der det berattas, att man den 18 Dec, i Pe-
tersburg vexlat ratifikationerna å en mellan
Ryssland och Persien afslutad off- och defen-
siv-allians.
FRISSAN
— Följande utdrag af ett bref från Konstan-
tinopel, från en der vistande svensk, har blif-
vit oss benäget meddeladt, och torde icke
sakna intresse för våra läsare:
För en svensk, som kommer till Konstan-
tinopel, är det öfverraskande, men särdeles
angenämt, att der finna en svensk besittning.
Jag menar den plats som utgör residens för
svenska ministern, churu denne numera blott
är charge daffaires. Endast de aldra största
makterna hafva här ministerhoteller, ty inköp
af grund är de kristna förbjudet i koran.
Saledes är detta minne af Sveriges fordna be-
tydenhet här någonting oskattbart, som icke
med penningar kunde anskaffas, om det sak-
nades. Det erinrar om förflutna tiders intima
politiska förhållanden. Dertill kommer att
läget af denna plats är det bästa i hela Pera,
såväl mot gatan, som för den sköna utsigtens
skull. Förr fanns här ett palats, likväl af
trä, såsom förhållandet är med nästan alla
byggnader här, om några få nyare undantagas.
Det delade ock samma öde, som öfvergått så
många andra af denna hufvudstads prydnader,
och blef vid en eldsvåda ett rof för lågorna.
Sedermera har det icke blifvit ånyo uppbygdt.
Nu begagnas ett litet vackert hus vid Pera-
gatan till boning och- byrå för den svenska
legationens styresman. Det innehåller likväl
många rum, jag tror omkring trettio, väl icke
stora, men trefliga och på statens bekostnad
nätt möblerade, samt är väl vårdadt. Utmed
detta hus ligger en utmärkt vacker trädgård,
som numera sträcker sig äfven öfver den
plats, der det fordna ministerhotellet stod.
En otalig mängd vexter finnas der med smak
ordnade, dels på kalljord, dels i krukor plan-
terade. Så är bruket äfven i turkiska embets-
mäns trädgårdar, och. skälet dertill troligen,
att köld och skarpa vindar, som herrska un-
der årets första månader, ej kunna fördragas
af de söderns alster, som man älskar att se
omkring sig. Klimatet är hårdare än man af
det sydliga läget skulle förmoda. Som ett
bevis derpå kan jag nämna, at: jag väl sett
hundradetals orange- och citronträd belastade
med frugt, men att den endast utgjort en
ögonfägnad, ty apelsinerna t. ex. blifva aldrig
söta och behagliga att äta. Men blommor
har man till öfverflöd inpå sednaste hösten,
och ännu i November ser man törnrosen i sin
fulla fägring, jemte många andra för en svensk
blomsterodlare okända praktväxter.
Mellan de täcka omgifningarne i den kgl.
svenska legationsträdgården öppnar sig en ut-
sigt, som kommer ställets prydnader att för-
dunklas. Öfver nedom liggande hus och går-
dar ser man hamnen och den motsatta stran-
den såsom på cen karta, eller snarate så som
Stockholm visar sig från Mosebacke; ty så
vackert kan dock ej on karta framställa huf-
vudstaden der, som hufvudstaden här. Midt
framför har man den ryktbara Seraljens udde,
der Bosporens ström kastar sig mot den af.
prydliga palatser täckta klippstranden, åtskil-
jande hamnen Gyllene hornet, från M: rmora-
hafvet. Ofvanför gamla seraljen synes Stam-
bul med sina par hundrade moskeer, hvar och
en utmärkt af en glänsande döm och några
ståtliga torn, kallade minareter, men alldeles
olika vara kyrktorn. - Mellan byggnaderna
skymta träd, och bortom dem synas grön-
klädda berg celler hafvets sköna blå spegel.
Asiatiska kusten är blott en fjerdingsväg af-
lägsen, med ännu högre berg, och gladt må-
lade hus såsom en kedja utmed stranden.
Mängden af fartyg, som ligga i hamnen eller
der röra sig, förhöjer ännu mer den herrliga
taflan, hvaraf man njuter i medvetande att
vara på svensk grund, och i förhoppning att
Sverige ännu en gang skall återtaga sitt fordna
anseende och det beskyddarekall öfver härva-
rande evangeliska bekännare, som det förr
utöfvat.
Svenska legationen förestås nu af kommen-
dör Ant. Testa, en utmärkt kunnig, belefvad
och förmögen inföding i Pera, som förstår
svensk skrift väl, tal något, och har mycken
vana vid här förekommande göromål. Jemte
honom står såsom sekreterare vid det äfven
af samme man förvaltade generalkonsulatet
en svensk officer, kapten S. Lidman, som af
en olyckshändelse blef invalid, och således
måst egna sig åt den civila banan i stället för
len militära. En dragoman eller tolk åtföljer
ifven hvarje beskickning på denna plats, äf-
rensom kavascher eller polistjenare.
Em— 5