mot fångknekten Lindberg; en jernhacka hade blifvit kastad och flugit tätt förbi Lindbergs hufvud. Denna uppgift har Lindberg förklarat vara sanningsenlig, Burström förnekade att, såsom flere fängar intygat hafva haft sergeant Bergqvists värja i handen, och svängande den i luften yttrat gossar nu är jaz kommendant på stället, nu ska ni få i gratifikatiou ett qvarter Sluring. : Burström hade ätföljt hopen ut på borggården och dit utkommen hade han hört fångarne sjunga en visa som, började: Slå i för sista supen, slå i för Mälarbanken ! Han hade, för att få bättre mod, tillika med flera andra gått upp till fästningsfängarae och köpt sig några supar. I flera logementer hade dei varit tillgång på bränvin. Han kunde icke förneka att han haft en stör i handen, men förklarade, ati hen af en fästningsfångeerhållit ett slag i ryggen, hvarefter han, för att försvara sig, tillegnat sig stö rm. Han hade ej varit civilt klädd, utan då vakt krekten Kron frägat efter kläder som blifvit till gripna, hade han, på Burströms anvishing hvarest de varit gömda, fått dem igen. Blanck hade sist innevarit i expeditionsrummet och vid utgången derifrun haft en mängd papper och böcker att bära. Frisk, född 1831 i Calmar län, har varit marinsoldat, men för fylleri och opålitligt uppförande 1849 blifvit skickad till kronoarbetskåren. År 1850 hade han för rymningsförsök blifvit skickad till Lång holmen. Frisk hade sutit i cell, men Ätundberg och bokbindare-Eriesson hade brutit upp celldörren och släppt ut honom. Då Frisk kom ned på gärden had: en mängd fångar redan inkommit på expeditionsrummet. Han hade sjelf icke varit inne der, men väl sett att en mängd böcker och papper bars ut derifrån och in i matsalen, der alltsammans uppbrändes. AtFrisk hade haft en civil rock på sig, som docx varit hans egen, och den hade han haft gömd på stengärden. Kommendanten Telander skulle id Surahammar hafva mycket strängt straffat den minsta förseelse som någon af fångarne gjort, derföre voro Långholmarne uppretade att de fätt honom till kommendant. Brinck, född 1826 i Wermland, dömdes år 1847 för dråp å sin egen fader till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd samt 8 års fästningsarbete. B. hade nu sutit arresterad i cell derföre att han slagit en fängknekt. Han hade äfven blifvit utsläppt ur ccllen, men kade icke känt igen någon, emedan lampan i cellgängen varit utsläckt. Han hade tagit en pels på sig, då civila kläder tillgrepos i vaktrummet, men han hade sedermera burit pelsen tillbaka och hängt upp dan på samma ställe der den togs. Han hade stått i dörren och sett att ntt skåp bröts upp i fångknektarnes rum och en mängd civila kläder tillgreos Han hade jvvrit inne på befålshafvarekontoret och fått sill och potatis af fången Gezelius, som var skrifvare der. Då dot började skjuta hade B. sprungit upp i sin cell. Han hadei cke varit med då kyrkan spolierades. i Pehr Gnstaf Höjer, född år 1832 i Hernösand, har varit mälaregesäll och är straffäd för tredje resan stöld. (Höjer, äfvensom korrektionisten Wengelin, äfvenledes en af anförarne för myteriet, äro de hvilka föröfvade den djerfva stölden af ett stort parti sf ver hos enkefru Brandelius, hvarefter de kastade silfret i sjön vid Riddarhusgränden, då de i en roddarebät blefvo gripne af poliskonstapeln Lindvall) Höjer hvilken af en mängd fångar blifvit uppgifven såsom den hvilken varit anföra för de hvilka brutit sig in å expeditionsrummet och utburit breker och papper, äfvensom att hafva varit i spetsen för de, hvilka tillgripit och påklädt sig civila kläder, förnekade all dejaktigket i myteriet, under yttronde: de ska någon ha att skylla på. (Forts. följer.)