JT Le og RE ROLEN, CHIC
inder i hvilka genom de höga tullsatserna äro att anse
stom- I som förbjudna, är och blifver dock, äret om, i vi
bodar aldrig nägon brist.
nariel De ärliga konfiskationerna uppgå vanligen i väl
upp- till cirka rdr 150, å 160,000 bko. När ett dyl
, sä- I förhållande är från år kan fortfara, är icke svårt.
be- I bedöma,
huru enormt stort det varu-värde må
vara, som på olofiig väg till riket inkommer ;
vid I omkostnaderna för denna olagliga trafik mäste va
in-Ji och för sig högst betydliga; och den olofliga impc
ssor, j ten kan dock bära icke blott dessa omkostnader, ut
be-l ock de förluster,
som uppkomma genom i beslag tag;
pill- I varor, samt derutöfver lemna ansenlig vinst.
Hvart öfverdrifna tullsatser leda, torde det oi
tillåtas mig bevisa genom upprepande af ett par b
kanta exempel, bland mängfaldiga likartade.
Innan den finska traktaten, enligt hvilken sm
rad I fick från Finland hit införas emot en tull af 32 skil
sitt lispundet, med är 1844 upphörde, blefvo under de
nad sista ären i medeltal införtullade i Haparanda oc
ktes I Stockholm tillsammans 57,191, 18 finskt smör. År
derefter, då tullen utgjorde 2 rdr 24 sk nedgic
olor I den lagliga införseln till 915! . 180 samt år 1846 ti
ken 1123 18, och uppkom genom denna tullförhöjning e
ärlig statsförlust af omkring 40,000 rdr bko; hvar
000 I mot tillförseln af smör från Haparanda till Stock
tte- I holm under samma år snarare till. än aftog. Unde
tiden inträffade den sorgligt ryktbara händelsen me
de från Haparanda till Stockholm insända och dei
m- lifrån för beedigande till domstol öfrerlemnade pr
duktionsbevisen, att de genom inbrott bortstulos. Se
dan smörtullen åter 1848 blifvit nedsatt till 1 rd
s sk., steg den lofliga införseln året derpå till 8,90
ers i IE,
on. å År 1848, då införselstullen å bomullsstrumpor ut
vär i gjorde 2 rdr 10 sk. 8 rst. TE, blefvo 201 införtul
io- i lade och gäfvo en statsinkomst, handels- och sjöfarts
afgiften inberäknad, af 491 rdr 16 sk.; men åre
k- j derpä, då tullen var nedsatt till 1 rdr 16 sk. blefvc
9,334 R lofligen införde och Änbragte en statsinkoms
is-jaf 12,639 rdr 10 sk., eller fullt 25 gånger mera
te- jän då tullsatsen var betydligt högre. .
Har nu det s. k. skyddssystemet, sä konstladt, så
K. I kostsamt, så demoraliserande och så orättvist det ock
S- j varit, verkligen ät de dermed omhuldade näringar
esjgifvit den lyftning och kraft, att de stora uppoffrin-
garne blifvit det allmänna godtgjorda? — Jag sva-
lllrar härpå med hänvisning till vissa mera allmänt
s- kända fabrikshandteringar. Bomullsspinnerierna och
sockerbruken, beröfvade skyddet af förbud och öfver-
s- I drifna tullsatser, hafva först derefter uppnått en förut
knappt anad höjd i tillverkningens myckenhet och
godhet, i förening med högst betydligt nedsatta pri-
a-dser. Siden- oeh klädesfabrikerna åter, ehuru ännu
niskyddade med förbud och orimliga tullsatser, kunna
beklagligen icke gifvas detta vitsord ; så icke
heller hvarken jordbruket eller bergshandteringen,
jemnförde med -dessa näringars framsteg i andra lan
der, der de prohibitiva banden blifvit lossade. Jag
vill för ingen del vältra skulden härtill på dessa ef-
e I terblifna yrkens många aktningsvärda idkare — nej
fllängt derifrän! Jag anklagar systemet, som oundvik-
-lligen af sig föder liflöshet och svaghet, emedan det
till grunden är falskt.
Detta länge erkändt af regeringen och representa-
tionen, ehuru ty värr! hittills icke samtidigt, har nu
äfven blifvit insedt af sjelfra fabriksintresset, hvarom
flera till X. M:t under innevarande är underdånigst
ingifna sakrika petitioner bära vittne; och det är icke
blott den af okunnigheten smädade, men för kon-
-j sumenter likasom för produeenter, för samhällets bäde
ekonomiska och andliga väl nödvändiga och nyttiga
Å handeln, utan lika mycket fabriksindustrien, den fat-
;I tige arbetaren, ja! alla samhällsklasser, som högt och
J allvarligt påkalla en genomgripande reform af vär
I gällande, på falska Prineiper byggda tullagstiftning —
Jen reform, för hvars genomförande tidpunkten vis- Å
dserligen i alla atseenden nu är inne.
. Till denna reform hörer i fremsta rummet hälst
fullkomlig tullfrihet, eller, der sädan ej anses på en
gång kunna medgifras, betydlig och successiv tull-
nedsättning för alla till de nödvändiga lefnadsbehofven
hänförliga artiklar, såsom saltad och torr fisk, fläsk,
hudar och skinn, kött, lin, ost, salt, smör, spanmål, !
talg och andra lysningsämnen, ull samt ved.
Icke nog att -beredandet af tillfälle till billig lef-t
nadskostnad utgör ett bland hufvudrvilkoren för dell
inhemska förädlings-näringarnes bestånd och utveck- f
ling vid den konkurrens, som ett liberalt tullsystem I c
öppnar med utlandet, och att urprodukts-näringarne, ) L
i hvad de förlora uti det för dem genom höga tull- jt
satser hittills afsedda skydd å deras voluminösa och 1
genom Sveriges afskiljda läge redan i transport- och lv
magasineringskostnader m. m. oftast tillräckligt skyd-o
dade produkter, beredas en motsvarig nedsättning ile
priset på de förnödenheter, som från andra näringar
skola hemtas, erbjuda sig, i fråga om förenämnde I i,
artiklar, särskilda, från ett billigt och rättvist afse-
ende ä arbetsklassens ställning hemtade skäl för t.ll-Åaq
reformen, hvilka skäl jag härvid utbeder mig att nå-jv
got närmare få utveckla.
Om ock tullbevillningen, såsom indirekt skatt, lät-
tare och för den skattdragande omärkligare utgår,
samt deri framför direkt beskattning eger företräde,
sä är doek ingen villfarelse större, än den föreställ-
ningen, att tullbevillningen vore en billig och rätt-
vis skatt, aldrahäldst då de oumbärligaste lifsförnö-
!enheternaj deraf träffas. Dessa lifsförnödenheter
näste äfven den fattige arbetaren, den med knappa
efnadsvilkor kämpande handtverkaren förskaffa sig
och sin ofta talrika omgifning; och ehuru dessa och
lylika personers ekonemiska ställning mä Vara sådan,
ut hrarken staten eller kommunen skulle kunna ut-
svaga nägon äfren den ringaste direkta afgift, har
lock denne fattige arbetare eller handtverkare i kon-
;umtionsskatt, icke på sitt öfrerföd, ty sådant fanns
2j, utan på sitt med svett och bekymmer förvärfrade
röd, till staten betalt en ganska dryg och lika stor
bevillning, som den rike grannen för sina lifsförnö-
lenheter erlaggt. Denna smygande orättvisa och ut-
ugande beskattning har endast småningom, och i
len mån tullagstiftningen arbetat ned sig till en allt
ner oeh mer utbredd oeh förhöjd skatt ä de första
efnadsbehofven, börjat visa sina bittra mognande
rukter: armodets oerhörda tillväxt samt lefnadsmo-
ets och trefnadens försvinnande blande de arbetande
lasserna. Man skyille på bränvinet, och jag förne-
ar icke dess förderfiiga inflytelse; men man bör dock
ke förbise, att denna intlytelse är oemotståndligast
yr den utarmade och betryckte, samt att fylleriets
Ter endast undantagsvis träftas hos välmågan ech
en trefna belätenheten.
Vi hafva nyligen erfarit hurusom statskassan eger
2) i induten spanmälstull besparad tillgång af icke
indre än 700,000 rdr bko. Hvem har betalt denna
ll, den med 10 proceat af tullen utgående handels-
h sjöfartsafgiften, med fiera i de 700,800 rår bko
ke inbegripne afgifter? Hvem om icke nationens
ora Otmark, den i beskattningsväg rättslöse arbeta-
n; och under det denna tull för införskrifven span-
äl influtit, huru många millioner inhemsk spanmål
är icke förbrukats efter ett med införselstullens be-
pp förhöjdt pris. Hvem Ar förbrukaren, som måst
tala dessa millioner? Visserligen träffas arbetaren
ribland; men träffades han med rittvisa af dessa
atter; det är frågan. Och frågan är sannerligen
Vigtig att kunna falla.
Jag väntar mig högljudda skri om jordbrukets un-
rgång; men hvad bevisa dessa jämmerrop? Hrad
risa de i England, då tullreformen der skulle
nomföras? Hvad hafva dylika rop bevisat h.r vid
rje ifrägasatt och slutligen genomfördt utbyte af
införselsförbud mot en mattlig tullsats? De hafva
sat, hvad jag aldrig betvifiar, att de skriande i
It sig vara i fara; men det är bevisadt, att faran
inbillad, att, jordbruket i England icke gått un-s
utan framät, att de här borttagne förbuden ieke
lat, utan Jifvat hvad de förut gjort tvinande. Det
frihetens underbara verk.
;edan England öppnat sina hamnar för alla län-lvi
s jordbruksalster, och Srerige finge med spanmiäl
No nu äfren med ladugårdsprodukter hittat till de
selska hamnarne, så är det numera intet tvifvel,
äEfuemm Jan ss, Ah
Zn
far
vår
rec
ma
last
ter,
svel
mås
lägg
äng
till
afgi
nes.
det
fri
utar
S
från
tillå
steg
fullk