stilar beräknas priset efter det utrymme de upptaga.
EE NE - s - ae
ordnande af de skatter som tryckajordbruket,
samt en tidsenligare inrättning af vårt förål-
drade tullväsende. - Näst bränvinslagstift-
ningen äro skatteregleringen och en genom-
gående reform i vår tullagstifning de mest
trängande angelägenheter som komma under
de samlade ständernas behandling. I båda
dessa frågor har det allmänna omdlömet gjort
sig kändt på ett sätt som lemnar det pålitli-
gaste stöd åt statsmakternas åtgöranden, i fall
de vilja hvad nationen vill, och ådrager dem
ett tungt ansvar om de söka att undandraga
sig uppfyllandet af nationens rättmätiga önske
ningar.
Petitioner hafva förr än nu blifvit ingifna
både till regering och ständer, men aldrig
med det eftertryck och den omfattning som
nu. Man har förut nöjt sig med att kasta
alla omsorger på styrelsen och blindt förtrott
sig åt dess vilja och förmåga att afhjelpa
oristerna.
Seden man lärt sig mindre förtrösta på det
ena och det andra, har petitionen börjat blifva
något mer än ett blott anropande af hjel
från samhällets höjder. Korporationer och
enskilde hafva hvar och en i sin ort bemödat
sig att leda, sammanfatta och gifva ett uttryck
åt den allmänna öfvertygelsen på ett sätt, som
ej vidare åt likgiltigheten och dolskheten lem-
nar någon ursägt i bristande kännedom om
landets sannskyldiga intressen.
En tid af så betydande politiska rörelser
som den närvarande fordrar framför hvarje
annan också stora politiska dygder. Samhiäl-
let nöjer sig ej längre med individens passiva
oförvitlighet i hans enskilda förhållanden; dess
väl kräfver af honom fast mer ett medborger-
ligt sinne. Det omedelbara deltagandet i all-
männa angelägenheter blir mer och mer en
oafvislig pligt och en oförytterlig rättighet, i
samma mån som tron på en endas ofelbarhet
försvinner. Den enskilda medborgaren kan
ej, och behöfver ej, förstå allt af sig sjelf,
men han kan och måste låta sig upplysas af
andras insigter, måste sjelf söka upplysning
och meddela den åt andra. Detta är den san-
na, laglydiga och samhällsbevarande folk-
maktens väsende, att ej i bekymmerslös för-
soffning endast kasta skulden på styrelsen för
hvad som brister och går illa, förr än alla
tillåtna medel blifvit använda att upplysa sty-
relsen om hvad folket af henne hoppas och
önskar; och är styrelsen af rätta arten, skall
den i en sådan upplysning om folkets behof
och önskningar söka sin förnämsta styrka,
sin heligaste rätt till aktning och lydnad.
Den tid är oåterkalleligen förbi, då utländska
bajonetter och hemliga familjeföredrag Ttryg-
gade besittningen af troner. De mäktigaste
dynastier hafva fåfängt sett sig om efter yttre
stöd, när de förverkat de styras förtroende;
men äfven de häftigaste politiska stormar hafva
ej mäktat skaka de stater, hvilkas regenter
sökt sin styrka i folkens bifall och sin vishet
i kännedomen om den allmänna öfvertygelsen.
Det gläder oss att mer än en af svenska
folkets nu samlade representanter insett hvad
en frisk och upplyst allmän anda är värd
samt genom väckta förslag till utvidgande och
befistande af kommunalsjelfstyrelse sökt be-
reda utrymme ej blott för ett fritt och kraft-
fullt uttalande af öfvertygelser, utan äfven för
deras praktiska genomförande. De sanna
upprätthållande sambhällsgrundsatserna haf-
va intet säkrare grundfäste än en stark
och sjelfständig kommunalstyrelse. Det är
den som åt England och Nordamerikanska
statsförbundets samhällen gifvit denna beun-
dransvärda fasthet, hvilken segrande motstitt
de olycksbringande skakningar, som bragt
så många lidanden öfver de med starkt cen-
traliserad regeringsmakt styrda stater. I vårt
fädernesland har denna sanning länge varit
insedd, och de fria kommunala föreningarna,
bland hvilka vi i första rummet och med li-
lig aktning nämna länens hushällningssällska-
per, hafva lyckligtvis redan i åratal utöfvat
en välgörande moralisk makt, utan att vänta
på tillerkännandet af politiska rättigheter. Nu
är tiden mogen för mera bestämda kommu-
nala institutioner. Måtte de många väl tänkta
och förtjenstfullt utarbetade förslag :ill utvid-
gande af sockennämndernas verksamhet samt
grundläggande af en mer vidsträckt och kraft-
full kommunalrepresentation, i form af härads-
och länsnämnder. som under de sista veckorna .
väckts i riksstånden blifva föremål för ett så
moget och allvarligt begrundande, att något
verkligt och varaktigt godt deraf kommer till
stånd. Och sker endast detta, må man trösta
sig om äfven denna riksdag förgår utan några
betydligare resultater för den stora frågan om
nationalrepresentationen. Det bästa och gagne-
ligaste förarbete till representationsreformens
genomförande är införandet af en sjelfständig
kommunalstyrelse. Utan tvifve hade denna
frågas lösning ej erfordrat ett snart femtio-
årigt arbete, om ej våra centraliserande er-
våldsregeringar så omsorgsfullt undauröjt dc
kraftiga kommunala traditionerna från äldre
tider, på hvilka en allmän representativ för-
I fattning hade med lätthet kunnat grundas.