göra dem i tänkesätt och känslor bekanta och eniga med hvarandra samt aflägsna dylika faror. Redan de första åren efter unionens ingång var ock önskan om ett sådant närmare tulloch handelsförbund allmän i Sverge. För 30 år tillbaka, eller vid 1823 års riksmöte, uttalade Rikets Ständer uti en skrifvelse till Kongl. Maj:t ej blott önskan, utan ock en viss förhoppning om att detsamma snart skulle komma till stånd. s Såsom en föregående åtgärd, hvilken skulle kunna förbereda ett sådant närmande emellan begge folken och leda till det stora målet, uttryckte ock Rikets Ständer uti nyss äberopade skrifvelse den önskan, att båda ländernas tulltaxor, så vidt möjligt skulle brinas till likhet och öfverensstämmelse med hvarannan, på det att det ena riket, såsom Rikets Ständers ord voro, icke skulle kunna hemta vinning och nytta åf det andras skada, och derjemte den kostsamma gräns. tullbevakningen efterhand kunna minskas och indragas; och i sammanhang med den vid samma riksdag beslutade förändringen af hela tullsystemet, ansågo äfven Rikets Ständer en sådan öfverensstämmelse emellan båda ländernas tullagar utan serdeles Svärighet kunna komma till stånd. . Beklagligtvis har allt detta hitintills stadnat vid en from önskan, som ännu saknar fullbordan. Vi befinna oss ännu djupt inne uti prohibitifsystemet, och så länge en mängd inoch utförselsförbud få qvarstå uti svenska tulltaxan, är det hvarken att hoppas eller tänka på, att någon likstämmighet uti begge rikenas tullagar skall kunna tillvägabringas, längt mindre en verklig tullförening, hvartill en sädan likstämmighet skulle utgöra det närmaste steget. e Kongl. Maj:t har tvenne gånger till Rikets Ständer formligen framställt den landsfaderliga önskar att inoch utförselsförbuden mätte afskaffas; — Om regeringens tänkesätt i den frågan kan således icke något tvifvel vara möjligt eller ens tillårgt. Lika formligt och uttryckligt har också högloft. bevillningsutskottet vid de tre sista riksdagarpa tillstyrkt samma åtgärd; och ehvad Kongl. Maj:t vid nu ingångna riksmöte a8äter en nädig proposition i ämnet eller icke, så hyser jag icke ringaste tvekan derom att högl. utskottet opåmint, utaf egen drift, jemväl denna gäng och nu med vida större enhällighet än förut, skall tillstyrka förbudens afskaffande. En motion derom, ehuru jag härmedelst framställer den, kunde följaktligen till och med synas öfverflödig. Men hvad jag på intet vis anser öfverflödigt, utan tvertom högst angeläget, är att i sammanhang med denna motion och såsom deruti ingående, påkalla högl. utskottets uppmäksawhet pä vigten och nödvändigheten derutaf, att i enlighet med den önskan Rikets Ständer redan 1823 uttalade, införselsåfgifterna i det tulltaxeförslag, högl. utsköttet kommer att utarbeta, måtte åtminstone å vissa artiklar blifva bestämda i möjligaste måtto lika med införselsafgifterna uti norska tulltaxan. Hvar och en utaf ständsbröderna, som bevistade sista riksdag, lärer ännu hafva uti friskt minne de långvariga, vidlyftiga och äfven obehagliga öfverläggningar, som då utaf den såkallade sockerfrågan föranleddes, och att ingenting mindre än en oenighet emellan rikena var genom denna fråga på vägen att uppstå. Hade tullafgifterna å socker i begge rikena varit lika, hade ett sädant tvistefrö aldrig kunnat utsås. Härigenom här redan erfarenheten i stort åda galagt huru angeläget och vigtigt det är, att tullafgifterna å sådana varuartiklar som kunna utgöra föremål för införsel från det ena riket till det andra blifva så vidt möjligt bestämda lika i bäda länderna. Gränsprovinsernas invånare erfara äter angelägenheten derutaf hvarje dag. Jag vill ej bjuda till att beskrifva alla de olägenheter som nu uppstå för dessa trakter, derigenom att tullafgifterna å en mängd artiklar äro lägre i Norge än i Sverge, och att andra varor äro i Sverge förbjudne att införas, som i Norge icke äro det. Härigenom skall nödvändigt en mäktig frestelse uppstå att omkringgå och bryta emot de prohibitiva svenska tullagarna, och tullbevakningen efter den länga riksgränsen måste, helst vintertiden, alltid blifva otillräcklig att förekomma den olofliga införseln, hvarigenom en otillbörlig -vinst tillskyndas norska statskassan på Sverges bekostnad, isynnerhet då de svårigheter, som i Norge blifvit lagde i vägen för möjligheten att transito införa varor till Sverge ifrån norska hamnar, hvarom jag framdeles uti serskild motion får yttra mig, ännu mer mäste verka till den olofliga varuinförselns tillvext. Utan att nu. omständligen ingå i denna frågas utredning, hvartill jag i utskottet får tillfälle, inskränker jag mig der-: före, här till den framställning, att högl. utskottet, vid uppgörandet af förslaget till nya tulltaxan, mätte taga le af mig nu vidrörde förbållanderne uti sorgfälligt öfvervägande, och så vidt möjligt, ä de artiklar som tunna blifva föremål för oloflig införsel från Norge ill Sverge, bestämma lika tullsatser med de i norska ulltariffen stadgade, på det att denna skadliga och lemoraliserande trafik må kunna alldeles tillintetgöas OCH norska statskassan upphöra att såsom hit-— ond en stor vinst på svenska statsverkets beostnad. 7 Jag anhäller om remiss af denna motion till hög, 3evillningsutskottet och om dess kommunikation med ec resp. medstånden. Nils Larsson från Jemlands län. Uti förestående motion instämma Eric Christensson, Haus Ericsson, L. Rasmusson från Göteborgs och Bous län, Å,. Kylander, Nils Nilsson, Elof Andersson från Vermlands län och L. G. Andersson från Elfsborgs län. SD ÖA ch oc AL bt fInsändt)