bladet förliden Februari månad offentliggjord tabell öfver de särskilda tidningarnes cirkulation, af Stockholms Pagblad genom kongl. postverket till landsorten befordrades endast 14 exemplar — ett naturligt förhållande, då tidningen i första rummet är afsedd att vara ett annonsblad för hufvudstaden — så skulle statsverket, för hvarje exemplar af samma tidning som med posten befordrades, komma att uppbära den lilla summan af obetydligt mer än ett tusen rdr rgs om året, hvilket utgör nära 10 rdr rgs för hvart exemplar af hvarje nummer: i sanning ett ganska hederligt porto för ett enkelt tidningsblad: För denna summa kunde redaktionen bestå särskild gästgifvarskjuts åt hvarje särskildt nummer, åtminstone till abonnenterna i de provinser som ligga närmast hufvudstaden, der Dagbladet väl ändå har sina flesta landsortsabonnenter. Hade hr Printzensköld haft någon rätt mening med sitt deltagande för de betungande postbönderna, hvilka vi af hjertat önska all lindring, så hade han väl instämt i den från många håll uttalade önskan aft både postskjuts och resandes befordran må skiljas från jorden och besörjas på samma sätt som iandra länder. Men afsigten med motionen, är så synbar att vi ej behöfva uppehålla oss vid orimligheten deri, att till lättnad i en bibehållen skattebörda, såsom postforslingsskyldigheten, hvilken träffar några få personer, upptaga, en skatt af hela allmänheten och fördela dess belopp på de förra: Ty en beskattning för hela allmänheten blir dock hvarje pålaga på tidningarne. De stora dagliga bladen kan hon ej umbära, och om stämpelafgiften höjes och dessa derefter med en eller ett par riksdaler måste sätta upp sitt prenumerationspris, så finner allmänheten sig lättare deri än att umbära tidningarne sjelfva. Aftonbladet har under en längre tid ensamt burit betydligt mer än tredjedelen af stämpelafgiften för hela Sveriges periodiska litteratur; fördubblingen vid 1852 års Början gjorde ingen annan ändring i detta förhållande, än att bladets proportionella andel i hela skattebeloppet blef ändå större, emedan en mängd smärre blad ej kunde bära det förökade skatten och derföre upphörde. Samma följd skulle uppstå af en ytterligare fördubbling, endast att vår anpart i hela skattebeloppet blefve ändå större, måhända hälften eller deröfver, emedan en mängd mindre blad ånyo skulle ruineras utan att motsvarande nya kunde uppsättas. För Jandsortspressen är detta en. lifsfråga, som kräfver dessa tidningars allvarliga betraktande. Hr Printzensköld, sonen, har det glädjande medvetande att hafva bragt den ett blodigt sår; hr Printzensköld, fadren, går nu att, om han kan, gifva den nådestöten. åtom oss tillse de flesta landsortstidningars belägenhet. Ett blad af medelmåttig storlek, utkommande två gånger i veckan i en medelstor provinsstad, torde i medeltal kunna räkna föga mer än 250 afnämare, hvilket med ett prenumerationspris af 4 rdr bko ger en bruttoinkomst af 1000 rår bko. Vi antaga att 3001 ex. tryckas, så gör stämpelafgiften derpå 1351 rdr bko för året, och skulle utgöra 270 rdr samma mynt, om hr Printzenskölds motion blir antagen. När nu papper, sättning och tryckning samt tidningsprenumeration och-re daktionskostnader blifvit betalte, så återstår, äfven med beräkning af en någorlunda god annonsinkomst, sällan någon nettobehållning för tidningens utgifvare, mycket mindre någon egentlig vinst. Vi känna mycket väl att redan före skattens fördubbling drefvos rätt många af dessa blad endast för att gifva litet sysselsättning åt tryckeriarbetare, stundom med ren pekuniär förlust, af intresse för saken. Är det billigt att lägga en skatt af 270 rår på den som måhända ej har 200 rdr i behållning och som godtgörelse för ett mödosamt arbete? Är det rättvist att utkräfva denna orimliga skatt under förevändning af ersättning för postskjutsen, då dessa blad, utom ett litet antal s. k. bytesexemplar obetydligt tynga postväskorne, alldenstund de hafva sina flesta abonnenter inom staden och provinsen der de utgifvas? Är det klokt, är det fosterländskt, att vilja qväfva alla dessa obemärkta men högst gagnande organer för en gryende offentlighet, hvilka till massan afbefolkningen bringa de första idgerna om fäderneslandets närvarande ställning, dess intressen och angelägenheter, och genom sina meddelanden tjena till ett välgörande medium för handeln och industrien? Den uppspirande begynnelsen till en upplyst, sjelfständig och fosterländsk landsortspress är en lifsfråga för hela fäderneslandets frihet och välfärd. Vill man bedrifva mörkrets gerningar må man skynda att afslita dess tunga. Och återigen: stoppar man genom förföljelser till munnen på offentligheten inom landet, så skola mörkrets gerningar icke länge uteblifva. Det är tid att Sveriges folk och Ständer se upp och stänga vägen för sådana bedrifter. Hr Printzenskölds förslag om stämpelafgiftens fördubblande var ett lystringsord. Det höglofliga ståndet hade ingen lust att lystra, hade intet ord af ogillande att till utskottet beledsaga detta oblyga försök till eå statskupt mot publiciteten. Men det höglofliga stånde har kanske icke tid att tänka på annat än sit sjelfbestånd, nu, sedan hr Björnstjerna fö några dagar sedan så obarmhertigt slog spiken i dess likkista. Annorlunda lärer väl saxel behandlas af rikets tredje stånd, der hr-Berg motion i afton sannolikt förekommer-till dis kussion. Am Li ker — AA mm FA AM HO MMO tt OMR — H.M. Konungen har i dag hållit konselj nn