DE TRE SYSTRARNA ).
En Berättelse i fyra kapitel
AF
CHARLES DICKENS.
Från Engelskan.
De stubbade furuträden på hvilka alltse-
dan de först uppväxte intet solsken hade
fallit, nej icke en gång den minsta gyllene
strimma som kunnat för en stund förgylla
deras. mörka barr, sågo nu dystrare, mörkare,
sorgligare ut än någonsin förr. — Ja, hela
huset med sina stängda fönsterluckor, ty alla
fönsterluckor voro nu stängda, undantagandes
i det rum, der liket hade stått — hela hu-
set, säga vi, tycktes sörja den stränga dy-
stra matmodren.
En ensam qvinna — ensam och sorgsen,
var Bertha Vaux nu.
Hon satt en sommarafton i sitt tysta, otref-
liga rum. Det var så stilla i naturen; icke
ens en vindflägt vidrörde trädens löf. Ingen
enda lefvande röst nådde Berthas öra och af-
bröt det enformiga af hennes enslighet; intet
ljud af fotsteg på den dammiga vägen. Men
i den dödstystnad, som herskade omkring
henne, tycktes oräkneliga tankar väckas till
lif: saker, längesedan glömda, känslor, län-
gesedan förqväfda: — förhöppningar, en gång
ljusa, ja, så ljusa, som hennes lifs början
hade varit, men som för långliga tider sedan
blifvit. dödade och begrafna.
Hon tänkte på den tid, för femton år se-
dan, då hon och hennes syster först kommo
till detta ensliga bus, der hon nu var så al-
Jena — på de få åren efteråt... tre år var
det — då en annan yngre syster hado kom-
) Se A. B. N:o 292, 293 och 296.