bladet förliden Februari månad offentliggjord
tabell öfver de särskilda tidningarnes cirkula-
tion, af Stockholms Pagblad genom kongl.
postverket till landsorten befordrades endast
14 exemplar — ett naturligt förhållande, då
tidningen i första rummet är afsedd att vara
ett annonsblad för hufvudstaden — så skulle
statsverket, för hvarje exemplar af samma tid-
ning som med posten befordrades, komma att
uppbära den lilla summan af obetydligt mer
än ett tusen rdr rgs om året, hvilket utgör nära
10 rdr rgs för hvart exemplar af hvarje nummer:
i sanning ett ganska hederligt porto för ett en-
kelt tidningsblad: För denna summa kunde
redaktionen bestå särskild gästgifvarskjuts åt
hvarje särskildt nummer, åtminstone till abon-
nenterna i de provinser som ligga närmast
hufvudstaden, der Dagbladet väl ändå har sina
flesta landsortsabonnenter.
Hade hr Printzensköld haft någon rätt me-
ning med sitt deltagande för de betungande
postbönderna, hvilka vi af hjertat önska all
lindring, så hade han väl instämt i den från
många håll uttalade önskan aft både post-
skjuts och resandes befordran må skiljas från
jorden och besörjas på samma sätt som ian-
dra länder. Men afsigten med motionen, är
så synbar att vi ej behöfva uppehålla oss vid
orimligheten deri, att till lättnad i en bibe-
hållen skattebörda, såsom postforslingsskyl-
digheten, hvilken träffar några få personer,
upptaga, en skatt af hela allmänheten och för-
dela dess belopp på de förra: Ty en beskattning
för hela allmänheten blir dock hvarje pålaga på
tidningarne. De stora dagliga bladen kan hon
ej umbära, och om stämpelafgiften höjes och
dessa derefter med en eller ett par riksdaler
måste sätta upp sitt prenumerationspris, så
finner allmänheten sig lättare deri än att um-
bära tidningarne sjelfva. Aftonbladet har un-
der en längre tid ensamt burit betydligt mer
än tredjedelen af stämpelafgiften för hela
Sveriges periodiska litteratur; fördubblingen
vid 1852 års Början gjorde ingen annan än-
dring i detta förhållande, än att bladets
proportionella andel i hela skattebeloppet blef
ändå större, emedan en mängd smärre blad
ej kunde bära det förökade skatten och der-
före upphörde. Samma följd skulle uppstå
af en ytterligare fördubbling, endast att vår
anpart i hela skattebeloppet blefve ändå större,
måhända hälften eller deröfver, emedan en
mängd mindre blad ånyo skulle ruineras utan
att motsvarande nya kunde uppsättas.
För Jandsortspressen är detta en. lifsfråga,
som kräfver dessa tidningars allvarliga be-
traktande. Hr Printzensköld, sonen, har det
glädjande medvetande att hafva bragt den ett
blodigt sår; hr Printzensköld, fadren, går nu
att, om han kan, gifva den nådestöten. åtom
oss tillse de flesta landsortstidningars belä-
genhet. Ett blad af medelmåttig storlek, ut-
kommande två gånger i veckan i en medel-
stor provinsstad, torde i medeltal kunna räkna
föga mer än 250 afnämare, hvilket med ett
prenumerationspris af 4 rdr bko ger en brutto-
inkomst af 1000 rår bko. Vi antaga att 3001
ex. tryckas, så gör stämpelafgiften derpå 1351
rdr bko för året, och skulle utgöra 270 rdr
samma mynt, om hr Printzenskölds motion
blir antagen. När nu papper, sättning och
tryckning samt tidningsprenumeration och-re
daktionskostnader blifvit betalte, så återstår,
äfven med beräkning af en någorlunda god
annonsinkomst, sällan någon nettobehållning
för tidningens utgifvare, mycket mindre nå-
gon egentlig vinst. Vi känna mycket väl att
redan före skattens fördubbling drefvos rätt
många af dessa blad endast för att gifva litet
sysselsättning åt tryckeriarbetare, stundom med
ren pekuniär förlust, af intresse för saken. Är
det billigt att lägga en skatt af 270 rår på
den som måhända ej har 200 rdr i behållning
och som godtgörelse för ett mödosamt arbete?
Är det rättvist att utkräfva denna orimliga skatt
under förevändning af ersättning för postskjut-
sen, då dessa blad, utom ett litet antal s. k.
bytesexemplar obetydligt tynga postväskorne,
alldenstund de hafva sina flesta abonnenter
inom staden och provinsen der de utgifvas?
Är det klokt, är det fosterländskt, att vilja
qväfva alla dessa obemärkta men högst gag-
nande organer för en gryende offentlighet,
hvilka till massan af- befolkningen bringa de
första idgerna om fäderneslandets närvarande
ställning, dess intressen och angelägenheter,
och genom sina meddelanden tjena till ett
välgörande medium för handeln och industrien?
Den uppspirande begynnelsen till en upplyst,
sjelfständig och fosterländsk landsortspress är
en lifsfråga för hela fäderneslandets frihet och
välfärd. Vill man bedrifva mörkrets gernin-
gar må man skynda att afslita dess tunga.
Och återigen: stoppar man genom förföljelser
till munnen på offentligheten inom landet, så
skola mörkrets gerningar icke länge uteblifva.
Det är tid att Sveriges folk och Ständer se
upp och stänga vägen för sådana bedrifter.
Hr Printzenskölds förslag om stämpelafgiftens
fördubblande var ett lystringsord. Det hög-
lofliga ståndet hade ingen lust att lystra, hade
intet ord af ogillande att till utskottet beled-
saga detta oblyga försök till eå statskupt
mot publiciteten. Men det höglofliga stånde
har kanske icke tid att tänka på annat än sit
sjelfbestånd, nu, sedan hr Björnstjerna fö
några dagar sedan så obarmhertigt slog spiken
i dess likkista. Annorlunda lärer väl saxel
behandlas af rikets tredje stånd, der hr-Berg
motion i afton sannolikt förekommer-till dis
kussion.
Am Li ker — AA mm FA AM HO MMO tt
OMR
— H.M. Konungen har i dag hållit konselj
nn