naterialier, hann dock aldrig fullbordas. Döden öfver-
:askade honom midt under arbetet, innan han ännu hun-
nit utföra den plan hans snille uttänkt.
- Det har blifvit anförtrodt åt vår svaga hand att ut-
föra dtn teckning, hvars detaljerande han icke medhann.
Innan vi skrida till detta värf äro vi dock skyldiga lä-
saren några upplysningar.
Carl v. Zeipel har i det utkast, som blifvit till oss
af hans familj öfverlemnadt, antydt handlingens koncen-
trerande omkring en karakter — Öfverste Stobee. Denne
man är icke en diktad, utan en historisk person, ehuru
hans namn icke förekommer i Mord och Kröning. Han
ir handlingens hufvudman, såväl i den ifrågavarande ro-
manen som inom historien, ty denna sednare upplyser
att han varit en af de verksammaste anhängarne och
försvararne af Hertigens af Holstein rättigheter. Omkring
homom gruppera sig sålunda de öfriga skådespelarne i
dramen. Åtskilliga af dessa äro läsaren redan förut be-
kanta genom romanen Mord och Kröning, äfvensom
vissa händelser i detta arbete förutsättas såsom förut
kända. Detta oaktadt är dock den närvarande berättel-
sen icke att betrakta såsom en fortsättning af Mord och
Kröning,, utan bildar i och för sig ett afslutadt helt. Men
för dem af våra läsare, som icke haft tillfälle att taga
kännedom om ofvannämnde arbete af Zeipel, torde nå-
gra upplysningar om vissa händelsers sammanhang i de
båda romanerna anses af nöden.
Under fortgången af arbetet skola äfven dylika upp-
lysningar, derest de för sammanhangets skull äro behöf-
liga, meddelas. j
De personer, som inom romanen uppehålla det lyri-
ska elementet, äro emellertid helt och hållet nya och
deras öden sammanhänga ej med Zeipels berättelse. De
historiska personerna åter äro till största delen desamma.
Sålunda uppträda äfven här Fredrik och Ulrika, hertigen
af Holstein, Regina v. Bälow, numera friherrinna v. Du-
wald, Fredriks älskarinna, grefvarne Horn och Gyllen-
borg, lagman Gyllencrcuta m.-fl. Det skall blifva vår
bemödande att framställa dessa i konseqvens med der
af Zeipel gjorda teckningen, hvilken äfven synes i de
