göra dem i tänkesätt och känslor bekanta och eniga
med hvarandra samt aflägsna dylika faror.
Redan de första åren efter unionens ingång var ock
önskan om ett sådant närmare tull- och handelsför-
bund allmän i Sverge. För 30 år tillbaka, eller vid
1823 års riksmöte, uttalade Rikets Ständer uti en
skrifvelse till Kongl. Maj:t ej blott önskan, utan ock
en viss förhoppning om att detsamma snart skulle
komma till stånd. s
Såsom en föregående åtgärd, hvilken skulle kunna
förbereda ett sådant närmande emellan begge folken
och leda till det stora målet, uttryckte ock Rikets
Ständer uti nyss äberopade skrifvelse den önskan, att
båda ländernas tulltaxor, så vidt möjligt skulle brin-
as till likhet och öfverensstämmelse med hvarannan,
på det att det ena riket, såsom Rikets Ständers ord
voro, icke skulle kunna hemta vinning och nytta åf
det andras skada, och derjemte den kostsamma gräns.
tullbevakningen efterhand kunna minskas och indra-
gas; och i sammanhang med den vid samma riksdag
beslutade förändringen af hela tullsystemet, ansågo
äfven Rikets Ständer en sådan öfverensstämmelse
emellan båda ländernas tullagar utan serdeles Svärig-
het kunna komma till stånd. .
Beklagligtvis har allt detta hitintills stadnat vid en
from önskan, som ännu saknar fullbordan. Vi be-
finna oss ännu djupt inne uti prohibitifsystemet, och
så länge en mängd in- och utförselsförbud få qvarstå
uti svenska tulltaxan, är det hvarken att hoppas eller
tänka på, att någon likstämmighet uti begge rikenas
tullagar skall kunna tillvägabringas, längt mindre en
verklig tullförening, hvartill en sädan likstämmighet
skulle utgöra det närmaste steget. e
Kongl. Maj:t har tvenne gånger till Rikets Stän-
der formligen framställt den landsfaderliga önskar
att in- och utförselsförbuden mätte afskaffas; — Om
regeringens tänkesätt i den frågan kan således icke
något tvifvel vara möjligt eller ens tillårgt. Lika
formligt och uttryckligt har också högloft. bevillnings-
utskottet vid de tre sista riksdagarpa tillstyrkt sam-
ma åtgärd; och ehvad Kongl. Maj:t vid nu ingångna
riksmöte a8äter en nädig proposition i ämnet eller
icke, så hyser jag icke ringaste tvekan derom att
högl. utskottet opåmint, utaf egen drift, jemväl denna
gäng och nu med vida större enhällighet än förut,
skall tillstyrka förbudens afskaffande. - En motion
derom, ehuru jag härmedelst framställer den, kunde
följaktligen till och med synas öfverflödig.
Men hvad jag på intet vis anser öfverflödigt, utan
tvertom högst angeläget, är att i sammanhang med
denna motion och såsom deruti ingående, påkalla
högl. utskottets uppmäksawhet pä vigten och nödvän-
digheten derutaf, att i enlighet med den önskan Ri-
kets Ständer redan 1823 uttalade, införselsåfgifterna
i det tulltaxeförslag, högl. utsköttet kommer att ut-
arbeta, måtte åtminstone å vissa artiklar blifva be-
stämda i möjligaste måtto lika med införselsafgifterna
uti norska tulltaxan.
Hvar och en utaf ständsbröderna, som bevistade
sista riksdag, lärer ännu hafva uti friskt minne de
långvariga, vidlyftiga och äfven obehagliga öfverlägg-
ningar, som då utaf den såkallade sockerfrågan
föranleddes, och att ingenting mindre än en oenighet
emellan rikena var genom denna fråga på vägen att
uppstå. Hade tullafgifterna å socker i begge rikena
varit lika, hade ett sädant tvistefrö aldrig kunnat ut-
sås. Härigenom här redan erfarenheten i stort åda
galagt huru angeläget och vigtigt det är, att tull-
afgifterna å sådana varuartiklar som kunna utgöra
föremål för införsel från det ena riket till det andra
blifva så vidt möjligt bestämda lika i bäda länderna.
Gränsprovinsernas invånare erfara äter angelägen-
heten derutaf hvarje dag. Jag vill ej bjuda till att
beskrifva alla de olägenheter som nu uppstå för dessa
trakter, derigenom att tullafgifterna å en mängd ar-
tiklar äro lägre i Norge än i Sverge, - och att andra
varor äro i Sverge förbjudne att införas, som i Norge
icke äro det. Härigenom skall nödvändigt en mäk-
tig frestelse uppstå att omkringgå och bryta emot de
prohibitiva svenska tullagarna, och tullbevakningen
efter den länga riksgränsen måste, helst vintertiden,
alltid blifva otillräcklig att förekomma den olofliga
införseln, hvarigenom en otillbörlig -vinst tillskyndas
norska statskassan på Sverges bekostnad, isynnerhet
då de svårigheter, som i Norge blifvit lagde i vägen
för möjligheten att transito införa varor till Sverge
ifrån norska hamnar, hvarom jag framdeles uti ser-
skild motion får yttra mig, ännu mer mäste verka
till den olofliga varuinförselns tillvext. Utan att nu.
omständligen ingå i denna frågas utredning, hvartill
jag i utskottet får tillfälle, inskränker jag mig der-:
före, här till den framställning, att högl. utskottet, vid
uppgörandet af förslaget till nya tulltaxan, mätte taga
le af mig nu vidrörde förbållanderne uti sorgfälligt
öfvervägande, och så vidt möjligt, ä de artiklar som
tunna blifva föremål för oloflig införsel från Norge
ill Sverge, bestämma lika tullsatser med de i norska
ulltariffen stadgade, på det att denna skadliga och
lemoraliserande trafik må kunna alldeles tillintetgö-
as OCH norska statskassan upphöra att såsom hit-
-— ond en stor vinst på svenska statsverkets be-
ostnad. 7
Jag anhäller om remiss af denna motion till hög,
3evillningsutskottet och om dess kommunikation med
ec resp. medstånden. Nils Larsson
från Jemlands län.
Uti förestående motion instämma Eric Christensson,
Haus Ericsson, L. Rasmusson från Göteborgs och Bo-
us län, Å,. Kylander, Nils Nilsson, Elof Andersson från
Vermlands län och L. G. Andersson från Elfsborgs län.
SD
ÖA ch oc AL bt
fInsändt)