En oangenäm känsla intog öfversten då han stadnade
utanför detta hus. Han betraktade med vedervilja den
söndriga trappan, som ledde till förstugan af detta näste.
— Min bäsa bror, du kan väl aldrig bo på ett sådant
ställe? — sace han. Det ser ju ut som en riktig
röfvarekula. i
— En röfrarekula? — utbrast Gyllenrotb, muntert.
— Jo det skall du se! Hur kan du så vanvördigt yttra
dig om madame Hofverbergs välkända och talrikt be-
sökta källarelokal? Jag medger att dess yttre ingalunda
ser inbjudande ut... men gå bara med upp så skall du
få se... Der finnas spel, vin och flickor...
— Det är således en källare, — sade Stobte, tve-
kande. — Likväl liknar det mera ett af dessa illa be-
ryktade nästen, som äro ett tillhåll för sjömän, gesäller
och liderligt pack.
— Så är likväl icke förhållandet, — sade Gyllenroth
allvarsamt. — Visserligen medgifves att källarnymferna
på stället icke äro några dygdemönster, men lokalen är
för öfrigt en samlingsplats för kavaljerer ur de högsta
kretsarne, som här bruka tillbringa ctt par timmar vid
glaset eller spelbordet. Ser du -— saken är den att ma-
dam Hofverbeg och hennes syster Elisabeth äro i be-
sittning af dm för käringar ovanliga egenskapen, tyst-
litenhet. Du skulle förr få hugga dem i stycken än
förmå dem at yppa sina kunders namn eller företag.
Detta har ska:tat deras lokal kredit. ag skulle till och
med kunna upplysa dig om, att politiska sammankom-
ster ganska ofta förekomma i detta näste, som du be-
hagar kalla det.
— Politiska sammankomster! — —
— Ja visst... och alla partier finna här en tillflykts-
ort, utan fara att blifva förrädda ...
— Ar-.det då här du bor? — frågade Stobåee.
— Nej, men jag ville föra dig upp för att visa dig
en liten sötunge, som nyligen inflyttat från landet...
Dessutom kunna vi möjligen träffa bekanta.
— Det är just det jag vill undvika, ser du. Gå du
upp så mycket du behagar, men som jag ej är road af
b-kantskapen med den aktningsvärda madam Hofverbergs
Iikal, så väg mig bvar du bor och gif mig din nyckel.
Jas går bem, ser du.
— Nej. nin gubbe lilla! — tänki. Gyllenroth för
sig sjelf, — cet later du bli. Hit in skall du ändå, an-
tingen du villeller ej...
Högt åter sade han: