CT SEUHeTt HIUCH IRURR HUDAIGE al MKHUlOrent IfaSstal afseende på den stera och mindre bemedlade mäingdens behof och billiga anspråk, enär tullafgifterna på de flesta födoämnen nu äro, med förvandling till lika silfvervärde för de olika afgiftsbeloppen, belagda med tre, fyra till fem gånger högre afgifter och ännu mera, än under den äldre tiden, hvilket blifver desto raer anmärkningsvärdt i samma mån som det eljest utgör en billig fordran, att humaniteten och deltagandet för de mindre väl lottade skulle på ett verksammare sätt gifva sig tillkänna i vär tid än fallet varit under det förra århundradet. Vid öfverrägande af dessa skäl bör det vara att förmoda att höglofl. bevillningsutskottet äfven skall nedsätta tullafgifterne så väl på de under benämningen spanmål, mjöl och gryn upptagne artiklar, som på animaliska födoämnen eller säkallade viktualievaror af alla slag, nemligen smör, ost, talg, kött och fläsk säväl färskt som torkadt, rökt och saltadt, samt fisk saltad och torkad, till det lägsta möjliga, och tager jag mig friheten i detta afseende föreslå att nedsättningen måtte ske för smör till 24 skillingar pr ligpund och för de öfriga nu uppnämnda artiklarne till hälften af de nuvarande afgiftsbelsppen å dessa varor, i fall utskottet skulle frukta att införselafgiftens borttagande helt och hället skulle förorsaka en alltför stor minskning i statsintraderna. I detta sistnämnda afseende tillåter jag mig i förbigående framställa en anmärkning till bemötande af de invändningar, som öfverhufvud från ctt eller annat håll torde hemtas från farhågan för tullinkomsternas minskning, hvilka numera ingå i beräkning såsom den vigtigaste tillgången för statsutgifterna. Då nemligen tullafgifterna visat sig vara i stigande och lemnat öfverskott utöfver föregående ständers beräkning, så synes det vara en pligt för lagstiftaren, att begagna denna lyckliga omständighet, icke endast såsom medel till ökade statsutgifter, utan äfven såsom en utväg till nedsättning i sjelfva afgiftsbeloppen. Det är ock ett genom erfarenheten för väl kändt faktum för att kunna betviflas, att artiklar som äro belagda med så hög tullafgift, att densamma motsvarar förbud, skola genom en nedsättning deraf, hvilken gör det möjligt att med någon fördel införtulla desamma, lemna en tillgång som betäcker den minskning hvilken kan uppkomma i sammanräknade tullafgifter på andra slags artiklar; och denna slutföljd skulle ofelbart visa sig säsom resultat af en nedsättning i tullen på de fiesta af här sednast omnämnda artiklar: i alla händelser skulle den minskning, som kunde å tullafgiften för någon deribland uppstå, komma att fullt ersättas genom nedsättningen i afgiften på andra som nu äro betungade med cen verklig förbudsafgift. I sammanhang härmed anhäller jag få fästa uppmärksamheten vid artikeln: kreatur lefvande. Tullafgiften å dessa är för närvarande äå hästar 10 rdr, å oxar 8 rdr, kor 4 rdr, kalfyvar 2 rdr 12 sk., svin 2 rdr och andra fyrfotade djur 1 rdr 24 sk., hvilka afgifter jag föreslär må helt och hållet borttagas. Enligt sammandraget af räkenskaperna öfver sistförflutna årets import i riket, infördes det äret: hästar 647 i stycken, oxar 93, kor 359, svin 441 och andra fyrfota djur 36, hvilka gäfvo en sammanräknad tullinkomst af 9586 rdr bko. Är det väl skäl, att för denna ringa summa bibehålla en tullafgift, som så vestämdt strider mot landtbrukets intresse, helst då för de allra flesta fall lefvande kreatur icke införas i annat ändamål, än för att fylla behofvet af dragare och till ladugårdarnes förökning? Angelägenheten att borttaga denna afgift blir så mycket större ifall den tillämnade och redan påbegynta utförseln af kreatur åt England frän vestra och södra delarne af riket skulle kommna att utveckla sig till en fortgående spekulation, emedan det är at förutse, att i sådant fall brist på kreatur för ladugärdarne inom landet tillfäligtvis kan uppstå; det blir då serdeles maktpäliggande, att deras ersättande från annat håll genom I uppköp utomlands icke mä vara belagdt med nägra svårigheter celler förtyngas genom afgifter, hvilka staten utan allt äfventyr kan undvara. Näst efter ofvannämnde varor synes artikeln kaffe förtjena att komma i betraktande. Af denna vara infördes under loppet af 1852 ctt belopp af 9,989,964 t eller i rundt tal 10 millioner. Afgiften derpå, som nu är 2 sk. 8 rst. pr T, oaktad: i förbällande de les ä iss ter K. Ler ets ter tsets lona Nn. tåid en ålde H10oe Re pe EO OH OR DD 5 t 1 t I : 1 l I l D många andra icke öfverdrifven, vågar jag likväl föreslå till nedsättning med 4 runstycken, eller till 2 skillingar 4 runstycken pr , hufvudsakligen derföre, att giltiga anledningar finnas till den förmodan, att ånnu med den närvarande tullafgiften icke obetydliga partier kaffe insmuglas vid de södra kusterna. Minskningen i tullinkomster genom nedsättningen af 4 rst. per Q skulle utgöra omkring 104,160 rdr bko; men dels är all sannolikhet för handen, att detta belopp skulle ersättas till en icke obetydlig del genom ökad import och derigenom, att hvad som nu till äfventyrs smugglas, då skulle betala tull, dels komme ocksä en fortfarande tillökning i konsumtionen af denna vara att verka till en motsvarande tillökning i införseln och inkomsten af artikeln socker. Artikeln Hudar hörer till de oundgängligaste förnödenheter, särdeles uti ett kallt klimat, der helsans bevarande så väsedtligt beror på tillgången på en torr och god fotbeklädnad. ÅA denna betydande artikel höjdes tullafgiften för ett par riksdagar tillbaka utan allt annat rimligt skäl än derföre att man ville ätkomma en ökad statsinkomst, omkring dubbelt mot hvad den förut hade varit. Af torra hudar infördes sistlidet är 2,076,838 Q, hvilket efter I skilling 10 runstycken pr I ger en afgift af 79,323 rdr och för I g 1,333,584 hudar andra slag, hufvudsakligen sal Åh tade, 27,783 rdr. Om tullafgiften å dessa båda ar-ti tiklar nedsättes till I sk. för torra och 8 rat. för li saltade hudar, så skulle minskningen blifva, under je förutsättning af samma import, å torra hudar 38,056 f: och ä andra slag 9264 rdr eller tillsammans 45,320 sc rdr. Detta är ingalunda en större afbränning än d hvad de så betydligt förökade tullinkomsternas belopp I n väl täla vid, och billigheten i hög grad fordrar IS när det gäller en sådan nödvändighetsartikel. Dessutom synes tullvärdet 16 sk. bko för torra och 8 sk. för saltade hudar, vara nog högt och böra nedsättas; ty om också hudar under det sista året stätt nära intill dessa priser, då nästan alla varor varit ovanligt uppdrifna, så kan det dock ej antagas såsom det öfver hufvud gällande, och föreslår jag 7 D CC VR AA MHAÅAM rr Mn mo es rr RP HR AA Au ning som cfter flere ärs priskuranter i medeltal kan finnas utgöra den rätta. Det vore efter min öfvertygelse visserligen det riktigaste att afskaffa allinförseltull på artikeln hudar; men då det ej lärer vara att hoppas att kunna genomföra detta, emedan det skulle anses innebära en för stor minskning af den säkra inkomst som kan väntas af denna artikel, torde utskottet atminstone icke finna det nu gjorda förslaget innefatta någonting obilligt. ni I afseende på en annan nödvändighetsartikel, nemI fö ligen ull, vågar jag tro att importtullens borttagande I m helt och hållet, skall med flera giltiga skäl kunna i oc försvaras. För beklädnaden i värt nordiska klimat är I sk framför allt annat vigt ait kunna tillverka och erjan hälla yNefabrikater så billigt som möjligt och sälen mycket som möjligt underlätta tillfället att göra denna I va tillverkning till föremål för husfliten. Då bomulllut och silke icke draga någon införseltull, och då ändamålsenligheten af tullfriheten på de sistnämnda rå-1ja ämnena är så allmänt insedd, att i det afseendet icke ty mig veterligt någon skiljaktighet i meningar vid delxfi förflutna riksdagarna yppat sig, ätminstone icke kommit I fö till öfverläggning hos rikets ständer, så kan det icke Isa finnas mer än ett skäl till undantag från tillämpninI lik gen af samma grundsats på det tredje raämnet ull. i fö: Detta skäl skulle ligga i syftemålet att genom tull I Sy afgiften på utländsk ull gifva åt den inhemske proI sol ducenten deraf en verksam uppmuntran att fram! för drifva och upphjelpa fårskötseln i landet. Ser man up likväl på erfarenheten om fårskötselns långsamma i val och obetydliga framskridande hos oss under den länga I bli I som densamma hoft stöd af detta i öfrigtså tunga I Er skydd, och dessutom af betydliga direkta uppoffrinI för w från statens sida för densamma, så lärer utan ime ag deraf kunua härledas så ars, dels attjtis med det 1.2de motsvaI an