TYISVA PV SVBDEV MU VPRSte ATESVIVIJ ANUV 68, UTA vv
Januari, zomkring:kl. 7. på morgonen; då.Nils Pehrs-
sons syster, Anna Elisa, som tjenade i huset, bort-
gick på arbete, var Hanna sysselsatt med hushålls-
göromål och hade icke för Anna Elisa yttrat nägon
afsigt att gå bort. Nils Pehrsson befann sig hemma
jemte Hanna och dottren Catharina, som var ätta är
gammal. -Han skickade dottren till en granne att
låna en schal ät Hanna till begagnande under. van-
dring till hennes äldre döttrar. Flickan uträttade
detta uppdrag och ätervände efter att hafva nägon
stund fätt vänta på den begärda schalen. På hem-
vägen mötte hon Nils Pehrsson, hvars ansigte syntes
benne utvisa vredgad sinnesstämning. Af fruktan
för förebråelser för sitt dröjsmål började hon gråta
men-fadern lugnade henne, emottog schalen och sade
sig vilja dermed skynda hem till Hanna. Enligt
flickans uppgift hade fadern äfven sagt henne, att
hon icke behöfde skynda sig hem utan kunde komma
sednare. Då flickan, som under fortsatt vandring
såg fadern gå in i stugan, något derefter anlände
dit, stod fadern derinne och svarade, på flickans
fråga efter modren, att hon redan anträdt sin van-
dring till de äldre döttrarne. Då Nils Pehrssons sy-
ster Anna Elisa kl. 9 förmiddagen hemkom och fann
Nils Pehrsson stående sysslolös i rummet och af
flickan erfor att Hanna företagit sin vandring, der-
öfver Anna Elisa yttrade sin förvåning, sade Nils
Pehrsson att Hanna gått men skulle efter nägra da
gar åtexrkomma; och tillade han: Du må tro, här
blef slasgsmäål af emellan Hanna och mig innan hon
gicks. Under följande dagarne vistades Nils Pehrsson
hemma,, men omkring åtta dagar efter Hannas upp-
gifna beortvandring, en mörk qväll, då Nils Pehrssons
syster vrar borta och flickan Catharina uppehöll sig
hos närrmaste. granucen,- begagnade Nils Pehrsson hä-
star och vagn till något ställe i trakten af torpet; i
afseende hvarå han sedermera uppgaf, att han ämnat
fara till en smed i Getinge atthemta beslagna vagns-
bjul, men i anseende till den ena hästens haltande
nödgats vända och begifva sig hem med oförrättadt
ärende. Några dagar sednare föreföll emellan Nils
Pehrsson och två grannar ett samtal angående Han-
nas förhållande inomhus och ett uppkommet rykte att
hon förskingrade egendom i boet. Nils Pehrsson er-
bjöd vad å femtio riksdaler att Hanna ej skulle till
honom. återkomma; och då grannarne skämtande ytt-
rade, att Nils Pehrsson skulle fä erfara att Hanna
komme och återtoge sitt välde inomhus, förklarade
Nils Pehrsson sig så förvissad att hon ej skulle åter-
komma och hos honom stadna i tre dygn, att han
åerom kwnde väga vadet utan att grannarne å deras
gida utfässtade hågot. Vid systerns frågor angäende
Hannas äiterkomst plägade Nils Pehrsson svara med
erden: wiåh, hon kommer nog;,. Den 1 Mars fick
Nils Pehrsson besök af Hannas äldsta dotter Bengta,
som efterfrägade-. modren, hvarä Nils Pehrsson sva-
rade, att Hanna redan en månad varit borta och
sannolikt uppehölle sig hos nägra bekanta, men att
han ej visste-huru snart hon äterkomme, då hon för
honom uppgifvit tiden för sin frånvaro till endast tre
dygn, mea för andra till en eller två månader. Se-
dan Bengta vid detta besök begärt att ät sin syster
till begagnande vid hennes första nattvardsgång få
medtaga en modren tillhörig klädespersedel, äbero-
ade Nils-Pehrsson, under samtal med en granne,
denna omständighet såsom bevis derpä, att Hanna
uppehöll sig, hos döttrarna; han föregaf nemligen, att
Hanna låtit för egen räkning hemta klädespersed-
larne. ,
täEmellertid hade hos grannarne uppkommit miss-
tankar-i afseende å Hannas försvinnande. Under
samqväm vid en begrafning den 25 Mars blef Nils
Pehrsson af grannarne uppmanad att hos kyrkoherden
göra anmälan om Hannas länga frånvaro, helst Nils
Pehrsson, om någon olycka träffat bkenne, kunde der-
för komma i ansvar; men Nils Pehrsson, som med
en ed försäkrade, att han icke gjort Hanna något
ondt, vägrade att gå till kyrkoherden innan han när-
mare utforskat om icke Hanna uppehöll sig hos dött-
rarna. För den bland grannarne, från hvars hustru
Nils Pehrsson genom dottren lånat schalen, uppgaf
han, : under. berättelse om Hannas bortvandring, att
hon redan varit borta då dottern hemkommit med
schalen; men när grannen i anledning deraf erinrade
att schalen således fanns hemma hos Nils Pehrsson,
och kunde genast återställas, föregaf Nils Pehrsson,
efter nägot besinnande, att han sprungit efter Hanna
och lemnat :schalen till henne.
Efter ett besök hos kyrkoherden d. 28 Mars, dervid Nils I S
Pehrsson bland annat uppgaf, att Hanna fått hans tillä-
telse att i tvimånader vistas i trakten af Helsingborg,
och sedan Nils Pehrsson fätt sig af kyrkoherden förstän-
digadt, attaskaffa betyg angående Hanna från hennes
dåvarande vstelseort, tillkännagaf Nils Pehrsson för
sin syster, at:han skulle begifva sig till Ekby, der
Hannas äldsta döttrar voro boende; och tillade han
orden: Du må tro, när jag kommer igen skall du
tyeka det blir underligt; men oaktadt tillfrågan gaf
han icke närmare förklaring om meningen i detta
yttrande.
Eftermiddagen den 30 Mars bemärktes i trädgår-
den vid Skromberga i Luggude härad, ungefär tre mil
från Nils Pehrssons och Hanna Olsdotters bostad,
Widarps hus, en hund, slickande på en menniskolem,
högra benet med vidsittande fot, afhugget ofvanför
knäet. På kort afstånd fran trädgården, vid allmänna
vägen varseblefvos vid samma tid skator samlade om-
kring en annan menniskolem, en arm, afhuggen ne-
danför armlelen, med vidsittande band. Huden å
denna arm ver af röta lossnad; benet och foten åter
voro fullkomligt friska. Läkare, som besigtigade dessa
lemmar, de dr icke hade något märke att de blifvit
släpade eller urna af hundar eller andra kreatur,
ansåg benet vara af en qvinna; handen syntes an-
tyda att den tillhört en person, som längre tid idkat
gröfre arbete. Begge lemmarne voro från kroppen
skiljda genom huggande instrument, men det kunde
icke bedömas, om stympningen skett före eller efter
personens död. Något styc 2 från det ställe der ar-
men funnits, påträffades ca strumpa. ett afskuret
stycke af en klädnings- och lintygsarm och en delaf
ett blodigt förkläde.
Ryktet om. Hanna Olsdotters försvinnande hade
spridt sig till denna ort, i hvars granskap hennes döttrar
voro boende. Äldsta dottern, Bengta, blef derföre
kallad till Skromberga, infann sig, beskådade de funna
lemmarne, och igenkände med visshet modrens hand.
Vid efterforsknngar upplystes, att Nils Pehrsson hade
den 29 Mars hmifrån begifvit sig med ett sädeslass
till Ellinge qven, derifrån företagit vandring till sin
moders bostad, derunder han, bärande en säck på
ryggen, gått föbi Skromberga, på qvällen samma dag
inträffat i modrens bostad och der uppehållit sig den
30 Mars. Nästpåföljde dag begaf Nils Pehrsson sig
från modren, till hennes dotter Bengta och träffade
under vandringen en nära femtonårig gosse, som för
honom omtalade de påträffade lemmarne. Under
samtalet derom berättade Nils Pehssson att Hanna vid
bertgåendet den 30 Januari burit med sig penningar
och åtskilliga persedlar i knyten. På Bengtas upp-
maning åtföljde han henne till Ekeby kyrka och be-
traktade utan synbar rörelse de derstädes förva-
rade lemmarne; omtalade åter Hanna Olsdotters
vandring från hemmet den 30 Januari och åtog sig,
efter erhållen upmaning, att från hemorten anskaffa
betyg angående Janna Olsdotter, samt dermed äter-
komma den 3 Aril. På hemvägen besökte han åter
sin moder, omtaåde de funna lemmarne af Hanna,
ttrade att han toligen blefse misstänkt för Hannas
afdagatagande oh sökte att i afsende derå lugna
modren. Återkommen till hemorten. besökte han den
3 April kyrkoherden, berättade för honom att arm
och ben af en menniska påträffats I den ort, der
Nils. Pehrsson sökt Hanna, och han erhöll ytterligare
uppmaning att anskaffa betyg angående henne från
hennes dävarande vistelseort. Den 4 April, då Nils
Ar 277 Olas hanna utan Att nanna
MM PR PA Fm PR 4 Fr re