Hr Schwans motion i tullfrågan.
Vördsamt memorial.
Emellan förbud och höga skyddstullar å ena, samt
handelns friht med måttliga tullsatser, å den andra
sidan, har selan långt tillbaka fortgått en strid på
lif och död, vars utgäng dock nu mera ieke synes
tvifrelaktig. Den allmänna opinionen, hvars infy-
tande statsmikterna i längden förgäfves bekämpa,
stadgar sig ner och mer för ett friare system; oeh
det motsatta systemets egna skötebarn uppresa sig
nu från alla håll emot en omvårdnad, som välment,
såsom den moderliga klemigheten, också burit den-
nas alla vanliga frukter, yttre och inre svaghet hos
de af kraftigare kamrater missaktade skyddlingarne.
Ostraffadt öfverträdas ingenstädes de af nateren
för all mensklig verksamhet utstakade lagar. För
sjelfständig och välsignelserik utveckling af indu-
strien, likasom af allt allt annat menskligt godt, ut-
gör friheten igrundvilkor, friheten att med alla lofliga
medel verka för lofiiga ändamäl. Men har vår lag-
stiftning så behamdlat vår industri? Visserligen icke.
I sin blinda välmening har lagstiftningen, i stället
att skydda alla samhällets medlemmar gemensamt
och förena dem genom rättvisa, infört ett bellum
omnium interomnes, ett näringskrig, deri en hvar,
nog mäktig att göra sig hörd, understöddes med sub-
sidier, den ena mot den andra, mex det ohörda fler.
talet, den stora, i vanlig mening, arbetande klassen
lemnades till plundring åt de mäktigare korporatio-
nerna. Att härigenom några få kunnat rikta sig och
en skenbar ttillväxt i den statiska industrien kun
nat framkallas, må icke bestridas; men var den vunna
rikedomen rättmätig, den uppdrifna industrien kärn-
frisk; hvadan då den allmänna klagan öfver däliga
tider, hvadan då industriens vacklande bestånd, hra-
dan då den stora arbetande massans synbart aftagan-
de förmäga, icke att höja sig öfver det lägsta till-
ständet af lifrets njutning, utan att uppehålla sig ens
dervid? Svaret på dessa frågor ligger för öppen dag,
om man har ögon att se och mod att utsäga hvad
man ser. De få korporationernas riktande, den upp-
drifna men vacklande industrien äro frukter af en
grundfalsk nåringslagstiftning, som velat skydda det
ena intresset emot det andra genom monopolier, ge-
nom förbud och inskränkningar, genom höga pälagor.
Man har trott sig göra samhället rikt genom att för-
dyra allt hvad der produceras och kensumeras; och
detta uppenbara misstag, motverkande all industries
uppgift, att åstadkomma möjligen största och bästa
produkt till möjligen lägsta pris, har isynnerhet
hårdast drabbat den ojemförligt största delen af na-
sionen, de i induatriens mångfaldiga grenar anställda
irbetare, hvilka så åt sina patroner, utan att dela
lessas vinst af den fördyrade skörden. Har närings-
agstiftningen varit ovis i vården om sina skyddlin-
gar, så har den tillika varit, hvad värre är, orättvis
emot den sttora mängden af samhällets me lemmar.
Rättvisa emmot alla är dock samhällets första pligt;
och uppnåerndet deraf måste blifva hvarje statseko-
misk teoris yttersta mål; kan detta uppnås genom
prohibitioner och dessas trogna följeslagare, licenser?
Ar det väl möjligt att rättvist fördela dylika förmå-
er ens cmellan två eller tro olika yrken, emellan
råra modernäringar jordbruket och bergsbruket, emel-
an segelsömmaren och repslagaren? Wisst icke; men
rore ock detta möjligt, läte det till och med sig göra,
tt dela undantagsförmåner rättvist emellan alla de
gentliga näringarne — huru vill man göra alla an-