JT Le og RE ROLEN, CHIC inder i hvilka genom de höga tullsatserna äro att anse stomI som förbjudna, är och blifver dock, äret om, i vi bodar aldrig nägon brist. nariel De ärliga konfiskationerna uppgå vanligen i väl upptill cirka rdr 150, å 160,000 bko. När ett dyl , säI förhållande är från år kan fortfara, är icke svårt. beI bedöma, huru enormt stort det varu-värde må vara, som på olofiig väg till riket inkommer ; vid I omkostnaderna för denna olagliga trafik mäste va in-Ji och för sig högst betydliga; och den olofliga impc ssor, j ten kan dock bära icke blott dessa omkostnader, ut be-l ock de förluster, som uppkomma genom i beslag tag; pillI varor, samt derutöfver lemna ansenlig vinst. Hvart öfverdrifna tullsatser leda, torde det oi tillåtas mig bevisa genom upprepande af ett par b kanta exempel, bland mängfaldiga likartade. Innan den finska traktaten, enligt hvilken sm rad I fick från Finland hit införas emot en tull af 32 skil sitt lispundet, med är 1844 upphörde, blefvo under de nad sista ären i medeltal införtullade i Haparanda oc ktes I Stockholm tillsammans 57,191, 18 finskt smör. År derefter, då tullen utgjorde 2 rdr 24 sk nedgic olor I den lagliga införseln till 915! . 180 samt år 1846 ti ken 1123 18, och uppkom genom denna tullförhöjning e ärlig statsförlust af omkring 40,000 rdr bko; hvar 000 I mot tillförseln af smör från Haparanda till Stock tteI holm under samma år snarare till. än aftog. Unde tiden inträffade den sorgligt ryktbara händelsen me de från Haparanda till Stockholm insända och dei mlifrån för beedigande till domstol öfrerlemnade pr duktionsbevisen, att de genom inbrott bortstulos. Se dan smörtullen åter 1848 blifvit nedsatt till 1 rd s sk., steg den lofliga införseln året derpå till 8,90 ers i IE, on. å År 1848, då införselstullen å bomullsstrumpor ut vär i gjorde 2 rdr 10 sk. 8 rst. TE, blefvo 201 införtul ioi lade och gäfvo en statsinkomst, handelsoch sjöfarts afgiften inberäknad, af 491 rdr 16 sk.; men åre kj derpä, då tullen var nedsatt till 1 rdr 16 sk. blefvc 9,334 R lofligen införde och Änbragte en statsinkoms is-jaf 12,639 rdr 10 sk., eller fullt 25 gånger mera tejän då tullsatsen var betydligt högre. . Har nu det s. k. skyddssystemet, sä konstladt, så K. I kostsamt, så demoraliserande och så orättvist det ock Sj varit, verkligen ät de dermed omhuldade näringar esjgifvit den lyftning och kraft, att de stora uppoffringarne blifvit det allmänna godtgjorda? — Jag svalllrar härpå med hänvisning till vissa mera allmänt skända fabrikshandteringar. Bomullsspinnerierna och sockerbruken, beröfvade skyddet af förbud och öfversI drifna tullsatser, hafva först derefter uppnått en förut knappt anad höjd i tillverkningens myckenhet och godhet, i förening med högst betydligt nedsatta pria-dser. Sidenoeh klädesfabrikerna åter, ehuru ännu niskyddade med förbud och orimliga tullsatser, kunna beklagligen icke gifvas detta vitsord ; så icke heller hvarken jordbruket eller bergshandteringen, jemnförde med -dessa näringars framsteg i andra lan der, der de prohibitiva banden blifvit lossade. Jag vill för ingen del vältra skulden härtill på dessa efe I terblifna yrkens många aktningsvärda idkare — nej fllängt derifrän! Jag anklagar systemet, som oundvik-lligen af sig föder liflöshet och svaghet, emedan det till grunden är falskt. Detta länge erkändt af regeringen och representationen, ehuru ty värr! hittills icke samtidigt, har nu äfven blifvit insedt af sjelfra fabriksintresset, hvarom flera till X. M:t under innevarande är underdånigst ingifna sakrika petitioner bära vittne; och det är icke blott den af okunnigheten smädade, men för kon-j sumenter likasom för produeenter, för samhällets bäde ekonomiska och andliga väl nödvändiga och nyttiga Å handeln, utan lika mycket fabriksindustrien, den fat;I tige arbetaren, ja! alla samhällsklasser, som högt och J allvarligt påkalla en genomgripande reform af vär I gällande, på falska Prineiper byggda tullagstiftning — Jen reform, för hvars genomförande tidpunkten visÅ dserligen i alla atseenden nu är inne. . Till denna reform hörer i fremsta rummet hälst fullkomlig tullfrihet, eller, der sädan ej anses på en gång kunna medgifras, betydlig och successiv tullnedsättning för alla till de nödvändiga lefnadsbehofven hänförliga artiklar, såsom saltad och torr fisk, fläsk, hudar och skinn, kött, lin, ost, salt, smör, spanmål, ! talg och andra lysningsämnen, ull samt ved. Icke nog att -beredandet af tillfälle till billig lef-t nadskostnad utgör ett bland hufvudrvilkoren för dell inhemska förädlings-näringarnes bestånd och utveckf ling vid den konkurrens, som ett liberalt tullsystem I c öppnar med utlandet, och att urprodukts-näringarne, ) L i hvad de förlora uti det för dem genom höga tulljt satser hittills afsedda skydd å deras voluminösa och 1 genom Sveriges afskiljda läge redan i transportoch lv magasineringskostnader m. m. oftast tillräckligt skyd-o dade produkter, beredas en motsvarig nedsättning ile priset på de förnödenheter, som från andra näringar skola hemtas, erbjuda sig, i fråga om förenämnde I i, artiklar, särskilda, från ett billigt och rättvist afseende ä arbetsklassens ställning hemtade skäl för t.ll-Åaq reformen, hvilka skäl jag härvid utbeder mig att nå-jv got närmare få utveckla. Om ock tullbevillningen, såsom indirekt skatt, lättare och för den skattdragande omärkligare utgår, samt deri framför direkt beskattning eger företräde, sä är doek ingen villfarelse större, än den föreställningen, att tullbevillningen vore en billig och rättvis skatt, aldrahäldst då de oumbärligaste lifsförnö!enheternaj deraf träffas. Dessa lifsförnödenheter näste äfven den fattige arbetaren, den med knappa efnadsvilkor kämpande handtverkaren förskaffa sig och sin ofta talrika omgifning; och ehuru dessa och lylika personers ekonemiska ställning mä Vara sådan, ut hrarken staten eller kommunen skulle kunna utsvaga nägon äfren den ringaste direkta afgift, har lock denne fattige arbetare eller handtverkare i kon;umtionsskatt, icke på sitt öfrerföd, ty sådant fanns 2j, utan på sitt med svett och bekymmer förvärfrade röd, till staten betalt en ganska dryg och lika stor bevillning, som den rike grannen för sina lifsförnölenheter erlaggt. Denna smygande orättvisa och utugande beskattning har endast småningom, och i len mån tullagstiftningen arbetat ned sig till en allt ner oeh mer utbredd oeh förhöjd skatt ä de första efnadsbehofven, börjat visa sina bittra mognande rukter: armodets oerhörda tillväxt samt lefnadsmoets och trefnadens försvinnande blande de arbetande lasserna. Man skyille på bränvinet, och jag förnear icke dess förderfiiga inflytelse; men man bör dock ke förbise, att denna intlytelse är oemotståndligast yr den utarmade och betryckte, samt att fylleriets Ter endast undantagsvis träftas hos välmågan ech en trefna belätenheten. Vi hafva nyligen erfarit hurusom statskassan eger 2) i induten spanmälstull besparad tillgång af icke indre än 700,000 rdr bko. Hvem har betalt denna ll, den med 10 proceat af tullen utgående handelsh sjöfartsafgiften, med fiera i de 700,800 rår bko ke inbegripne afgifter? Hvem om icke nationens ora Otmark, den i beskattningsväg rättslöse arbetan; och under det denna tull för införskrifven spanäl influtit, huru många millioner inhemsk spanmål är icke förbrukats efter ett med införselstullens bepp förhöjdt pris. Hvem Ar förbrukaren, som måst tala dessa millioner? Visserligen träffas arbetaren ribland; men träffades han med rittvisa af dessa atter; det är frågan. Och frågan är sannerligen Vigtig att kunna falla. Jag väntar mig högljudda skri om jordbrukets unrgång; men hvad bevisa dessa jämmerrop? Hrad risa de i England, då tullreformen der skulle nomföras? Hvad hafva dylika rop bevisat h.r vid rje ifrägasatt och slutligen genomfördt utbyte af införselsförbud mot en mattlig tullsats? De hafva sat, hvad jag aldrig betvifiar, att de skriande i It sig vara i fara; men det är bevisadt, att faran inbillad, att, jordbruket i England icke gått un-s utan framät, att de här borttagne förbuden ieke lat, utan Jifvat hvad de förut gjort tvinande. Det frihetens underbara verk. ;edan England öppnat sina hamnar för alla län-lvi s jordbruksalster, och Srerige finge med spanmiäl No nu äfren med ladugårdsprodukter hittat till de selska hamnarne, så är det numera intet tvifvel, äEfuemm Jan ss, Ah Zn far vår rec ma last ter, svel mås lägg äng till afgi nes. det fri utar S från tillå steg fullk