Kiter bruket 1 det fria England samlades der-(r
efter ett stort antal aktade män den 18 Marst
1848, till en bankett i hr De la Croixs sa-l!q
long, dervid toaster tömdes och tal hölloslt
för representationsreformen. Detta gille, såjll
oskyldigt det än var till sitt upphof och sinj.
syftning, och hvilka garantier som än borde
finnas hos de stilla, laglydiga och bildade
medborgare, som stodo i spetsen derför, hade
likväl hos höga vederbörande väckt ogrun-
dade farhågor, ytterligare framkallade genom
några på husknutarna kring Gustaf Adolfs
torg anslagna plakater med uppmaning till 3,000
medborgare att om aftonen infinna sig på
Brunkebergs torg. Ännu innan gästerna voro
samlade, såg man förstärkta patruller mar-
schera kring gatorna och omkring kl. 3 liknade
hufvudstaden. nästan ett litet läger. Denna
onödiga och skuggriäidda försigtighet tilldrog
den ifrågavarande middagen en uppmärksam-
het från befolkningens sida, som den säkert
eljest aldrig hvarken förtjenat eller tillvunnit
sig. Hällskapet åtskiljdes redan före kl. 7.
på aftonen; men sedan skymningen inträdt,
samlade sig en hop löst folk, hvaribland en
mängd okynniga pojkar, tågande kring gatorna
under stoj och skrik, begående våld mot åt-
skilliga fönster och samlande sig, bland an-
dra ställen, i Storkyrkobrinken, der under
pe lefve reformen, ned med närings-
frihet, fönstren i det hus, som beboddes
af presidenten von Hartmansdorff, inslogos
och annat våld begicks. Utan tvifvel var
ett sådant våld både i hög grad straff-
värdt och sorgligt ehuru numera med temlig
visshet lärer kunna antagas, att, om polissty-
relsen icke förlorat hufvudet eller haft den
svagheten att till en början vilja visa sig
populär för mobben, alltsammans kunnat ge-
nast afböjas, i stället för att det nu förnya-
des flera aftnar å rad, och man icke förstod
hämma detsamma utan med blod. Så spill-
des kanske 50 om icke flera menniskolif för
detta eländiga upptåg, deri man sedermera,
oaktadt flera månaders ransakning, icke kun-
nat upptäcka ett spår till plan, anläggning
eller ens mening, eller till något annat än
pojkaktighet och okynne, tilläfventyrs under-
blåst af något visst s. k. intresse, men som
troligen kunnat både hejdas och afstraffas
med någon lämplig bastonad af polisens man-
killer, Emellertid rubricerades dessa ömk-
ligheter såsom hade de sitt upphof från
stämplingar i en för allmän och enskild sä-
kerhet vådlig syftning, — en politisk demon-
stration af gesäller, betjenter, lärpojkar och
hamnbusar!! En kår eller vakt af frivil-
liga organiserades genast med högvakter pål
kongl. slottet, der de väldeliga trakterades
med vin och komplimenter. På riddarhuset
motionerade friherre C. O. Palmstjerna att
genom en stor deputation Rikets Ständer
måtte i underdånighet uppvakta H. M. Ko-
nungen, för att dels yttra sin smärta och sivt
bekymmer öfver de oroligheter som de sednare
dagarna egt rum, dels betyga den vördnads-
fulla kärlek, trohet och tillgifvenhet, som
fästa Rikets Ständer vid Kongl. Maj:t och
hans ätt,, m. m., och slutligen begärde re-
geringen ett kreditiv af 150,000 rdr bko till
förstärkning af hufvudstadens garnison, för
att betrygga ordningen och lugnet inom kuf-
vudstaden, samt ,afböja hvarje försök af
nillasinnade personer att störa friheten vid
pRikets Stönders öfverläggningar!!
Derefter höll reformvännerna icke något
möte förr än d. 30 Mars, då bestyrelsen fram-
lade sitt program till de grunder för en re-
presentationsreform, hvilka borde i en petition
frambäras till tronen. Det var under diskus-
sionen angående detta program (vid 8:de
9:de .och 10:de mötena, den 3, 6 och 10
April) som en splittring uppstod inom re-
formsällskapet emellan majoriteten som ville
hafva en någotradikalare och i viss mån med
sammansättningen af den norska representa-
tionen mera öfverensstämmande reform, och .
minoriteten, som förordade ett fullständigare
tvåkamarsystem och särskilda qvalifikationer:
för valbarhet till den högre kammaren.
Denna splittring var, efter vår tanka, skad-.
lig för representationsreformen, emedan denj
delade reformvännerna i två partier, af hvilka
det enas förslag, eller majoritetens inom re-1
formsällskapet, antogs af de flesta andra re-Å
formsällskaper som under tiden hastigt bildat
sig i flera delar af landet, då deremot mino-
ritetens förslag tycktes få ett stöd hos rege-
ringen, hvars proposition sedermera blef ställd
på nästan enahanda grunder.
De uppvexande reformsällskaperna och de
så kallade Mars-oroligheterna blefvo spikar i
ministerens från 1844 likkista. Icke nog med
representationsreformen, som tog sin förnäm-
sta impuls från nämnde, företeelser och der-
vid :denna minister troligen hade svårt att
blifva ense om att gå så längt framåt som
man trodde vara nödigt, för att för ögonblie-
ket dämma den fruktade demokratiska floden
och uppfånga en smula folkgunst.- Ministeren
var i en annan fråga, der man föreställde sig
att opinionen hos de orolige fordrade en
återgång, ej heller så beveklig som man på
visst håll önskade. Det var i tullreformen,
angående hvilken man, i anledning af ett
gatuskrik, fått i sitt hufvud att prohibitiv-
intresset kräfde ett offer... Fråga blef derföre
väckt att till Rikets Ständer aflåta en nådig
skrifvelse, med tillkännagifvande att, i anse-
ende till ställningen i Europa och den öfver-
svämning af utländska fabriksalster, hvarmed
I landet skulle komma att hotas, K. M:t fann sig
föranlåten att återtaga sin proposition angående
upphörandet af förbuden m.m. Genom ett kraf-
tigt och, som man sade, temligen enhälligt mot-
stånd inom konseljen förebyggdes denna officiela
reaktion; men det icke officiela återtagandet
uteblef likväl icke, idet att bevillningsutskot-
tets ordförande, hofvets gunstling, hr grefve
Henning Hamilton, och några utskottsledamö-
ter kallades till konungen och erhöllo förtro-
ende om den fara som förmentes hota landet,
derest Kongl. Maj:ts proposition om en friare
RS — AH
— fr Jöa— MR - kn för MM
tac EV 0 OM
PR Or
Nm om mMadCUrA rr Rn Fr DD