Hr Schwans motion i tullfrågan. Vördsamt memorial. Emellan förbud och höga skyddstullar å ena, samt handelns friht med måttliga tullsatser, å den andra sidan, har selan långt tillbaka fortgått en strid på lif och död, vars utgäng dock nu mera ieke synes tvifrelaktig. Den allmänna opinionen, hvars infytande statsmikterna i längden förgäfves bekämpa, stadgar sig ner och mer för ett friare system; oeh det motsatta systemets egna skötebarn uppresa sig nu från alla håll emot en omvårdnad, som välment, såsom den moderliga klemigheten, också burit dennas alla vanliga frukter, yttre och inre svaghet hos de af kraftigare kamrater missaktade skyddlingarne. Ostraffadt öfverträdas ingenstädes de af nateren för all mensklig verksamhet utstakade lagar. För sjelfständig och välsignelserik utveckling af industrien, likasom af allt allt annat menskligt godt, utgör friheten igrundvilkor, friheten att med alla lofliga medel verka för lofiiga ändamäl. Men har vår lagstiftning så behamdlat vår industri? Visserligen icke. I sin blinda välmening har lagstiftningen, i stället att skydda alla samhällets medlemmar gemensamt och förena dem genom rättvisa, infört ett bellum omnium interomnes, ett näringskrig, deri en hvar, nog mäktig att göra sig hörd, understöddes med subsidier, den ena mot den andra, mex det ohörda fler. talet, den stora, i vanlig mening, arbetande klassen lemnades till plundring åt de mäktigare korporationerna. Att härigenom några få kunnat rikta sig och en skenbar ttillväxt i den statiska industrien kun nat framkallas, må icke bestridas; men var den vunna rikedomen rättmätig, den uppdrifna industrien kärnfrisk; hvadan då den allmänna klagan öfver däliga tider, hvadan då industriens vacklande bestånd, hradan då den stora arbetande massans synbart aftagande förmäga, icke att höja sig öfver det lägsta tillständet af lifrets njutning, utan att uppehålla sig ens dervid? Svaret på dessa frågor ligger för öppen dag, om man har ögon att se och mod att utsäga hvad man ser. De få korporationernas riktande, den uppdrifna men vacklande industrien äro frukter af en grundfalsk nåringslagstiftning, som velat skydda det ena intresset emot det andra genom monopolier, genom förbud och inskränkningar, genom höga pälagor. Man har trott sig göra samhället rikt genom att fördyra allt hvad der produceras och kensumeras; och detta uppenbara misstag, motverkande all industries uppgift, att åstadkomma möjligen största och bästa produkt till möjligen lägsta pris, har isynnerhet hårdast drabbat den ojemförligt största delen af nasionen, de i induatriens mångfaldiga grenar anställda irbetare, hvilka så åt sina patroner, utan att dela lessas vinst af den fördyrade skörden. Har näringsagstiftningen varit ovis i vården om sina skyddlingar, så har den tillika varit, hvad värre är, orättvis emot den sttora mängden af samhällets me lemmar. Rättvisa emmot alla är dock samhällets första pligt; och uppnåerndet deraf måste blifva hvarje statsekomisk teoris yttersta mål; kan detta uppnås genom prohibitioner och dessas trogna följeslagare, licenser? Ar det väl möjligt att rättvist fördela dylika förmåer ens cmellan två eller tro olika yrken, emellan råra modernäringar jordbruket och bergsbruket, emelan segelsömmaren och repslagaren? Wisst icke; men rore ock detta möjligt, läte det till och med sig göra, tt dela undantagsförmåner rättvist emellan alla de gentliga näringarne — huru vill man göra alla an