afsigt at i förening med Ryssland vilja utestänga
England från Östersjönn.
Derefier visas att, ehuru det är någon rim-
lighet att ryska skepp skulle kunna till någon
grad beskydda Sverige mot en engelsk flotta,
så skola dock i verkligheten engelsmännen hafva
längt lättare att beskydda Sveriges kuster mot
ryska krigsskepp, än Ryssland som Sveriges
och-Norges allierad skulle hafva att beskydda
Norges kuster mot engelsmännen. Norge
skulle i detta fall blifva alldeles prisgifvet.
Allt detta —-så slutar Morgenbladets artikel —
vinser man nu väl i Sverige lika så väl som här.
Och sympatierna för Ryssland äro hos det svenska
fo ket svärligen större än här, om man måhända un-
dantar det unga junkerparti, som nu så dristigt reser
upp hufvudet, och i ige, liksom annorstädes på
fasta landet, blott känner en enda fiende, det är fol-
ket, och en enda vän och hjelparce i nöden, det är
Ryssland, absolutismens upprätthållare i Europa. Vi
vilja dock boppas att det ej skall lyckas ett enstaka,
ga talrikt parti att genomdrifva sitt spel tvertemot
två natiorers Önskningar, tvertemot deras hela väl-
färd. Mm först och främst må vi önska, att de för-
hållander under hvilka detta spel kunde drifvas, nem-
ligen ett europeiskt krig, ej måtte uppstå, eller om
det uppstår, att det måtte så tidigt biläggas, att dess
böljor ej måtte hinna så längt som till oss.
Vi hafva sett huru II. M. Konungens till-
kännagifvande till hemliga utskottet rörande
len stränga neutraliteten blifvit uppfattadt i
grannländer som med oss stå på samma po-
tiska linie och hafva samma politiska in-
ressen. Vi för vår del äro fullkomligt för-
vissade att denna uppfattning icke är eller
san vara den rätta, och att svenska regeringen
uldrig åsyftat att vi skulle i förening med
Danmark stänga våra farvatten och våra ham-
var för engelska flottor, hvilket vore det-
samma som att tillintetgöra vår handel och
lermed hela vår materiella välfärd, och kan-
ske ännu något mer. Men i det ögonblick
lå regeringen af våra ständer begär utomor-
lentliga anslag till tryggande af vårt sjelf-
veständ och bevarande af vår ära, vore det
utan tvivel nyttigt om de beslutande stän-
lerna blefve om betydelsen af dessa talesätt
ipplysta med en klarhet, öppenhet och be-
tämdhet, som icke lemnade rum för någon
arlig ovisshet om deras verkliga betydelse.