Kiter bruket 1 det fria England samlades der-(r efter ett stort antal aktade män den 18 Marst 1848, till en bankett i hr De la Croixs sa-l!q long, dervid toaster tömdes och tal hölloslt för representationsreformen. Detta gille, såjll oskyldigt det än var till sitt upphof och sinj. syftning, och hvilka garantier som än borde finnas hos de stilla, laglydiga och bildade medborgare, som stodo i spetsen derför, hade likväl hos höga vederbörande väckt ogrundade farhågor, ytterligare framkallade genom några på husknutarna kring Gustaf Adolfs torg anslagna plakater med uppmaning till 3,000 medborgare att om aftonen infinna sig på Brunkebergs torg. Ännu innan gästerna voro samlade, såg man förstärkta patruller marschera kring gatorna och omkring kl. 3 liknade hufvudstaden. nästan ett litet läger. Denna onödiga och skuggriäidda försigtighet tilldrog den ifrågavarande middagen en uppmärksamhet från befolkningens sida, som den säkert eljest aldrig hvarken förtjenat eller tillvunnit sig. Hällskapet åtskiljdes redan före kl. 7. på aftonen; men sedan skymningen inträdt, samlade sig en hop löst folk, hvaribland en mängd okynniga pojkar, tågande kring gatorna under stoj och skrik, begående våld mot åtskilliga fönster och samlande sig, bland andra ställen, i Storkyrkobrinken, der under pe lefve reformen, ned med näringsfrihet, fönstren i det hus, som beboddes af presidenten von Hartmansdorff, inslogos och annat våld begicks. Utan tvifvel var ett sådant våld både i hög grad straffvärdt och sorgligt ehuru numera med temlig visshet lärer kunna antagas, att, om polisstyrelsen icke förlorat hufvudet eller haft den svagheten att till en början vilja visa sig populär för mobben, alltsammans kunnat genast afböjas, i stället för att det nu förnyades flera aftnar å rad, och man icke förstod hämma detsamma utan med blod. Så spilldes kanske 50 om icke flera menniskolif för detta eländiga upptåg, deri man sedermera, oaktadt flera månaders ransakning, icke kunnat upptäcka ett spår till plan, anläggning eller ens mening, eller till något annat än pojkaktighet och okynne, tilläfventyrs underblåst af något visst s. k. intresse, men som troligen kunnat både hejdas och afstraffas med någon lämplig bastonad af polisens mankiller, Emellertid rubricerades dessa ömkligheter såsom hade de sitt upphof från stämplingar i en för allmän och enskild säkerhet vådlig syftning, — en politisk demonstration af gesäller, betjenter, lärpojkar och hamnbusar!! En kår eller vakt af frivilliga organiserades genast med högvakter pål kongl. slottet, der de väldeliga trakterades med vin och komplimenter. På riddarhuset motionerade friherre C. O. Palmstjerna att genom en stor deputation Rikets Ständer måtte i underdånighet uppvakta H. M. Konungen, för att dels yttra sin smärta och sivt bekymmer öfver de oroligheter som de sednare dagarna egt rum, dels betyga den vördnadsfulla kärlek, trohet och tillgifvenhet, som fästa Rikets Ständer vid Kongl. Maj:t och hans ätt,, m. m., och slutligen begärde regeringen ett kreditiv af 150,000 rdr bko till förstärkning af hufvudstadens garnison, för att betrygga ordningen och lugnet inom kufvudstaden, samt ,afböja hvarje försök af nillasinnade personer att störa friheten vid pRikets Stönders öfverläggningar!! Derefter höll reformvännerna icke något möte förr än d. 30 Mars, då bestyrelsen framlade sitt program till de grunder för en representationsreform, hvilka borde i en petition frambäras till tronen. Det var under diskussionen angående detta program (vid 8:de 9:de .och 10:de mötena, den 3, 6 och 10 April) som en splittring uppstod inom reformsällskapet emellan majoriteten som ville hafva en någotradikalare och i viss mån med sammansättningen af den norska representationen mera öfverensstämmande reform, och . minoriteten, som förordade ett fullständigare tvåkamarsystem och särskilda qvalifikationer: för valbarhet till den högre kammaren. Denna splittring var, efter vår tanka, skad-. lig för representationsreformen, emedan denj delade reformvännerna i två partier, af hvilka det enas förslag, eller majoritetens inom re-1 formsällskapet, antogs af de flesta andra re-Å formsällskaper som under tiden hastigt bildat sig i flera delar af landet, då deremot minoritetens förslag tycktes få ett stöd hos regeringen, hvars proposition sedermera blef ställd på nästan enahanda grunder. De uppvexande reformsällskaperna och de så kallade Mars-oroligheterna blefvo spikar i ministerens från 1844 likkista. Icke nog med representationsreformen, som tog sin förnämsta impuls från nämnde, företeelser och dervid :denna minister troligen hade svårt att blifva ense om att gå så längt framåt som man trodde vara nödigt, för att för ögonblieket dämma den fruktade demokratiska floden och uppfånga en smula folkgunst.Ministeren var i en annan fråga, der man föreställde sig att opinionen hos de orolige fordrade en återgång, ej heller så beveklig som man på visst håll önskade. Det var i tullreformen, angående hvilken man, i anledning af ett gatuskrik, fått i sitt hufvud att prohibitivintresset kräfde ett offer... Fråga blef derföre väckt att till Rikets Ständer aflåta en nådig skrifvelse, med tillkännagifvande att, i anseende till ställningen i Europa och den öfversvämning af utländska fabriksalster, hvarmed I landet skulle komma att hotas, K. M:t fann sig föranlåten att återtaga sin proposition angående upphörandet af förbuden m.m. Genom ett kraftigt och, som man sade, temligen enhälligt motstånd inom konseljen förebyggdes denna officiela reaktion; men det icke officiela återtagandet uteblef likväl icke, idet att bevillningsutskottets ordförande, hofvets gunstling, hr grefve Henning Hamilton, och några utskottsledamöter kallades till konungen och erhöllo förtroende om den fara som förmentes hota landet, derest Kongl. Maj:ts proposition om en friare RS — AH — fr Jöa— MR kn för MM tac EV 0 OM PR Or Nm om mMadCUrA rr Rn Fr DD