Bendeståndet. Plenum d. 11 Januari. Den kongl. propositionen om tillägg till 61 4 R.F remitterades tilll konstitutionsutskottet utan diskussion Allmänna bessvärsoch ekonomiutskottet hade äter skickat åtskilligse från bondeständet till detsamma re mitterade motioner, emedan de ansetts ej höra til dess handläggning. De flesta af dessa remitterades utan diskussion till andra utskott, men en af Per Erik Andersson från Westmanland, om indragning at tio biskopsembeten, som återskickats, emedan den ansetts föranleda ändring i grundlagarne och således erfordra handläggning af konstitutionsutskottet, ansäg Ola Månsson 1rätteligen höra till ekonomiutskottet, emedan den innefattade ett önskningsmål. Grundlagarne bestämmaa ingenting om antalet eller tillvaron af biskopsembettena, utan blott om biskoparnes representationsrätt. — Motionären begärde nu att få med anledning af ekonomiutskottets memorial återtaga denna motion coch väcka en ny om nio biskopsembetens indragning, då han ansäg utskottet ej böra hysa nägon tvekan att företaga den till granskning. Petter Jönsson hade i utskottet yttrat samma mening som Ola Månsson; men då nu motionären var sinnad att ändra motionen, så ville talaren medgifva sådant, dock vän igt ridande Per Erik Andersson att börja så varliga och först ätnöja sig med indragning af ett biskopsembete. Talmannen ansäg 56 R.0. berättiga motionären att omskrifva motionen, hvilken äsigt gillades af stända. Ekonomiutslottet hade äfven äter-kickat doktor Sandbergs moton om cen anhållan af Ständerna hos Konungen, att bränvinsbränningen nu på vären måtte blifva inställd. I denna fråga voro meningarne, om den borde äteremitteras till Ekonomiutskottet eller försändas till det särskilda utskottet, så delade, att vid votering 39 stannade för äterremiss, då 38 voro för remiss till Bränvinsutskottet. Hr Dalmans på riddarhuset väckta motion, att Ständerna skulle begära ett förständigande för konungens befallningshafvande att ej utdela vidare tillätelser att bränna på våren, hvilken motion blifvit bondeståndet kommmunicerad,, lades till handlingarne. Kongl. Maj:ts skrifvelse till bondeståndet, i anledning af gjord framställning om detta ärs spanmålsräntors lösande efter medelpris samt forsellönens godtgörande af statsverket, hvilken skrifvelse i förra plenum upplästes och bordlades, föranledde Sahlström, som motioneratt framställningen, och Ola Mänsson att yttra sig derom. Den sednarc visade huru befogad bondeständets fframställning varit, och Sahlström ytirade: I egenskap af motionär i det ämne som i den näd. skrifrelsen afhandlas, anser jag mig ega förbindelse att derom yttra nägra ord. Långt ifrån att klandra det afslag som bondeståndets underd. anhällan fått röna, torde man böra anse detsamma säsom ctt prof på den högre vishet som nu uppenbarar sig inom konungens rädlkammare och isynnerhet hos den konseljledamot soma tillstyrkt och kontrasignerat den kongl. skrifvelsen, elhuru det inträffat att, enligt ett bland allmogen ofta nyttjadt talesätt, kakan dervid blifvit så högt upphängd att den icke kan åtkommas. Det missförstånd om den skattdragande menighetens lag liga rätt och fördel, som, enligt den kongl. amtydningen, hos bondeståndet uppkommit, rörande tidsperioden för lUsningsrätten efter medelpris, torde vara förlätligt nog, då man erinrar sig, att ständerna vid nästföregåendt riksdag, genom underd. skrifvelse af d. 20 Aug. B5l, anmält icke allenast deras bifall till hvad K. Maj: föreslagit angående sättet för de in delta räntorna lösande efter medelpris, ordningen för bestämmandet af markegången, utan äfven anslagit de af K. Maj:t fordrade medel för forsellönens godt görande af statsverket, hvadan det ju kunde anses antagligt nog, att, om andra och högre intressen icke varit öfvervägande, dessa åtgärder kunnat vidtagas och genomföras på den tid som sedan sista riksdag förflutit, så attt den skattdragande allmogen kunnat röna nägon läittnad i sin tryckande ställning och möjligtvis derigemom kommit till den öfvertygelse, ati de nu ifrägakcommande höga statsbidragen ha för än damål att skyrdda alla medborgare utan undantag frän inre orolighetcer och yttre vald, i stället för att den efter nu rådamde systemet snart utblottade allmogen föga mer har något att försvara och således måhända ovilkorligen nödgas neka sin skärf till de nu fordrade högre ansträngningarne. Den kongl. skvifrelsen angående vissa förändringar i tulltazan bieslöt ständet att förbigå till nästa plenum, emedam tiden var för långt framskriden att medgifra nägcon längre diskussion.