nye egaren ämnade nedsätta saltpriset, genast sk dade att återköpa lasten, för att såmedelst för vw tern, då nägon ytterligare tillförsel icke kan förv tas, undvika all konkurrens och dymedelst få stämma priset efter sitt godtfinnande., Jagg anhåller nu att få lemna följande up lysniingar: Den 1 sistlidne September kontraherade j genom stadsmäklaren hr F. T. Cleve om saltlast med fartyget Occidenten, som då b fann sig i England, att der inlasta stenk för att gå till Portugal och derstädes i taga en saltlast för Stockholm, hvilken oc sedermera anländt, och innehöll 2180 tunno Den 2 September köpte jag likaledes, geno stadsmäklaren hr Th. Wennerholm, en fl; tande last med fartyget Carl, skepparen Pe tersson, om 1362 tunnor, summa 3542 tunno Detta är allt det salt som jag under hela d förflutna året eller intill närvarande stund ii köpt.. Den 24 September försålde jag af den sis nämnda lasten åter från fartyget genom mäk lare 1212 tunnor på särskilda händer, del till 7 rdr 28 sk., dels till 7 rdr 32 sk. riks gälds tunnan, och de återstående 150 tun norna den 13 Oktober från magasin till 8rd 12 skillingar. Af fartyget Occidentens förväntade last för sålde jag, under förbehåll af fartygets lyck liga ankomst, enligt slutsedel af den 10 Oktober genon stadssmäklaren hr N. G. Netzel, 900 tunno till ttvå särskilda köpmän i landsorten, oc hvarsaf 700 sedan levererades för köparne räkniing å det fartyg, som olyckligtvis för gicks på vägen till Westerås den 23 De cember; den 17 Oktober, genom stadsmäklaren hi F. T. Cleve, 300 tunnor; samma dag underhand 100 tunnor till handlande här i staden. Alla dessa partier såldes till 7 rdr 24 sk. å 7 mdr 36 sk. riksgälds tunnan. Af det ofvannämnda inköpta förrådet 3542 tunnor voro således hela den ena lasten om 1362 tunnor och af den andra 1300, eller tillsammans 2662 tunnor försålda och endast 880 tunnor återstodo på min hand den 17 Oktober, eller nära två månader innan nedsätiningen i tullen på salt vidtogs och innan priset började stiga utöfver det nyssnämnda, som hade varit gällande under början cf hösten. Utom nämnde för marknaden disponibla, i min ego befintliga åttahundraåttatio tunnor, hafva näst före samt efter tullnedsättningen inkommit följande fartyg med salt, enligt ur tulljournalerna hemtade och såväl i Aftonbladet som Dagbladet förut tid efter annan! införda underrättelser : L Den 28 November, fartyget Carl Wilhelm, skepparen Petitersson, från S:t Ybes, till handelshusen Tyden et korp. samt Dugge et Settervall . 1000 tunnor. Den S December, ängfartyget Kronprinsessan Louise, från Gefle, till hr G. W. Pettersson sor os 2 CA 300 Den :15 December: Hilda, skepparen Olssson, från S:t Ybes, till hr R. Nettelblad sc. sec. r.vw. . 1080 Den 16 December: Johan, skepparen Engelbrecht, från Lissabon, till F. Sievers et komp. . . . . . . . 1000 Den 16 December: ängfartyget Gauthiod från Läbeck, till hr C. L. Wergin . 62 D Den 28 December: Julie, skepparen Sundberg, från Liverpool, till hr ÅA. T. Starck ss ss sv orm 1959 Summa cirea 5392 tunnor. I Af detta belopp, 5392 tunnor, jemfördt med de 880, som enligt hvad förut är nämndt, återstodo till min disposition af ,Occidentens, last sedan den 17 Oktober, kan skönjas huru stor andel jag alltsedan nämnde dag, eller nära två månader innan nedsättning skedde i tullen å saltet, egt i det till hufvudstaden inkomna saltförråd. Det torde vidare bemärkas, att enligt hvad redan är kändt genom börsunderriättelser i Aftonbladet, hade saltpriset under de två första seckorna af December, i anledning af befarad uteblifvande af de väntade lasterna, uppgått till 18 rdr rgs tunnan. På min hand fann då ingenting af denna vara här på platsen. Tre eller fyra dagar efter tullnedsättningn nedgick priset 3 rdr pr tunna. D: här ofvan nämnde hrr mäklare torde för örigt, i fall någon närmare intresserar sig derför, kunna upplysa, att alla de ofvannämnde lasterna, med undantag af några försålda smärre poster, ännu icke öfvergått i annan hand från sina här uppgifna innehafvare. Då, såsom jag vågar tro, de som önska närmare känna den omtalade historien om saltet, uti ofvanstående underrättelser ega tillräcklig upplysning derom, förbigår jag helt och hållet att besvara de slutsatser, som Folkets Röst ifrån sina med så mycken tillförlitlighet framställda uppgifter dragit om min i denna affär ådagalagda föraktliga vinningsplystnad, som icke skulle draga i betänkande patt mutsuga detobemedlade folkets sista blodspdroppa,, med mycket mera, i denna tidnings vanliga stil. Jag begagnar deremot tillfället att på samma gång få tillägga några ord i anledning af en anna? genom samma tidning Folkets Röst i ett fregående nummer om mig utspridd histor. derom, att jag vid en middag, dervid allminna sundhetsnämndens ledamöter voro närvwirande, skall vid ett uppkommet samtal om Tyckfriheten, yttrat mig för nödvändigheten af en större borgenssummas nedsättande såson vilkor för rättigheten att utgifva tidning eller periodisk skrift. Äfven detta mig tillarda yttrande är så mycket mer en dikt, som det alltid varit och ännu är min öfvertyge.se, den jag vid förekommande tillfällen ofta tillkännagitvit, att af alla de utvisar som kunna vidtagas för att afhjelpa ansvsiighetens luderande i tryckfrihetsmål eller öfverflyt82 ande från den verklige utgifvaren på en otilläkmelig person, är nedsättandet af penningeorgsen den sämsta, emedan den skulle medöra. en verklig inskränkning i tryckfriheten; eh att, huru önskvärdt det må vara attfinha lågoon utväg i omförmilda afseende, anser jag ör :min del bättre att förblifva vid det närvarande med dess olägenheter, än att vidtaga frågavarande medel. Stockholm den 2 Januari 1854.