CT SEUHeTt HIUCH IRURR HUDAIGE al MKHUlOrent IfaSstal
afseende på den stera och mindre bemedlade mäing-
dens behof och billiga anspråk, enär tullafgifterna på
de flesta födoämnen nu äro, med förvandling till lika
silfvervärde för de olika afgiftsbeloppen, belagda med
tre, fyra till fem gånger högre afgifter och ännu
mera, än under den äldre tiden, hvilket blifver desto
raer anmärkningsvärdt i samma mån som det eljest
utgör en billig fordran, att humaniteten och delta-
gandet för de mindre väl lottade skulle på ett verk-
sammare sätt gifva sig tillkänna i vär tid än fallet
varit under det förra århundradet.
Vid öfverrägande af dessa skäl bör det vara att
förmoda att höglofl. bevillningsutskottet äfven skall
nedsätta tullafgifterne så väl på de under benämnin-
gen spanmål, mjöl och gryn upptagne artiklar, som på
animaliska födoämnen eller säkallade viktualievaror
af alla slag, nemligen smör, ost, talg, kött och fläsk
säväl färskt som torkadt, rökt och saltadt, samt fisk
saltad och torkad, till det lägsta möjliga, och tager
jag mig friheten i detta afseende föreslå att nedsätt-
ningen måtte ske för smör till 24 skillingar pr ligpund
och för de öfriga nu uppnämnda artiklarne till hälf-
ten af de nuvarande afgiftsbelsppen å dessa varor,
i fall utskottet skulle frukta att införselafgiftens bort-
tagande helt och hället skulle förorsaka en alltför
stor minskning i statsintraderna.
I detta sistnämnda afseende tillåter jag mig i för-
bigående framställa en anmärkning till bemötande af
de invändningar, som öfverhufvud från ctt eller annat
håll torde hemtas från farhågan för tullinkomsternas
minskning, hvilka numera ingå i beräkning såsom
den vigtigaste tillgången för statsutgifterna.
Då nemligen tullafgifterna visat sig vara i stigande
och lemnat öfverskott utöfver föregående ständers be-
räkning, så synes det vara en pligt för lagstiftaren,
att begagna denna lyckliga omständighet, icke endast
såsom medel till ökade statsutgifter, utan äfven så-
som en utväg till nedsättning i sjelfva afgiftsbeloppen.
Det är ock ett genom erfarenheten för väl kändt
faktum för att kunna betviflas, att artiklar som äro
belagda med så hög tullafgift, att densamma mot-
svarar förbud, skola genom en nedsättning deraf, hvil-
ken gör det möjligt att med någon fördel införtulla
desamma, lemna en tillgång som betäcker den minsk-
ning hvilken kan uppkomma i sammanräknade tull-
afgifter på andra slags artiklar; och denna slutföljd
skulle ofelbart visa sig säsom resultat af en nedsätt-
ning i tullen på de fiesta af här sednast omnämnda
artiklar: i alla händelser skulle den minskning, som
kunde å tullafgiften för någon deribland uppstå, kom-
ma att fullt ersättas genom nedsättningen i afgiften
på andra som nu äro betungade med cen verklig
förbudsafgift.
I sammanhang härmed anhäller jag få fästa upp-
märksamheten vid artikeln: kreatur lefvande. Tull-
afgiften å dessa är för närvarande äå hästar 10 rdr,
å oxar 8 rdr, kor 4 rdr, kalfyvar 2 rdr 12 sk., svin 2
rdr och andra fyrfotade djur 1 rdr 24 sk., hvilka af-
gifter jag föreslär må helt och hållet borttagas. En-
ligt sammandraget af räkenskaperna öfver sistförflutna
årets import i riket, infördes det äret: hästar 647 i
stycken, oxar 93, kor 359, svin 441 och andra fyr-
fota djur 36, hvilka gäfvo en sammanräknad tullin-
komst af 9586 rdr bko. Är det väl skäl, att för
denna ringa summa bibehålla en tullafgift, som så
vestämdt strider mot landtbrukets intresse, helst då
för de allra flesta fall lefvande kreatur icke införas
i annat ändamål, än för att fylla behofvet af dragare
och till ladugårdarnes förökning? Angelägenheten att
borttaga denna afgift blir så mycket större ifall den
tillämnade och redan påbegynta utförseln af kreatur
åt England frän vestra och södra delarne af riket
skulle kommna att utveckla sig till en fortgående spe-
kulation, emedan det är at förutse, att i sådant fall
brist på kreatur för ladugärdarne inom landet tillfäl-
igtvis kan uppstå; det blir då serdeles maktpä-
liggande, att deras ersättande från annat håll genom I
uppköp utomlands icke mä vara belagdt med nägra
svårigheter celler förtyngas genom afgifter, hvilka sta-
ten utan allt äfventyr kan undvara.
Näst efter ofvannämnde varor synes artikeln kaffe
förtjena att komma i betraktande. Af denna vara
infördes under loppet af 1852 ctt belopp af 9,989,964
t eller i rundt tal 10 millioner. Afgiften derpå, som
nu är 2 sk. 8 rst. pr T, oaktad: i förbällande
de
les
ä
iss
ter
K.
Ler
ets
ter
ts-
ets
lo-
na
Nn.
tå-
id
en
ål-
de
H1-
0-
oe Re pe EO OH OR DD
5
t
1
t
I
:
1
l
I
l
D
många andra icke öfverdrifven, vågar jag likväl före-
slå till nedsättning med 4 runstycken, eller till 2
skillingar 4 runstycken pr , hufvudsakligen derföre,
att giltiga anledningar finnas till den förmodan, att
ånnu med den närvarande tullafgiften icke obetydliga
partier kaffe insmuglas vid de södra kusterna. Minsk-
ningen i tullinkomster genom nedsättningen af 4 rst.
per Q skulle utgöra omkring 104,160 rdr bko; men
dels är all sannolikhet för handen, att detta belopp
skulle ersättas till en icke obetydlig del genom ökad
import och derigenom, att hvad som nu till äfventyrs
smugglas, då skulle betala tull, dels komme ocksä
en fortfarande tillökning i konsumtionen af denna
vara att verka till en motsvarande tillökning i inför-
seln och inkomsten af artikeln socker.
Artikeln Hudar hörer till de oundgängligaste förnö-
denheter, särdeles uti ett kallt klimat, der helsans be-
varande så väsedtligt beror på tillgången på en torr
och god fotbeklädnad. ÅA denna betydande artikel
höjdes tullafgiften för ett par riksdagar tillbaka utan
allt annat rimligt skäl än derföre att man ville ät-
komma en ökad statsinkomst, omkring dubbelt mot
hvad den förut hade varit. Af torra hudar infördes
sistlidet är 2,076,838 Q, hvilket efter I skilling 10
runstycken pr I ger en afgift af 79,323 rdr och för I g
1,333,584 hudar andra slag, hufvudsakligen sal Åh
tade, 27,783 rdr. Om tullafgiften å dessa båda ar-ti
tiklar nedsättes till I sk. för torra och 8 rat. för li
saltade hudar, så skulle minskningen blifva, under je
förutsättning af samma import, å torra hudar 38,056 f:
och ä andra slag 9264 rdr eller tillsammans 45,320 sc
rdr. Detta är ingalunda en större afbränning än d
hvad de så betydligt förökade tullinkomsternas belopp I n
väl täla vid, och billigheten i hög grad fordrar IS
när det gäller en sådan nödvändighetsartikel. Dess-
utom synes tullvärdet 16 sk. bko för torra och 8
sk. för saltade hudar, vara nog högt och böra ned-
sättas; ty om också hudar under det sista året stätt
nära intill dessa priser, då nästan alla varor varit
ovanligt uppdrifna, så kan det dock ej antagas såsom
det öfver hufvud gällande, och föreslår jag 7 D
CC VR AA MHAÅAM rr Mn mo es rr
RP HR AA
Au
ning som cfter flere ärs priskuranter i medeltal kan
finnas utgöra den rätta.
Det vore efter min öfvertygelse visserligen det rik-
tigaste att afskaffa allinförseltull på artikeln hudar;
men då det ej lärer vara att hoppas att kunna ge-
nomföra detta, emedan det skulle anses innebära en
för stor minskning af den säkra inkomst som kan
väntas af denna artikel, torde utskottet atminstone icke
finna det nu gjorda förslaget innefatta någonting
obilligt. ni
I afseende på en annan nödvändighetsartikel, nem- I fö
ligen ull, vågar jag tro att importtullens borttagande I m
helt och hållet, skall med flera giltiga skäl kunna i oc
försvaras. För beklädnaden i värt nordiska klimat är I sk
framför allt annat vigt ait kunna tillverka och er- jan
hälla yNefabrikater så billigt som möjligt och sälen
mycket som möjligt underlätta tillfället att göra denna I va
tillverkning till föremål för husfliten. Då bomulllut
och silke icke draga någon införseltull, och då ända-
målsenligheten af tullfriheten på de sistnämnda rå-1ja
ämnena är så allmänt insedd, att i det afseendet icke ty
mig veterligt någon skiljaktighet i meningar vid delxfi
förflutna riksdagarna yppat sig, ätminstone icke kommit I fö
till öfverläggning hos rikets ständer, så kan det icke Isa
finnas mer än ett skäl till undantag från tillämpnin- I lik
gen af samma grundsats på det tredje raämnet ull. i fö:
Detta skäl skulle ligga i syftemålet att genom tull I Sy
afgiften på utländsk ull gifva åt den inhemske pro- I sol
ducenten deraf en verksam uppmuntran att fram- ! för
drifva och upphjelpa fårskötseln i landet. Ser man up
likväl på erfarenheten om fårskötselns långsamma i val
och obetydliga framskridande hos oss under den länga I bli
I som densamma hoft stöd af detta i öfrigtså tunga I Er
skydd, och dessutom af betydliga direkta uppoffrin- I för
w från statens sida för densamma, så lärer utan ime
ag deraf kunua härledas så ars, dels attjtis
med det 1.2de motsva- I
an