SLlindqvst, född 1824 i Piteå län, vanligen inom
ängelseiwättningen kallad Lappen, och som nu un-
lergår bestraffning för 3:dje resan stöld och 2:dra
esan inbrott, uppgaf att han under upploppet gjort
ngenting, oaktadt han af en hel mängd förut af-
vörda fångar varit såsom en verksam deltagare an-
rifven. Lindqvist påstod tvärtom att han sökt afstyra
väsendet och sade han sig 3:ne dagar derefter hos
ommendanten anhållit, att alla mätte blifva upp-
tällda, då Lindqvist ville gallra ut dem hvilka varit
jeltagare i oväsendet. Aldrig hade Lindqvist, sedan
an kom till inrättningen, smakat bränvin. Då han
ett att den mängd fångar, deribland Bagarenisse och
ch Wengelin, ämnade sig in i kyrkan, hade han
agt: Kamrater, läten bli kyrkan!. Däåfången Ols-
on hade kommit bärande med kyrkböcker hade Lind-
vist gifvit denne ett slag, så att han släppt böckerna.
Då fångarne ämnade sig in i löjtnant Ugglas rum,
lervid Bagarenisse jemväl varit med, hade Lindqvist
örmärkt flera varit civilt klädde, och då Lindqvist
oedt dem läta bli sädant, hade en fånge utropat:
Håll käften, gamla Längholms-inventarium! Dock
1ade Lindqvist lyckats få dem ifrån löjtnantens rum,
lerigenom att han ropat: Nu kommer kommendan-
en! Uader hela skjutningen hade Lindqvist stätt
på korrektionisternas gärd, hvarefter han gätt upp i
logementet. Han hade förmärkt att flera ämnade
rymma samt att Bagarenis:e varit med både först
och sist. Det hade, efter Lindqvists berättelse, varit
fverenskommet fångarne emellan, att alla ordnings- -
nännen på logementerna skulle till fångstyrelsen ingå
med en skrift, deri de skulle klaga öfver för sträng da
behandling, och detta i anledning af att Blank blifvit N
insatt i cell på 8 dagar för fylleri. Lindqvist uppgaf I —
vidare att han till sina kamrater yttrat, då de 3:ne
cellfängarne förde oväsen på inre borggärden: Om -
ej befälet duger att arrestera dem, sä böra vi gå ned -
och afstyra oväsendet. Då kommendanten Eken- ke
stjerna kommit in på borggården och förmärkt att eld I
varit anlagd på flera ställen, hade han, enligt hvad)
Lindqvist berättade, utropat: Hvad j gören, karlar, vt
så gören icke mordbrand!s Elden hade också straxt 1
derefter blifvit alldeles utsläckt. Lindqvist omtalade
vidare att Bagarenisse flera gånger ifrågavarande dag
skulle hafva talat vid de 3:ne cellfängarne, som bör-
jat oväsendet, och trodde Lindqvist att Bagarenisse
hade utdelat bränvin. På fråga huru det kunde vara
möjligt för dem att få tillfälle supa, svarade Lind-
qvist: Det är ingen konst, ty de ställa sig tillsam-
mans och breda endast ut kläderna då de supa, så
att ingen kan se hvad de göra, och dessutom våga
icke fängknektarne säga något till dem, synnerligen
då de voro rusiga Lindqvist åberopade slutligen
kommendanten Ekenstjerna, tillintyg derom att Lind-
qvist flera gånger förut varit med och afstyrt ovä-
sende. Rörande förhållandena inom bageriet berät-
tade Lindqvist, att brödet som derifrån erhölls redan
förliden höst varit så surt, att Lindqvist sagt till dem
som derstädes dä arbetade: Ni mäste väl icke heller
lägga drank i brödet? En tid derefter hade brödet
varit bättre.
Eriksson (kallad bokbindar-Eriksson) dömd till 10
års fästningsstraff för den af houom för några är se-
dan i Gråmunkegränden anlagda mordbrand, uppgaf
att han af Pählson blifvit tvingad att gå ner från
logementet n:o 2, hvarest han var sysselsatt med ar:
bete. Päåhlson hade med en yxa tilldelat honom ett
svärt hugg i ansigtet derföre att han till en början
vägrat at ätlyda uppmaningen. Eriksson visade att
han i ansgtet erhållit en större skräma, och pästod
att densanma tillkommit utaf det slag som Påhlson
utdelat, och förnekade att skråman, såsom det förmo-
modas, vore märke efter en förlupen kula. Ehuru de
flesta af fängarne som blifvit hörde, uppgifvit att
Eriksson varit en bland anförarne i myteriet, förne-
kade han att på ringaste sätt hafva deltagit i ovä-
sendet.
Anders Andersson, f. d. fabriksarbetare är endast
18 är gammal, ehuru han redan undergätt bestraff-
ning för 3:dje resan stöld. Andersson påstod att äf-
ven han blifvit tvingad att lemna logementet och gå
ned på gärden, men hade icke deltagit i oväsendet.
Bränvin kunde få köpas för 3 sk. bko supen, i hvil-
ket logement som helst. Fängknektarne lotsa bestän-
digt in bränvin.
BEN:o 50: Kalstenius, född 1825 i Westeräs, hade
varit skonakarelärling och undergär nu bestraffning
för 3:dje resan stöld. Kalstenius hade hört Fogel-
berg säga kom sä gä vi im, ty löjtnant Uggla har
lofvat att :ala med kommendanten, att han inte ska
vara sträng. Kalstenius yttrade sin förvåning öfver
att sergeanteina icke arresterade de tre cellfångarne.
Sjelf hade Kalstenius icke deltagit i nägon ting.
N:o 265 Wengelin, född i Lappland 1831, hade för-
ut varit mälarearbetare och undergär nu bestraftning
för 2:dra resan stöld, såsom delaktig uti den förut
omnämnda, hos enkefru Brandelius för ett par är
sedan begångna stöld. Wengelin hade sett de tre
cellfångarne bräka med sergeanterna Bergqvist och
Mårtensson och ansåg att de hade bordt arresteras.
Som Wengelin ingenting hade att göra, var han ute
pä inre borggärden, dervid han hörde Fogelberg säga, i:
att han skulle gä till sjukhuset för att försöka få sig:
en sup. Sedan hade oväsendet tilltagit och dä flydde
allt befäle,. Wengelin hade sett flera på gården
plocka stear. Han hade hört somliga säga: det
skadar ick:, emedan vi bli så illa behandlade af den
nye befelhafvaren. Han omtalade, att fängknekten
Törnblom blifvit slagen och misshandlad derföre att
han af nägon fånge mottagit 3 rdr bko, att derföre
anskaffa 1!, kanna bränvin, men likväl sedermera
icke lemnatt mera än ett stop. Dessutom uppgaf han,
att det merendels varit Törnblom och numera afske-
dade fångknekten Nylin som anskaffat bränvin ål
fängarne och att de varit ett par bra dragmaskar.
ttUnder förhöret sistl. lördag vid middagstiden, in-
ställde sig t. f. kommendanten Telander, och till-
kännagaf att samma dag, uti bottnen på en inom in-
rättningen varande 30 alnar djup brunn, blifvit på-
träffade ätskilliga redskaper af jernplåt förfärdigade,
hvilka, ehvru de nu voro sammanbultade, likväl för-
modades hfva varit de bränningaredskap, som i ba-
geriet skule blifvit använde. Det beslöts derföre,
att de ifrågavarande jernplåtarne skulle, så vidt möj-
ligt vore, åter uträtas, för att härom erhälla när-
mare visshet. Af sädan anledning beordrades en af
sergeanterne vid den inre bevakningen, att härvid
vara närvarande, på det ej något slags underslef der-
vid skulle kunna ske. Sednare på aftonen förevisa-
des ifrägavarande redskaper, hvilka då företedde en
fullständig bränvinspanna med sin hatt, och ansågo
sakkunnige personer, att 6 kannor hade dagligen i
densamma kunnat afverkas.
Redogörren pä stället kamereraren Edman fick äf-
ven afgifvi sim berättelse öfver hvad han, rörande
uppträdena den 13 Dec., hade sig bekant. Kamrer
Edman berittade, att han, som varit ione på maga-l.
sinsgärden och genom den derifrån till borggården
ledande port genom nyckelhälet förmärkt, att bagere-
Nisse uppehällit sig på borggärden en kort stund förr
än förstärkning till garnison hunnit anlända, och
att samma karl varit med bland de 5 å 6 andra fån-
gar, hvilka. kommit rill magasinsporten samt börjat
rycka på densamma. Då kamereraren förmärkt de-
ras försök vid jorten, hade han ropat: kom icke
hit, ty här stå 50 man med skarpladdade pistoler.
Pe hade då begifvit sig tillbaka från porten, men
dervid hade bagare-Nisse fällt ätskilliga ohöfviska ut-
Mtelser.
t Förhöret upphörde tills vidare och kommer icke
att fortsättas förr än de vidlyftiga protokollen
blifvit justerade. Sedan förhöret var afslutadt
lät befälhafvaren för militärbevakningen kapten La-
gercrantz slå larm, för att visa polismästaren och
justitiekanslerens ombud att befäl och manskap vore
nalertes d. v. s. i ordning och kunde skyndsamt in-
ställa sig på sina förut bestämda platser inom och
utanför fästningen. Denna nu förevisade anordning,
lärer efter myteriet, blifvit uppgjord af kapten La-
gercrantz och löjtnant Holm. Denna militärrörelse
lyckades vid tillfället ganska bra.
Militärbevakningen- är fortfarande förstärkt med 30
man af garnisonsregementerna. Den 15:de kommerji