STOCK — 2, den 2 Januari
Det nya året har inträdt med en blid och
lofvande uppsyn. - Den rena vinterluften, son:
förjagat en länge härjande farsot från städer-
nas hem, har på samma gång utöfvat sitt
välde öfver jorden och med en lindrig men
jemn frost tagit den växande grödan i skydd
på ett sätt, som synes lofva gynnande skör-
dar. Af flera kännetecken har man velat
förespå en stadig vinter med dess önskvärda
lättnader för alla slags kommunikationer, och
med leende löften om en tidig och för års-
vexten gynnande vår. Hvarje ljusare utsigt,
hvarje anledning till förhoppningar för den
närmaste framtiden uppfattas också med de-
sto lifligare tillfredsställelse, ju större pröfnin-
gar det tillryggalagda året medfört för värt sam-
hälle, såsom dyr tid, farsot och alla dess för de
flesta näringar förstörande följder, i hög grad
försvårade genom oefterrättligheten af våra för-
fattningar och deras ännu oefterrät-ligare hand-
hafvande. Lägger man härtill det tryckande
i den allmänna sinnesstämningen, som varit
en följd af de allvarsamma rubbningar, hvilka
vår östra grannes öfvermod från årets början
åstadkommit i Europas politiska lugn, och
hos oss särskildt den modlöshet och de be-
kymmer, hvarmed flertalet af fosterlandsvän-
ner motsågo det stundande riksmötet och de
mer och mer förmörkade utsigterna för en
tillfredsställande lösning af de stora och vig-
tiga samhällsfrågor, af hvilkas lyckliga afgö-
rande hela landets välfärd till en icke ringa
del beror, så är hufvudintrycket af det nu
slutade tidskiftet långt mera dystert än leen-
de, och mer än ett sinne glädjer sig att året
1853 hörer till det förflutna.
Men ehuru mörk: taflans förgrund må visa
sig för den tillbakaskådande blicken, saknas
dock icke ljusa punkter, hvilka det vore en
djup otacksamhet att förbise. I mer än ett
afseende har vårt fädernesland anledning till
tacksamhet mot Försynen, som vakat öfver
dess öden. Dess yttre trygghet har förblifvit
oantastad af stormarne som rasat och ännu
rasa inom Europas politiska atmosfer, och
dess inre egendomliga krafter hafva i mer än
en riktning ernått en betydande utveckling.
Den utrikes handeln har varit blomstrande,
tillgången på ädla metaller i riksbankens
hvalf har ökat sig med nära två millioner, till-
fällema till utkomst för de arbetande klasserna
ha vårit rikliga, och idogheten och den all-
männa välmågan hafva tilltagit i en högre
grad än man under de många missgynnande
förhållandena haft anledning att vänta.
Oaktadt det skenbara stillaståendet eller
till och med tillbakaskridandet i den politi-
ska utvecklingen, kan man dock ej undgå att
erkänna verkningarne af stora och helsobrin-
gande krafter i samhällets innersta. I trots
af de yttre händelsernas påtryckning och de
rastlösa bemödandena af friheten och fram-
skridandets motståndare att hämma och omöj-
liggöra de länge och ifrigt önskade förbätt-
ringarne i vårt semhällsskick, har nationens
eget medvetande oupphörligen utvecklat sig
till en mognad, hvaraf ädla frukter äro att
hoppas. Ehvad man än må säga om svenska
nationens likgiltighet för sina allmänna ange-
lägenheter, så har denna nation dock i det
nyss förflutna årets tideböcker förvarat åt ef.
terverlden mer än ett lysande. bevis på mot-
satsen. Det är sannt, att de stora organisa-
tiomsfrågorna varit jemförelsevis föga uppmärk-
sammade, men man får deraf icke sluta till
en allmän politisk försoning. Svenska fol.
ket har i vördnadsbjudande endrägt res
sig för att bekämpa en smygande fiende
som länge utsugit dess ekonomiska märg och
förlamat dess sedliga krafter. Striden mo
Ådryckenskapslasten har blifvit en nationalan.
Ågelägenhet; fosterlandets fara har uppväck
Å hundratusen af dess söner till försvar, och
från alla delar af riket hafva tänkande mmär
linför tronen framburit icke blott bevis utar
äfven öfvertygelser och erfarenheter, hvilk:
JT landets regering hade gjort väliatt icke för
bise. På samma sätt har en stark och en
Istämmig opinion låtit förnimma sig i andr
frågor, såsom i afseende på ett förnuftigar
AA rar