mot fångknekten Lindberg; en jernhacka hade blif-
vit kastad och flugit tätt förbi Lindbergs hufvud. Denna
uppgift har Lindberg förklarat vara sanningsenlig,
Burström förnekade att, såsom flere fängar intygat
hafva haft sergeant Bergqvists värja i handen,
och svängande den i luften yttrat gossar nu är jaz
kommendant på stället, nu ska ni få i gratifikatiou
ett qvarter Sluring. :
Burström hade ätföljt hopen ut på borggården och
dit utkommen hade han hört fångarne sjunga en visa
som, började: Slå i för sista supen, slå i för Mälar-
banken ! Han hade, för att få bättre mod, tillika
med flera andra gått upp till fästningsfängarae och
köpt sig några supar. I flera logementer hade dei
varit tillgång på bränvin. Han kunde icke förneka
att han haft en stör i handen, men förklarade, ati
hen af en fästningsfånge- erhållit ett slag i ryggen,
hvarefter han, för att försvara sig, tillegnat sig stö
rm. - Han hade ej varit civilt klädd, utan då vakt
krekten Kron frägat efter kläder som blifvit till
gripna, hade han, på Burströms anvishing hvarest de
varit gömda, fått dem igen. Blanck hade sist inne-
varit i expeditionsrummet och vid utgången derifrun
haft en mängd papper och böcker att bära.
Frisk, född 1831 i Calmar län, har varit marin-
soldat, men för fylleri och opålitligt uppförande
1849 blifvit skickad till kronoarbetskåren. År 1850
hade han för rymningsförsök blifvit skickad till Lång
holmen. Frisk hade sutit i cell, men Ätundberg och
bokbindare-Eriesson hade brutit upp celldörren och
släppt ut honom. Då Frisk kom ned på gärden had:
en mängd fångar redan inkommit på expeditionsrum-
met. Han hade sjelf icke varit inne der, men väl
sett att en mängd böcker och papper bars ut derifrån
och in i matsalen, der alltsammans uppbrändes.
AtFrisk hade haft en civil rock på sig, som docx va-
rit hans egen, och den hade han haft gömd på sten-
gärden. Kommendanten Telander skulle id Sura-
hammar hafva mycket strängt straffat den minsta
förseelse som någon af fångarne gjort, derföre voro
Långholmarne uppretade att de fätt honom till
kommendant.
Brinck, född 1826 i Wermland, dömdes år 1847
för dråp å sin egen fader till 28 dygns fängelse vid
vatten och bröd samt 8 års fästningsarbete. B. hade
nu sutit arresterad i cell derföre att han slagit en
fängknekt. Han hade äfven blifvit utsläppt ur ccl-
len, men kade icke känt igen någon, emedan lampan
i cellgängen varit utsläckt. Han hade tagit en pels
på sig, då civila kläder tillgrepos i vaktrummet, men
han hade sedermera burit pelsen tillbaka och hängt
upp dan på samma ställe der den togs. Han hade
stått i dörren och sett att ntt skåp bröts upp i fång-
knektarnes rum och en mängd civila kläder tillgre-
os Han hade jvvrit inne på befålshafvarekontoret
och fått sill och potatis af fången Gezelius, som var
skrifvare der. Då dot började skjuta hade B. sprun-
git upp i sin cell. Han hadei cke varit med då kyr-
kan spolierades. i
Pehr Gnstaf Höjer, född år 1832 i Hernösand, har
varit mälaregesäll och är straffäd för tredje resan
stöld. (Höjer, äfvensom korrektionisten Wengelin,
äfvenledes en af anförarne för myteriet, äro de hvilka
föröfvade den djerfva stölden af ett stort parti sf
ver hos enkefru Brandelius, hvarefter de kastade
silfret i sjön vid Riddarhusgränden, då de i en
roddarebät blefvo gripne af poliskonstapeln Lindvall)
Höjer hvilken af en mängd fångar blifvit uppgifven
såsom den hvilken varit anföra för de hvilka brutit
sig in å expeditionsrummet och utburit breker och
papper, äfvensom att hafva varit i spetsen för de,
hvilka tillgripit och påklädt sig civila kläder, förne-
kade all dejaktigket i myteriet, under yttronde: de
ska någon ha att skylla på.
(Forts. följer.)