Hr Henschen påminde att här blifvit yttradt myc
I ket som ej hörde till saken, och bland annat har ma
äfven talat om jesuiter. Talaren skulle visserlige
J också kunna tala om politiska jesuiter, men han vill
I det ej; han trodde sig dock böra erinra attreligion:
dtväng blifvit infördt för politiska ändamäl; stödjand
talaren detta sitt påstäende med historiska data frå
tiden närmast efter reformationen. I Sverige är de
konung och ständer som bestämma hvad man skal
dtro för att blifva salig. Men nu säger t. ex. den hä
Jantagna Augsburgiska bekännelsen i 9 art., att dope
lär nödvändigt för att blifva salig, och att de fördö
Å mas som föregifva att barn kunna utan dopet salg:
dvarda, hvaremot den Lindblomska katekesförklaringe!
I deremot lärer, att odöpta barn bli saliga. Begge är
-kpåbudna, Lindblomska katekesen genom ett sednar
I plakat. Efter hvilket skall man rätta sig?
Talmannen bad härvid talaren afhälla sig frän at
Jingå i pröfning om dogmerna och endast hälla sig
Jtill den yttre lagen.
Hr Zenschen genmälde, att det var just om der
yttre lagen han ville tala, i det han ville ädagaläggs
att det var tid på att det blefve ett slut på dessa
motsägelser, som visa hvarthän en statskyrka leder.
1772 ärs regeringsform föreskref att konung, embets
män och ständer skulle hafva samma religion. År
1809 upphäfdes denna regeringsform och i den nya
regeringsformen bestämdes olika inskränkningar för
konungen, civila embetsmän och andra medborgare;
i regeringsformens 16 s tillförsäkrades en hvar att ko-
nungen skulle skydda honom vid en fri utöfning af
sn religion, så vidt han ej derigenom störde sam-
hällets lugn eller allmän förargelse ästadkomme. Om
det nu vore en sanning att för grundlag all annan
lag bör vika, så skulle genom denna paragraf alla
restriktiva stadganden vara upphäfda och den afgifna
motionen varit öfverflödig. Men det har visat sig att
äfven högsta domstolen varit af annan mening i af-
seende på lagens tolkning. Talaren citerade 1809
års konstitutionsutskotts motiver t:ll nyssnämnde ,
hvilka dock visade att dermed verkligen afsetts infö-
randet af fullständig religionsfrihet. Och den som
jemförde denna med diskussionen i presteständet,
han skulle ej tvifla att det varit grundlagsstiftarens
mening att för den alla andra lagar skola vika.
Talaren påminde vidare om den sensation som i ut-
landet väckes af vära tvängsåtgärder. Han förut
spådde att rörelsen snart skulle ånyo utbryta i minst
tio socknar i Jemtland, då man äter skulle få se hela
flockar dömas till böter och vid bristande tillgång
inkastas i fängelse, och det vore skäl för handen att
sätta i fråga hvar man slutligen skall finna fängelser
åt dem alla. En domare i norra Helsingland, som
nödgats iförevarande frågor tillämpa gällande lag,
hade tillskrifvit talaren och uppmanat honom att väcka
motion i ämnet. Han hade upplyst, att ätalen oftast
föranledas af åklagarnes snikenhet, och att de ädömda
straffen icke utöfva nägot afskräckande inflytande, ty
de dömde vilja lida och uppoffra allt för bekännelsen
af sin tro. I detta sistnämnda afseende förklarade
sig talaren veta personer, som äro beredde att gå dö-
den till mötes. Må derföre, slöt han, svenska rege-
ringen landsförvisa till hundradetal; hvad hon vinner,
ära vinner hon ätminstone ej derpä.
Följde så i ordningen samma motionärs förslag att
konventikelplakatet antingen mätte upphäfras eller
ock ersättas af den författning som högsta domstolen
föreslagit, eller af den af kyrkolagskommitteen före-
slagna ; eller ock konventikelplakatet modifieras eller
förklaras, så att ej andra konventiklar få åtalas än
de som störa samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkomma.
Hr Stolpe yttrade, att konventiklar kunna hållas
antingen af personer som tillhöra den lutherska kyr-
kan eller af dissentens. - Hvad angär dessa sednares
rätt att hälla sammankomster, så ligger den på sidan
om frågan och bör regleras i sammanhang med lag-
stiftningen om dissenters i allmänhet.
Hvrad äter beträffar konventiklar hållna af luthe-
raner, fortfor talaren, så anser jag dem vådliga,
medan de befrämja proselytmakeri. Jag är visser-
igen icke så bibelsprängd som måhända mängen an-
an, och äfven den Augsburgiska bekännelsen lem
ar jag i sitt värde, men det finnes dock ett stycke
- Matthei evangelium som jag ofta med djup rörelse
senomläst. Det finnes i den s. k. Jesu bergspredikan
och lyder sålunda: Och när du beder, skall du icke
rara som de skrymtare; förty de så gerna i syna-
sogorna, och i gatuhörnen, och bedja, att de skola
blifva sedda af menniskorna. Men när du beder; så
å in i din kammare och slå dörren till och bed din
ader hemliga; och din fader, som i lönndom ser, å.
kall vedergälla dig uppenbarliga. Jag vet således
;ke hvarföre konventiklar skola utsträckas utom kret-
en för vanlig husandakt. Jag vet ej hvarför man
sall tänka på att upphäfva konventikelplakatet förr-
n man börjat tillämpa det annorlunda än nu sker.
ittills har icke någen haft att kläga deröfver. I
la landsändar hafva konventiklar ostörda fätt hållas
ch jag ser icke något skäl att afklippa träden hvar-
i demoklessvärdet hängera.
Härmed instämde hr Rooth.
Få EET SN