utskott, för att der bevaka och genomföra K.
M:ts proposition angående skattereformen, i
hvars förberedande hr Sandströmer så verk-
samt och förtjenstfullt deltagit. Ministeren
sjelf. tycktes vara alldeles passiv och hade
öfverlemnat sina partes vid ledningen af ut-
skottsvalen till landshöfdingen i Upsala, frih.
v. Kremer, hvilken dock föga dugde för detta
politiska värf, och som, för att icke förlora
allt, måste koalisera sig med den då s. k.
oppositionsmannen, landshöfdingen i Linkö-
ping frih. Palmstjerna; som jemväl något
längre fram under riksdagen insattes i hemliga
utskottet och, understödd af chefen för konun-
gens stab, general Lefrn och den då ännu
på riddarhuset mäktige presidenten von Hart-
mansdorff, i sjelfva: verket redan från början
hade och sedermera under riksdagens lopp
ännu mera befästade dispositionen öfver rid-
darhusets majoritet. Emellertid aflät K. M:t
tid efter annan de i trontalet utlofvade pro-
positionerna, hvilka vid remisser deraf till
utskott, mer eller mindre bittert -anföllos på
riddarhuset och mer eller mindre lamt för-
svarades, der icke anmärkningarne helt stil-
latigande åhördes af regeringens representan-
ter. Så var t. ex. ministerens chef, hr grefve
Posse, ehuru kontrasignent af konungens
skrifvelse, med förslag till ny strafflag, ge-
nast, och innan propositionen ännu var i ut-
skottet behandlad, färdig att uti riddarhu-
sets plenum den 18 December 1847, på en
vink af hr Räöf af Småland, medgifva patt
vatten och brödstraffet kunde bibehållas utan
att rubba förslagets hufvudgrunder,, eftergaf
nära nog latitudssystemet m. m., hvilket
skulle leda till det resultat som vanns, att
nemligen det kongliga förslaget blef utan allt
resultat, så att lagutskottet icke ens derom
afgaf ett så beskaffadt betänkande, att något
beslut deruppå kunde grundas; ja att K. M:t
icke ens fick utskottets svar på sin framställ-
ning i detta vigtiga ämne, hvilket vid före-
gående riksdag utgjort en verklig lifsfråga.
Ännu tre månader efter riksdagens början,
hade dock ingenting passerat, som egentligen
deråt gaf någon bestämd karakter. Det libe-
rala partiet kunde dock icke annat än finna
sig dels missnöjdt med de stora anslagsfordrin-
garna samt den å regeringens sida ,misstänkta
organisationen af de politiska utskotten och
dels bedraget af det likgiltiga och snart
sagdt föraktliga sätt, hvarpå regeringen be-
handlat representationsfrågan, då hon till Ri-
kets Ständer öfverlemnat den af regeringen
sjelf vid föregående riksdag framkallade och
tillvägabragte kvmmitteens betänkande (be-
stående hufvudsakligen af reservationer!!!)
i det vigtiga ämnet jemte en hop statistiska
tabeller, utan att regeringen derom för egen del
yttrade en enda tanka, eller gaf representatio-
nen den ringaste ledning, endast framkastande
den intet sägande fras, att Kongl. Maj:t ville
åt allt hvad med denna rikets angelägenhet
hade gemenskap, oafbrutet egna synnerlig
uppmärksamhet,, samt att Kongl. Maj:t vore
förvissad att Rikets Ständer skola, i den ord-
ning grundlagarne föreskrifva, åt detsamma
egna den lugna och oväldiga pröfning, som
fosterlandets sanna väl och sakens vigt kräf-
va,. I denna sinnesstämning samlades sön-
dagen den 19 Febr. 1848 något öfver 20 riks-
dagsmän af alla stånd, de flesta dock från
riddarhuset, i Petersnska huset vid Munk-
bron, till en enkel middagsmåltid för att der-
efter samspråka om hvad som kunde vara att
företaga, för att hålla representationsfrågan
vid lif. Man såg i denna samling, utom re-
presentationsreformens gamla kämpe grefve
C. H. Anckarsvärd och några hans kolleger
af adeln i 1840 års konstitutionsutskott, kam-
marherren Hallenborg, doktor Thomander,
hr Ekholm, d. v. utgifvaren af Aftonbladet
hr L. J. Hjerta, hr W. F. Dalman, Anders
Eriksson, Sahlström, m. fl., för att cj glömma
n. v. statsrådet J. A. Gripenstedt. Öfver-
läggningarne emellan desse herrar voro likväl
särdeles matta, och af de flera tal som höl-
los, gick nästan intet ut på att tiden var inne
att företaga och verka något för reformen.
Det var då som hr Hjerta, enligt hvad man
känner, hade det med anledning af de se-
dermera inträffade händelserna märkliga yt-
trande: Mine herrar, sade hr Hjerta, låtom
oss ej misströsta i anseende till den domning
och tröghet som nu synes hafva bemäktigat
sig sinnena; allt synes visserligen nu dödt
och stilla i politiken, och reaktionen tror sig
vara säker på sin sak i hela Europa, men
så var det äfven för 18 år sedan. Det var
då en sådan stiltje, att engelska tidningarne,
som alltid hålla referenter i den politiska
centralpunkten Paris, i början af Juli månad
1830 uppsade sina öfverenskommelser med
dem, emedan ingenting af intresse fanns att
pberätta; men 8 eller, 14 dagar derefter utbröt
vicke destomindre julirevolutionen, och kort
derpå revolutionen i Belgien, hvilka också
frambragte parlamentsreformen i England med
de händelser som äro oss alla bekanta. Lä-
tom oss derföre icke hvila i vårt arbete för
preformens sak! Sällskapet åtskiljdes likväl
utan något annat beslut, än uppdrag åt kam-
marherren Carl Hallenborg, att en påföljande
afton sammankalla ledamöterne och andra li-
berala riksdagsmän till ytterligare samspråk
uti ämnet. Denna sammankomst egde rum
,å lilla börssalen den 27 Febr., då doktor
homander framlade ett förmedlingsförslag,
gom lades till grund för öfverläggningarne
och dervid, på förslag af en ledamot, beslut
fattades att inbjuda vänner af reformen äfven
utom riksdagen att inträda i sällskapet. Detta
skedde den 2 Mars. Dagen derpå inlopp un-
derrättelsen om utbrottet af revolutionen i Pa-
ris (just söndagen d. 19 Febr.) och konung
Ludvig Filips flykt; påföljande postdag var
republiken proklamerad. Dessa m. fl. nästan
underbara händelser, hvilka med bliztens
hastighet följde på hvarandra, upprörde snart
hela Europa och kommo tronerna att skaka
i sina grundvalar. Att denna stora tilldra-
— MH AV — MA MH AA AA AA HA HM PN HKH d AA AA AA mm FA RH AA DAD mm FH IH mm MÅ FA AA kl BA FA be RR AA jr
TC AA mn MJO - FH Hr a Fr (N
lant
AA AR Fn mA et en -— -— om MM - AA KL BA ND AR — tt Bl rv M
re dd kt Ks