Hr Henschen påminde att här blifvit yttradt myc I ket som ej hörde till saken, och bland annat har ma äfven talat om jesuiter. Talaren skulle visserlige J också kunna tala om politiska jesuiter, men han vill I det ej; han trodde sig dock böra erinra attreligion: dtväng blifvit infördt för politiska ändamäl; stödjand talaren detta sitt påstäende med historiska data frå tiden närmast efter reformationen. I Sverige är de konung och ständer som bestämma hvad man skal dtro för att blifva salig. Men nu säger t. ex. den hä Jantagna Augsburgiska bekännelsen i 9 art., att dope lär nödvändigt för att blifva salig, och att de fördö Å mas som föregifva att barn kunna utan dopet salg: dvarda, hvaremot den Lindblomska katekesförklaringe! I deremot lärer, att odöpta barn bli saliga. Begge är -kpåbudna, Lindblomska katekesen genom ett sednar I plakat. Efter hvilket skall man rätta sig? Talmannen bad härvid talaren afhälla sig frän at Jingå i pröfning om dogmerna och endast hälla sig Jtill den yttre lagen. Hr Zenschen genmälde, att det var just om der yttre lagen han ville tala, i det han ville ädagaläggs att det var tid på att det blefve ett slut på dessa motsägelser, som visa hvarthän en statskyrka leder. 1772 ärs regeringsform föreskref att konung, embets män och ständer skulle hafva samma religion. År 1809 upphäfdes denna regeringsform och i den nya regeringsformen bestämdes olika inskränkningar för konungen, civila embetsmän och andra medborgare; i regeringsformens 16 s tillförsäkrades en hvar att konungen skulle skydda honom vid en fri utöfning af sn religion, så vidt han ej derigenom störde samhällets lugn eller allmän förargelse ästadkomme. Om det nu vore en sanning att för grundlag all annan lag bör vika, så skulle genom denna paragraf alla restriktiva stadganden vara upphäfda och den afgifna motionen varit öfverflödig. Men det har visat sig att äfven högsta domstolen varit af annan mening i afseende på lagens tolkning. Talaren citerade 1809 års konstitutionsutskotts motiver t:ll nyssnämnde , hvilka dock visade att dermed verkligen afsetts införandet af fullständig religionsfrihet. Och den som jemförde denna med diskussionen i presteständet, han skulle ej tvifla att det varit grundlagsstiftarens mening att för den alla andra lagar skola vika. Talaren påminde vidare om den sensation som i utlandet väckes af vära tvängsåtgärder. Han förut spådde att rörelsen snart skulle ånyo utbryta i minst tio socknar i Jemtland, då man äter skulle få se hela flockar dömas till böter och vid bristande tillgång inkastas i fängelse, och det vore skäl för handen att sätta i fråga hvar man slutligen skall finna fängelser åt dem alla. En domare i norra Helsingland, som nödgats iförevarande frågor tillämpa gällande lag, hade tillskrifvit talaren och uppmanat honom att väcka motion i ämnet. Han hade upplyst, att ätalen oftast föranledas af åklagarnes snikenhet, och att de ädömda straffen icke utöfva nägot afskräckande inflytande, ty de dömde vilja lida och uppoffra allt för bekännelsen af sin tro. I detta sistnämnda afseende förklarade sig talaren veta personer, som äro beredde att gå döden till mötes. Må derföre, slöt han, svenska regeringen landsförvisa till hundradetal; hvad hon vinner, ära vinner hon ätminstone ej derpä. Följde så i ordningen samma motionärs förslag att konventikelplakatet antingen mätte upphäfras eller ock ersättas af den författning som högsta domstolen föreslagit, eller af den af kyrkolagskommitteen föreslagna ; eller ock konventikelplakatet modifieras eller förklaras, så att ej andra konventiklar få åtalas än de som störa samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkomma. Hr Stolpe yttrade, att konventiklar kunna hållas antingen af personer som tillhöra den lutherska kyrkan eller af dissentens. Hvad angär dessa sednares rätt att hälla sammankomster, så ligger den på sidan om frågan och bör regleras i sammanhang med lagstiftningen om dissenters i allmänhet. Hvrad äter beträffar konventiklar hållna af lutheraner, fortfor talaren, så anser jag dem vådliga, medan de befrämja proselytmakeri. Jag är visserigen icke så bibelsprängd som måhända mängen anan, och äfven den Augsburgiska bekännelsen lem ar jag i sitt värde, men det finnes dock ett stycke Matthei evangelium som jag ofta med djup rörelse senomläst. Det finnes i den s. k. Jesu bergspredikan och lyder sålunda: Och när du beder, skall du icke rara som de skrymtare; förty de så gerna i synasogorna, och i gatuhörnen, och bedja, att de skola blifva sedda af menniskorna. Men när du beder; så å in i din kammare och slå dörren till och bed din ader hemliga; och din fader, som i lönndom ser, å. kall vedergälla dig uppenbarliga. Jag vet således ;ke hvarföre konventiklar skola utsträckas utom kreten för vanlig husandakt. Jag vet ej hvarför man sall tänka på att upphäfva konventikelplakatet förrn man börjat tillämpa det annorlunda än nu sker. ittills har icke någen haft att kläga deröfver. I la landsändar hafva konventiklar ostörda fätt hållas ch jag ser icke något skäl att afklippa träden hvari demoklessvärdet hängera. Härmed instämde hr Rooth. Få EET SN