Svar nt LÖ a ÖRA amöba NN te rn ät andra för staten vigtiga och nödiga, värf skulle på ett för -dem sjelfva och för staten skadligt sätt tvingas att afbryta sin bana. Legningsrätten innebär ett byte mellan den, som är mera lämplig för krigaryrket och en annän, hvars kraft kan göras fruktbärande på annat sätt. Endast med vilkor aflegningsrätt hade borgaroch bondeståndet antagit beväringslagen och om man sökte rubba legningsrätten så kunde det bli vådligt för hela beväringsinstitutioner. Frib, Klinckowström. År 1812 tillstyrkte vederbörande utskott legningsrätten, ej emedan det ansäg densamma principielt riktig, utan derföre, att det ansåg svenska folket ej ännu vara moget till dess borttagande. Adeln förkastade -utskottets förslag, men det antogs af presteoch borgareståndet, och bondeståndet förklarade uttryckligen att: det endast med. bibehållande af legningsrätt ville ge sitt bifall till beväringslagen. År 1813 utgjorde de legda bland beväringsmanskapet 9 procent, är 1814 4!, procent, åren 1839—47 8V, proc., år 1848 13 proc. Genom legningsrätten har man den förmånen att i stället för dem, som eljest måhända skulle rubbas i deras lefnadsbanor och dragas från andra nyttiga sysselsättningar, erhälla en stordel äldre exerceradt folk, frivilliga krigare, som med mera lust fullgöra sin pligt. Vanfrejdade legokarlar behöfver man mindre frukta då författningarne lägga hinder i vägen för dylikas antagande; men deremot finnes intet som utestänger vanfrejdade beväringsynglingar, hvilket är högst beklagligt; det är visserligen förordnadt att de skola exercera serskildt, men de öfriga ha ingen rätt att undandraga sig att äta, bo, söfva o. s. v. tillsammans med dem. ; Hr v. Knorring förordade frih. Raabs motion. Den princip, som föresväfvat lagstiftarne vid införande af beväringsförfattningen är den, att hvarje svensk man skall vara förpligtad att försvara fäderneslandet. Denna princip bör upprätthållas och icke förfuskas på ett sätt som väcker missnöje, då somliga se sig tvungna att taga vapen i fäderneslandets tjenst, då andra derifrån äro befriade... Af egen flerårig erfarenhet vid militärisk tienstgöring visste talaren att det af hr Bildt beprisade föredömet af legokarlarne icke är någönting synnerligen godt; ty om desse också icke äro i gröfsta mening vanfrejdade, så bestå de dock oftast i odugliga, slurfviga och supiga personer. Dessa ur den stående armeen afskedade. personer skulle i allal fall i händelse af krig kunna komma försvarsväsendet till godo, om af dem bildades en särskild trupp; de skulle då kurina göra mera nytta än inmängda bland beväringsynglingarne, bland hvilka de endast förorsaka obehag och trassel. Å Grefve Mörner trodde icke, att man behöfde klaga så mycket deröfver att ungdom ur de bättre lottade klasserna undandroge. sig beväringsskyldigheten. S. k. bättre mäns söner idka vid den äldern vanligen sina studier och deltaga då oftast i vapenöfningarne. Hvad den besutne bonden angår, så kan han ofta, då han blott har en son, behöfva denne hemma, för att sköta sitt landtbruk, då deremot ofta torpare, som ha niindre att sköta och tillse ofta kunna finna sin uträkning vid att genom legan förskaffa sig en inkomst. Hr Adelborg fann: den satsen helt enkel och naturlig, att hvarje vapenför man bör ha pligt och förmåga att försvara fäderneslandet. Denna princip bör hållas uppe, ty på den beror en sann känsla för fosterlandet; den tanken, att somliga i detta fall få spara. sina krafter, att den som har penningar kan ställa en annan i sitt ställe, men den fattige måste gå sjelf, verkar nedslående såsom ett enerverande gift och ett sådant förhållande är högst omoraliskt. Tvertom skulle talaren önska, att hvarje gosse genast i skolan öfvades i behandling af vapnen, för att så tidigt som möjligt göra sig förtrolig med den tanken, att hvar och en är pligtig och hvar och en skall förstå att försvara fosterlandet. Hr Klinkowström beklagade att man i afseende på denna fräga ständigt vill anslå politiska strängar och tala i så rörande och hjertnjupen ton; den är helt och hället och allenast militärisk. Huru föga den hör tillsammans med det ena eller andra politiska systemet inses bäst deraf att legningssystemet är tillämpadt under de mest olika statsskick och politiska förhållanden, sä, t. ex. i Amerika, Frankrike, Schweizs och Ryssland. Den fattige har alldeles samma rättls att lega för sig som den rike, så att någon olikhet i detta hänseende icke kan sägas ega rum. Hr Hjärne tog för afgjordt, att frägan nu skulle få samma utgång som vid flere föregående riksdagar, men ville dock ej underlåta att för sin del instämma i motionen och uttala sin förvåning deröfver att militärer skullekunna uppträda till försvar för det nuvarande förhällandet.. I stället för ett utförligt gendrifvande af de skäl, som anförts af de båda unga militärer, som här uppträdt emot motionen, önskade talaren fästa utskottets uppmärksamhet pä tvenne anföranden i frågan vid 1834 ärs riksdag af två gamla erfarna krigare, generalerna Lefren och af Dalström. Hr Bildt bad att å sin sida få åberopa förhandlingarne i franska republikens nationalförsamling 1848, der bland sä mänga utmärkta generaler endast två talade mot legningsrätten. Hr von Knorring äberopade äter sin erfarenhet i afseende på legokarlarnes oduglighet ach den skada de åstadkomma. Om man eftersåge i straffrullorna, så skulle man finnajatt bland dem som blifvit under mötena afstraffade, utgjordes fem sjettedelar af legda beväringskarlar. Det vore också helt naturligt, att de som i unga år nödgats taga afsked från sin tjenst i stående -armåen, icke skulle kunna utgöra serdeles utmärkta acqvisitioner eller goda föredömen. Motionen remitterades till Lagutskottet. Derefter väcktes följande motioner: Grefve af Ugglas: om kommunalinrättningarnes utvidgade omfång och.verksamhet, med förslag till reglemente för sockenstämma, häradsnämnd och länsnämnd. — Begärdes på bordet. Friherre von Rosen: Om ökadt anslag för musikaliska akademien, från 3000 till 10,000 rdr. Friherre Tersmeden: Om borttagande af den jernkontoret älagda bevillning. Grefve Sparre, E.: Det af Rikets Ständer vid sednaste riksdag antagna, men af-regeringen ej godkända förslaget om förändring i tiden för klagomåls anförande m. m. Grefve Hmilton, J.: Om rätt för allmänna barnhuset i Stockholm att erhålla ett kreditiv på Rikets Ständers bank ä 50,000 rdr, och Stockholms förmyndarekammare (hvars öfverskottsmedel tillfålla barnhuset) ett dylikt kreditiv å 100,000 rår: Grefve Taube, H.: om förbättring i lönevilkoren för öfveringeniören vid generallandtmäterikontoret. Friherre Bonde, K.: Omanslag af 1500 rdr för upprättande i Eskilstuna af en slöjdförening med söndagsoch aftonskola samt en technisk realskola med tillhörande läseanstalt. : Dessa motioner remitterades till vederbörande utskott. Bankoutskottet hade ätersändt hr P. Westerstrands motion rörande åtgärder för bättre prägling af silfvermyntet såsom icke hörande till området för desså: verksamhet; hvarföre den remitterades till Statsutskottet. nr bod tar Be bk Sr ot pr nen Sa TE fån Or rm bön krake kt mA Så a raljo ce 0 Mm TUE mm AXe Plenum den, 24 Dec., ff. m. Plenum upptogs till stor del af en diskussion med anledning af grefve åf Ugglas motion om inrättande af länsnämder. Grefve Mörner fann ett stort hinder för förslagets genomförande i den ringa utvecklade kommunalandan i vårt land. Hr Ribbing trodde attst en sådan verkligen förefinnes, men den vore genom åtskilliga hinder tillbakahällen. Ett af dem vore vårt lands fattigdom, till följd hvaraf ingen ville und ka CR AV RR i