riksförsamlingen försjunka i apati. Det är emeller-Jla
tid svårt att vara fredsmäklare mellan handeln ochlst
industrien, liksom det synes vara svårt att mäkla fred på
mellan andra stormakter då de råka i strid. Manlig
bör likväl ihågkomma att vissa naturkrafter befinna jst:
sig i en beständig strid, och dock bero de af. hvar- Ei
undra. Så är förhållandet med de expansiva och defat
sontraktiva krafterna; de sträfva ständigt att mot-fle
verka hvarandra; men de lärde påstå emellertid attlva
det är på dem som hela verldssystemet beror. Denå D
expansiva kraften representeras här af handeln, ochjso
den kontraktiva af industrien. Handeln sträfvar tilljöp
en utbredning, industrien till en konsolidering. Förjdo
samhällets väl vore det önskligt om man kunde bringa sn
dem ått samverka. — En af våra stora tidningar har da
gjort den beräkning att de olika krafternas betyden-sl
het inom detta stånd förhåller sig som 23 till 2;jtic
men den värde referenten har glömt centrum gravi-sk
atis, som är fosterlandskärleken; och när man icke I bl
afser från denna, saknas ej förhoppning att jemvigtstc
skall kunna åvägabringas. Strider kunna emellertidhö
ej undvikas. Härvid torde kanske ej sakna sitt in-Ibi
tresse att betrakta andra länders erfarenhet och tagalfö
lärdom deraf. Det finnes en östat på östra sidan om bl
den gamla verlden, der industrien fått utveckla sigli
helt och hållet på handelns bekostnad, ett förhållande m
hvari en annan stat i nya verlden nu företagit siglhe
att åstadkomma en rubbning. På gamla verldensd:
vestra sida finnes deremot en annan östat, der han-Jhe
deln vunnit den största utsträckning, men der harlhc
äfven industrien nått sin största höjd, hvilket synesfå
visa att det är jemvigten som är fördelaktigast.!å
Hos oss står hvarken- handel eller industri syn-
nerligen högt; dock har på de sednare decen-
nierna isynnerhet industrien gått märkbart till-
baka. För att motverka ett sädant tillbakagående
fordras derföre en konsoliderande kraft, nemligen
stabilitet. Man kan ej fordra att stora kapitaler der-
förutan skola nedläggas i industrien. Tillförene re-
viderades vär tulltaxa hvart femte år, nu är det ej
mer än 2 år mellan hvarje ny tulltaxas uppgörande.
Det är alldeles otänkbart att nägon skall vilja inläta
sig i företag, uti hvilka rubbning inom så kort tid
kan genom lagstiftningen åstadkommas. Om den
önskvärda stabiliteten skall kunna vinnas, är derför
en förändring i grundlagen nödig. Talaren kände
visserligen, att ban af 81 4 R. F. var förhindrad att
om den nu föreslagna grundlagsförändringen yttra sig,
men han kunde ej vara förhindrad att uttala den öf-
vertygelse, att då man borttager ett visst skydd man
bör laga så, att ett annat kommer i stället. Talaren I
hade vid flera tillfällen uttalat den äsigt, att förbu-
den ej äro hvarken nyttiga eller nödvändiga, och
derföre ville han hafva sådana stadganden att förbu-
den kunna borttagas. — Särskildt fästade sig talaren
vid hvad som blifvit yttradt om utförselstullen på
sparrar; pästod att de träd som lemna 7-tums sparrar
stå i sin bästa växt och att det var stor skada att
hugga dem i mängd. Meningen med den föreslagna
tullen var ej att träden skola kolas i stället att hug-
gas, utan att de skola växa. Talaren erkände att
den föreslagna tullsatsen väl var lika med förbud,
men förordade den dock på grund af vära skogars
stora vigt. Slutande talaren med ett förnyadt ut-
tryckande af den äsigt, att det ej kan vara annat än
nyttigt att förbuden borttagas, för att lemna rum ät
stadganden som lofva stabilitet.
Hr Rooth uppläste ett skriftligt anförande, hvari
han uttryckte sin förvåning öfver den kongl. proposi-
tionen, som var i så hög grad stridande emot hela
landets så oförtydbart uttalade önskningar. De tal-
rika petitionerna från landets anseddaste affärsmän
borde ätminstone förtjenat nägot afseende; hemstäl-
lande talaren när på detta sätt vårt land skall komma
i åtnjutande af det som gör andra länders- lycka.
Talaren erinrade hurusom, trots den allmänna röstens
fordringar, artikeln väfnader ej finnes i propositionen
med ett ord omförmäld, och regeringen således ej
synes ha velat göra nägot för undanrödjande af det
djupa moraliska förderf, som alstras af den genom
förbuden på dessa varor uppmuntrade smugglingen.
Hoppades att bevillningsutskottet skulle taga sig sa-
ken an och föreslå förbudens borttagande.
Hr Almgren hade med stor ledsnad åhört det klan-
der som riktats mot det kongl. förslaget. I motsats
deremot ansäg talaren det vara sin pligt att erkänna
den klokhet och varsamhet, hvarmed-regeringen gått
till väga. Hela landets bebyggare äro intresserade i
industriens beständ, och det vore derföre klokt att
söka tillvägabringa stabilitet, hvilket är allt hvad man
begär. Hr Schwan hade önskat erfara hans åsigt i
hvad som rörde den artikel som är föremål för hans
egen handtering. Denna punkt var dock för talaren
alltför ömtälig att han deri skulle vilja uppgifva nå-
gon bestämd siffra, utan öfverlät han dennas fast-
ställande ät den värde talarens rätträdighet, öfverty-
gad act han ej skall vilja med ett penndrag under-
trycka en industri, som öfver ett sekel blomstrat i
värt land. Päminnande att Frankrike ännu har be-
ständande 126 införselsförbud, England 26 och Sve-
rige endast 23, trodde han angeläget vara att iakt-
taga varsamhet, sisom det enda han önskade.
Härmed instämde hr Spångberg.
Hr Gustafsson ansåg frågan om tullen på nödvän-
dighetsvaror utgöra en lifsfråga för den arbetande
klassen. Talaren förmälde sig visserligen ej mäktig
att taga naturkrafterma till bundsförvandt, men trodde
sig dock kunna stå fast vid hvad han ständigt yrkat,
nemiligen nedsättning i tullen på lifsförnödenheter.
Följaktligen instämde han till alla delar uti hvad
hr Schwan i detta afseende yttrat, och förnämligast
ii hvad som angick spanmålstullen. Önskade äfven
nedsättning på råämnen. Man har sagt, att våra in-
dustrialster ej kunna täfa med utlänningens. Detta
kan vara sannt i hvad som angår smak och elegans,
men ej i afseende på soliditet. Ingen har dock satt
i fråga orsaken till vår underlägsenhet i förstnämnde
hänseende. Talaren fann den i bristen på skolor för
industri-idkare. Undanrödjes denna orsak, skall äfven
dess verkan, underlägsenheten, försvinna. I handt-
verksordningen föreskrifves att mästare skola tilltålla
sina arbetare att besöka söndagsskolor och andra för
fabriks- och handtverksarbetare afsedda läroanstalter.
Detta låter uxderligt. En fremling skulle kunna tro
att vi äro försedde med allt som behöfves i detta
afseende. Så är tyvärr ej förbållandet, och hoppa
des talaren att ständerna skola åt detta ämne egna
den uppmärksamhet det förtjemar. Rekommenderade
emellertid varsamhet så i afseende på bomullsväfve-
rierna i Elfsborgs län som på handtverkerierna, och
vände sig i detta afseende till utskottet och till den
man inom borgareståndet hvars talenter och insigter
der skola göra sig gällande.
Hr Kock förklarade sig anhängare af ett friare
handelssystem, men trodde ännu detta mål vara af-
lägset och fann den förevarande propositionen ej mye-
ket hafva närmat oss till detsamma. Talaren upp-
drog en historik öfver tullagstiftningen från tiden om-
I kring 1840 och tillsättningen af den stora tullkom-
mitteen ; visade huru ett ljus då och då framskymtat,
I men snart ett fullkomligt mörker intrådt och alla de
förhoppningar blifvit gäckade som regeringen gång
efter annan uppväckt, till dess vi nu slutligen fått
en proposition som betydligt aflägsnade oss från för-
budens borttagande, som dock blifvit så Nifligt påyr-
kadt och så ofta utlofvadt. En talare har sagt att
handeln och industrien stå i ett spändt förhållande till
hvarandra och motverka hvarandra. Talaren trodde
ej att så var förhållandet: Talaren hyllade visserli-
gen ej frihandeln i den utsträckning att alla tullar
skola borttages ; våra fabriker, vår industri och vår
husslöjd äro dyrbara perlor som förtjena att väl vår-
-j das; men det kunde ej bestridas att förbuden förla-
- mat de näringar som deraf varit skyddade, hvaremot
landra som ej njutit sådant skydd, uppblomstrat. I
t I Norrköping hade ett stort antal fabriker blifvit ned-
et 2 eg PP
Fa TA daesatamnmanaAt flarnarat Man
Å (MMO 09 FP ma MAA FT
Aga VV PV 4
Om rr re sm VN
vm MM
Nr er rt tt ät
mm FR At EO AR
Sm - ee rt
et IV NN et Re ER en