VO SM IUMSVeTaNUS, HICR NaAUS da RKUNNat ute
blifva och kan i allt fall tlläfventyrs hafv
det missödet att icke blifva af Rikets Stände
astagen, då naturligtvis ett ytterligare upp
skof dermed blifver nödigt. Om fördensku
ständerna haft för afsigt att ställa dessa fuli
komligt skiljaktiga frågor i oskiljaktigt sam
band med hvarandrz, så hade de väl deron
låtit i sin underdåniga skrifvelse undfalla sj
något, som kunnat åtminstone dertill gifv
ringaste anledn ng. Nu hafva de i stället
såsom sagdt är, omedelbart anvisat mede
från och med år 1832 för verkställigheten a
den förändrade methoden för hemmansräntor
nas utgörande, hvarmed de ock otvifvelaktig
lira få anses hafva haft den mening att be
slutet skulle från och med samma år verk
ställas, följaktligen oberoende af den då änn
äcke definitift beslutade ränteförenklingen.
Häraf syres tydligt, att den omständighe
ten, att hufrudräntepersedlarne ej ännu är
till antalet lestämda, icke verkar det ringa
ste på frågar om lösen efter medelpris, hvil
ket naturligtris kan uträknas och tillämpa
lika väl för flera persedlar, som för de färre
hvilka i framtiden skulle komma att mot
svara de nuvarande.
Ett ytterligare bevis, att rikets ständer ick
ansett tillämpningen af föreskriften om rän
tornas lösen efter markegång böra blifva be
roende af någon annan åtgärd och uppskjuta
till dess denna hunnit förberedas och blifvc
mogen till antagande, igenfinnes jemväl i de
enda undantag, rikets ständer stadgat, i afse.
ende på beslutets tillämpning, nemligen fö
nuvarande embets- och tjenstemän, hvilka är
i åtnjutande af indeldta löner. Det syne
klarligen utmärka, att förändringen borde,
afseende å alla andra embets- och tjenstemän
allmänna verk och inrättningar etc., genas
vidtaga.
Beträffande derefter det hinder, som för.
menas hafva mött för verkställigheten af ifrå.
gavarande beslut, derutinnan att, för år 1853
några på priskuranter grundade årspris, elle
de på detta samt föregående nio årens mar-
kegängsvärde uträknade medelpris, ännu ieke
blifvit till efterrättelse mellan räntegifvare och
räntetagare bestämda, så fråga vi hvem som
har skulden i ett sådant dröjsmål, om icke
just regeringen sjelf, eller dess finansdeparte-
ment? Ty hvad hindrade väl finansministerr
att, då rikets ständers skrifvelse till departe-
mentet inkon, den 31 Augusti 1851, redar
i September månad samma år meddela före-
skrift om upprättande för nästföljande Okto-
ber till Mars månader a! priskuranter för års-
priset? Eller hvarföre anbefalldes ej kammar-
kollegium redan då, att handlägga den högst
enkla frågan om markegångssättningen med
enahanda skyndsamhet som sedan stadga-
des för utlåtande i den högst invecklade frå-
gan om persedelförvandlingen, i stället för ati
den förra nu fick i -ga begrafven i kollegium
tills i Maj månad 1852, och sedan nära et
är derefter i finansdepartementet innan någor
ätgärd vidtogs? Om deremot ärendet blifvi
omedelbart handlagdt, så hade priskurantei
kunnat på sätt regeringen och stånden beslu-
tat, uppgöras både för de tre sista månaderna
1851 och de tre första 1852, eller af stöä-
dernas magiswater i slutet af hvarje månad
från Oktober — Mars, och på landet af fög-
derimämnderna i slutet af Januari och slutet
af Mars 1852.
Ett sådant årspris, som nu anses såsom
ett oundgängligt wvilkor, för förändringen,
hade således da kunnat blifva redan för sist-
nämnde år bestämdt och derefter ländt till
efterrättelse vid den derpå följande marke-
gångssättningn, i stillet för att regeringens
nu meddelade föreskrift om ifrågavarande pris-
kuranter först genom skrifvelse den 10 Maj
1853, utan att ens dåmarkegångssättning i en-
lighet dermed anbefalldes, utan tvärtom detta
regeringens reskript innehåller, att tillämp-
ningen af de förändrade grunderna för mar-
kegängsprisernas bestämmande skulle komma
att ega rum först då grundskatternas för-
enkling slutligen blifvit för hvarje län fast-
ställd, — hvilket ju till yttermera visso be-
kräftar, att regeringen aldrig ämnat verkställa
beslutet om spanmälsräntornas lösen efter me-
delpris, förr än hon genomdrifvit sin proposi-
tion om ränteförenklingen.
Då i öfrigt den tredje punkten, Litt. C, af
rikets ständes nu ifrågavarande skrifvelse
(10:de Saml. p. 488 litt. a), som angår års-
priset, endast regulerar, huru detta skall fram-
deles, med ledning af priskuranter bestäm-
mas och, för erhållande af ett medelpris,
sammanräknas med på enahanda sätt be-
stämda pris för nästförflutna nio åren, eller,
för såvidt de e hunnit sålunda bestämmas,
med dessa nio årens markegångspris, visar
sådant blott huru med beräkningen skall till-
gå, men utmärker ingalunda att tillämpning
af föreskrifterna 1 föregående 2:a punkt af
Rikets Ständers ofvannämnde skrifvelse skall
bero af denna förändrade metod för marke-
gångssättningen, såvida den icke hunnit ordnas.
När således Ir finansministern läter K. M:t
säga bondestådet, att den förändrade meto-
den för mede prisets bestämmande, eller för
sjelfva markezångssättningen, är ett ound-
gängligt vilkor för persedelsräntornas lösand:.
med penningar, har han derigenom ådagalagt
antingen att han rätt illa läst och förstått
Rikets Ständers skrifvelse eller ock att han
söker en ucdfiykt, för att bemantia sin för-
summelse att verkställa, ell-r sin afsigt alt
fördröja det fattade hufvudsakliga beslutet.