SLlindqvst, född 1824 i Piteå län, vanligen inom ängelseiwättningen kallad Lappen, och som nu unlergår bestraffning för 3:dje resan stöld och 2:dra esan inbrott, uppgaf att han under upploppet gjort ngenting, oaktadt han af en hel mängd förut afvörda fångar varit såsom en verksam deltagare anrifven. Lindqvist påstod tvärtom att han sökt afstyra väsendet och sade han sig 3:ne dagar derefter hos ommendanten anhållit, att alla mätte blifva upptällda, då Lindqvist ville gallra ut dem hvilka varit jeltagare i oväsendet. Aldrig hade Lindqvist, sedan an kom till inrättningen, smakat bränvin. Då han ett att den mängd fångar, deribland Bagarenisse och ch Wengelin, ämnade sig in i kyrkan, hade han agt: Kamrater, läten bli kyrkan!. Däåfången Olson hade kommit bärande med kyrkböcker hade Lindvist gifvit denne ett slag, så att han släppt böckerna. Då fångarne ämnade sig in i löjtnant Ugglas rum, lervid Bagarenisse jemväl varit med, hade Lindqvist örmärkt flera varit civilt klädde, och då Lindqvist oedt dem läta bli sädant, hade en fånge utropat: Håll käften, gamla Längholms-inventarium! Dock 1ade Lindqvist lyckats få dem ifrån löjtnantens rum, lerigenom att han ropat: Nu kommer kommendanen! Uader hela skjutningen hade Lindqvist stätt på korrektionisternas gärd, hvarefter han gätt upp i logementet. Han hade förmärkt att flera ämnade rymma samt att Bagarenis:e varit med både först och sist. Det hade, efter Lindqvists berättelse, varit fverenskommet fångarne emellan, att alla ordningsnännen på logementerna skulle till fångstyrelsen ingå med en skrift, deri de skulle klaga öfver för sträng da behandling, och detta i anledning af att Blank blifvit N insatt i cell på 8 dagar för fylleri. Lindqvist uppgaf I — vidare att han till sina kamrater yttrat, då de 3:ne cellfängarne förde oväsen på inre borggärden: Om ej befälet duger att arrestera dem, sä böra vi gå ned och afstyra oväsendet. Då kommendanten Ekenke stjerna kommit in på borggården och förmärkt att eld I varit anlagd på flera ställen, hade han, enligt hvad) Lindqvist berättade, utropat: Hvad j gören, karlar, vt så gören icke mordbrand!s Elden hade också straxt 1 derefter blifvit alldeles utsläckt. Lindqvist omtalade vidare att Bagarenisse flera gånger ifrågavarande dag skulle hafva talat vid de 3:ne cellfängarne, som börjat oväsendet, och trodde Lindqvist att Bagarenisse hade utdelat bränvin. På fråga huru det kunde vara möjligt för dem att få tillfälle supa, svarade Lindqvist: Det är ingen konst, ty de ställa sig tillsammans och breda endast ut kläderna då de supa, så att ingen kan se hvad de göra, och dessutom våga icke fängknektarne säga något till dem, synnerligen då de voro rusiga Lindqvist åberopade slutligen kommendanten Ekenstjerna, tillintyg derom att Lindqvist flera gånger förut varit med och afstyrt oväsende. Rörande förhållandena inom bageriet berättade Lindqvist, att brödet som derifrån erhölls redan förliden höst varit så surt, att Lindqvist sagt till dem som derstädes dä arbetade: Ni mäste väl icke heller lägga drank i brödet? En tid derefter hade brödet varit bättre. Eriksson (kallad bokbindar-Eriksson) dömd till 10 års fästningsstraff för den af houom för några är sedan i Gråmunkegränden anlagda mordbrand, uppgaf att han af Pählson blifvit tvingad att gå ner från logementet n:o 2, hvarest han var sysselsatt med ar: bete. Päåhlson hade med en yxa tilldelat honom ett svärt hugg i ansigtet derföre att han till en början vägrat at ätlyda uppmaningen. Eriksson visade att han i ansgtet erhållit en större skräma, och pästod att densanma tillkommit utaf det slag som Påhlson utdelat, och förnekade att skråman, såsom det förmomodas, vore märke efter en förlupen kula. Ehuru de flesta af fängarne som blifvit hörde, uppgifvit att Eriksson varit en bland anförarne i myteriet, förnekade han att på ringaste sätt hafva deltagit i oväsendet. Anders Andersson, f. d. fabriksarbetare är endast 18 är gammal, ehuru han redan undergätt bestraffning för 3:dje resan stöld. Andersson påstod att äfven han blifvit tvingad att lemna logementet och gå ned på gärden, men hade icke deltagit i oväsendet. Bränvin kunde få köpas för 3 sk. bko supen, i hvilket logement som helst. Fängknektarne lotsa beständigt in bränvin. BEN:o 50: Kalstenius, född 1825 i Westeräs, hade varit skonakarelärling och undergär nu bestraffning för 3:dje resan stöld. Kalstenius hade hört Fogelberg säga kom sä gä vi im, ty löjtnant Uggla har lofvat att :ala med kommendanten, att han inte ska vara sträng. Kalstenius yttrade sin förvåning öfver att sergeanteina icke arresterade de tre cellfångarne. Sjelf hade Kalstenius icke deltagit i nägon ting. N:o 265 Wengelin, född i Lappland 1831, hade förut varit mälarearbetare och undergär nu bestraftning för 2:dra resan stöld, såsom delaktig uti den förut omnämnda, hos enkefru Brandelius för ett par är sedan begångna stöld. Wengelin hade sett de tre cellfångarne bräka med sergeanterna Bergqvist och Mårtensson och ansåg att de hade bordt arresteras. Som Wengelin ingenting hade att göra, var han ute pä inre borggärden, dervid han hörde Fogelberg säga, i: att han skulle gä till sjukhuset för att försöka få sig: en sup. Sedan hade oväsendet tilltagit och dä flydde allt befäle,. Wengelin hade sett flera på gården plocka stear. Han hade hört somliga säga: det skadar ick:, emedan vi bli så illa behandlade af den nye befelhafvaren. Han omtalade, att fängknekten Törnblom blifvit slagen och misshandlad derföre att han af nägon fånge mottagit 3 rdr bko, att derföre anskaffa 1!, kanna bränvin, men likväl sedermera icke lemnatt mera än ett stop. Dessutom uppgaf han, att det merendels varit Törnblom och numera afskedade fångknekten Nylin som anskaffat bränvin ål fängarne och att de varit ett par bra dragmaskar. ttUnder förhöret sistl. lördag vid middagstiden, inställde sig t. f. kommendanten Telander, och tillkännagaf att samma dag, uti bottnen på en inom inrättningen varande 30 alnar djup brunn, blifvit påträffade ätskilliga redskaper af jernplåt förfärdigade, hvilka, ehvru de nu voro sammanbultade, likväl förmodades hfva varit de bränningaredskap, som i bageriet skule blifvit använde. Det beslöts derföre, att de ifrågavarande jernplåtarne skulle, så vidt möjligt vore, åter uträtas, för att härom erhälla närmare visshet. Af sädan anledning beordrades en af sergeanterne vid den inre bevakningen, att härvid vara närvarande, på det ej något slags underslef dervid skulle kunna ske. Sednare på aftonen förevisades ifrägavarande redskaper, hvilka då företedde en fullständig bränvinspanna med sin hatt, och ansågo sakkunnige personer, att 6 kannor hade dagligen i densamma kunnat afverkas. Redogörren pä stället kamereraren Edman fick äfven afgifvi sim berättelse öfver hvad han, rörande uppträdena den 13 Dec., hade sig bekant. Kamrer Edman berittade, att han, som varit ione på maga-l. sinsgärden och genom den derifrån till borggården ledande port genom nyckelhälet förmärkt, att bagereNisse uppehällit sig på borggärden en kort stund förr än förstärkning till garnison hunnit anlända, och att samma karl varit med bland de 5 å 6 andra fångar, hvilka. kommit rill magasinsporten samt börjat rycka på densamma. Då kamereraren förmärkt deras försök vid jorten, hade han ropat: kom icke hit, ty här stå 50 man med skarpladdade pistoler. Pe hade då begifvit sig tillbaka från porten, men dervid hade bagare-Nisse fällt ätskilliga ohöfviska utMtelser. t Förhöret upphörde tills vidare och kommer icke att fortsättas förr än de vidlyftiga protokollen blifvit justerade. Sedan förhöret var afslutadt lät befälhafvaren för militärbevakningen kapten Lagercrantz slå larm, för att visa polismästaren och justitiekanslerens ombud att befäl och manskap vore nalertes d. v. s. i ordning och kunde skyndsamt inställa sig på sina förut bestämda platser inom och utanför fästningen. Denna nu förevisade anordning, lärer efter myteriet, blifvit uppgjord af kapten Lagercrantz och löjtnant Holm. Denna militärrörelse lyckades vid tillfället ganska bra. Militärbevakningenär fortfarande förstärkt med 30 man af garnisonsregementerna. Den 15:de kommerji