i hopar om ända till 4 å 500 man,
samt utöfva öfverallt plundringar och våld-
samheter mot embetsmiännen, och ropar ned
med regeringen, författningen och dess an-
hängare. I spetsen för en af dessa hopar står
en landtprest och maire. På åtskilliga stäl-
len ha insurgenterna blifvit tillbakadrifna till
bergen, efter att ha fått göra bekantskap med
karabinierernas gevär. Att oroligheterna kun-
na utbreda sig Pefaras emellertid icke.
TURKIET.
De förenadie flottorna i Bosporen räkna nu
44 skepp, hwaribland 3 franska och 3 engel-
ska tredäckarre, 7 engelska och 5 franska två-
däckare; 11 engelska och 11 franska hjul-
ångfartyg. Dertill komma ännu minst 7 tur-
kiska och egyptiska linieskepp, samt ett an-
tal mindre skepp, så att hela styrkan till sjös