Bendeståndet.
Plenum d. 11 Januari.
Den kongl. propositionen om tillägg till 61 4 R.F
remitterades tilll konstitutionsutskottet utan diskussion
Allmänna bessvärs- och ekonomiutskottet hade äter
skickat åtskilligse från bondeständet till detsamma re
mitterade motioner, emedan de ansetts ej höra til
dess handläggning. De flesta af dessa remitterades
utan diskussion till andra utskott, men en af Per
Erik Andersson från Westmanland, om indragning at
tio biskopsembeten, som återskickats, emedan den
ansetts föranleda ändring i grundlagarne och således
erfordra handläggning af konstitutionsutskottet, ansäg
Ola Månsson 1rätteligen höra till ekonomiutskottet,
emedan den innefattade ett önskningsmål. Grundla-
garne bestämmaa ingenting om antalet eller tillvaron
af biskopsembettena, utan blott om biskoparnes repre-
sentationsrätt. — Motionären begärde nu att få med
anledning af ekonomiutskottets memorial återtaga
denna motion coch väcka en ny om nio biskopsembe-
tens indragning, då han ansäg utskottet ej böra hysa
nägon tvekan att företaga den till granskning. Pet-
ter Jönsson hade i utskottet yttrat samma mening som
Ola Månsson; men då nu motionären var sinnad att
ändra motionen, så ville talaren medgifva sådant,
dock vän igt ridande Per Erik Andersson att börja så
varliga och först ätnöja sig med indragning af ett bi-
skopsembete. Talmannen ansäg 56 R.0. berättiga
motionären att omskrifva motionen, hvilken äsigt gil-
lades af stända.
Ekonomiutslottet hade äfven äter-kickat doktor
Sandbergs moton om cen anhållan af Ständerna hos
Konungen, att bränvinsbränningen nu på vären måtte
blifva inställd. I denna fråga voro meningarne, om
den borde äteremitteras till Ekonomiutskottet eller
försändas till det särskilda utskottet, så delade, att
vid votering 39 stannade för äterremiss, då 38 voro
för remiss till Bränvinsutskottet.
Hr Dalmans på riddarhuset väckta motion, att Stän-
derna skulle begära ett förständigande för konungens
befallningshafvande att ej utdela vidare tillätelser att
bränna på våren, hvilken motion blifvit bondeståndet
kommmunicerad,, lades till handlingarne.
Kongl. Maj:ts skrifvelse till bondeståndet, i anled-
ning af gjord framställning om detta ärs spanmåls-
räntors lösande efter medelpris samt forsellönens godt-
görande af statsverket, hvilken skrifvelse i förra ple-
num upplästes och bordlades, föranledde Sahlström,
som motioneratt framställningen, och Ola Mänsson att
yttra sig derom. Den sednarc visade huru befogad
bondeständets fframställning varit, och Sahlström yti-
rade:
I egenskap af motionär i det ämne som i den näd.
skrifrelsen afhandlas, anser jag mig ega förbindelse
att derom yttra nägra ord. Långt ifrån att klandra
det afslag som bondeståndets underd. anhällan fått
röna, torde man böra anse detsamma säsom ctt prof
på den högre vishet som nu uppenbarar sig inom
konungens rädlkammare och isynnerhet hos den kon-
seljledamot soma tillstyrkt och kontrasignerat den kongl.
skrifvelsen, elhuru det inträffat att, enligt ett bland
allmogen ofta nyttjadt talesätt, kakan dervid blifvit
så högt upphängd att den icke kan åtkommas. Det
missförstånd om den skattdragande menighetens lag
liga rätt och fördel, som, enligt den kongl. amtyd-
ningen, hos bondeståndet uppkommit, rörande tids-
perioden för lUsningsrätten efter medelpris, torde vara
förlätligt nog, då man erinrar sig, att ständerna vid
nästföregåendt riksdag, genom underd. skrifvelse af
d. 20 Aug. B5l, anmält icke allenast deras bifall till
hvad K. Maj: föreslagit angående sättet för de in
delta räntorna lösande efter medelpris, ordningen för
bestämmandet af markegången, utan äfven anslagit
de af K. Maj:t fordrade medel för forsellönens godt
görande af statsverket, hvadan det ju kunde anses
antagligt nog, att, om andra och högre intressen icke
varit öfvervägande, dessa åtgärder kunnat vidtagas
och genomföras på den tid som sedan sista riksdag
förflutit, så attt den skattdragande allmogen kunnat
röna nägon läittnad i sin tryckande ställning och möj-
ligtvis derigemom kommit till den öfvertygelse, ati
de nu ifrägakcommande höga statsbidragen ha för än
damål att skyrdda alla medborgare utan undantag frän
inre orolighetcer och yttre vald, i stället för att den
efter nu rådamde systemet snart utblottade allmogen
föga mer har något att försvara och således måhända
ovilkorligen nödgas neka sin skärf till de nu fordrade
högre ansträngningarne.
Den kongl. skvifrelsen angående vissa förändringar
i tulltazan bieslöt ständet att förbigå till nästa ple-
num, emedam tiden var för långt framskriden att
medgifra nägcon längre diskussion.