Bondeståndet. Plenum den 22 December e. m. Doktor Sandbergs i presteständet väckta motion on en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhällan att brän vinsbränningen mätte blifva förbjuden äfven unde nästa April månad, hvilken motion blifvit bondestän det kommunicerad, föranledde en längre och anime rad debatt. Ola Mänsson, som upptog motionen så som sin egen, David Andersson, Johannes Nilsso från Skäne, f. talmannen Nils Persson och Pette Jönsson i Träslända talade alla med värma för saken Afven Petter Classon yttrade sig vara af samma äsig och flera instämde med förenämnde olika talare Emot förslaget voro Nils Andersson, Falk, Medin Per Bengtsson, Nyqvist, Tobias Lind, Anders An dersson och Lars Larsson. : De sednare äberopade säsom skäl att sedan er kongl. kungörelse på sätt och vis garanterat rättigheten att få bränna på våren och föranledt en mäng personer att upplägga räämnena dertill i stället för att genast förädla dem till bränvin, vore det icke rättvist att nu helt oväntadt upphäfva denna garanti, hvarigenom de som redan under hösten begagnat hela sin bränvinsbränningsrätt skulle få högre betaldt för sin tillverkning, under det de andra, som ämnat bränna på vären, skulle stå i förlägenhet vid utfodringen af sina kreatur, som de, just i förtroende till det kungliga beslutet och i beräkning på dranktillgängen, pålagt till större antal än de eljest hade gjort. För öfrigt skulle denna orättvisa trätfa företrädesvis de mindre husbehofsbrännerierna, under det de stora bränvinsfabrikerna skulle skörda en orättmätig vinst af den opäräknade .prisstegring, som ett bränningsförbud skulle förorsaka. Den andra äsigtens män utgingo deremot från den föreställningen att om äfven ett mindre antal, som päräknat att bränna på våren, skulle gå i mistning om en beräknad inkomst genom ett bränningsförbud så vore detta dock af mindre vigt än om hela den fattiga befolkningen skulle försättas ur stånd att kunna förskaffa sig brödfödan, emedan bränvinspannorna upp slukade densamma, För det allmännas väl måste den enskildas fördel gifva vika och isynnerhet vid så utomordentliga tillfällen som då brist på lifsförnödenheter hotade för en stor del af landets inbyggare. För öfrigt skulle de som påräknat drankfodring åt kreaturen vida bättre och nyttigare kunna föda dem med de råämnen som de ämnat störta i mäskekaren och om de, upplaggda förråden af säd och potates säljas instundande vår vid då blifvande höga Priser, i stället för att förädlas till bränvin, så blir troligen-icke heller nägon förlust för dem som ämnat bränna. Johannes Nilsson uppgaf särskildt att han erbållit flera bref från sin hemort med uppgifter att, i den eljest sädesrika trakten, spanmål icke kunde få köpas, ehuru priset var 25 rdr för rågen, emedan allt hvad som kunde öfverkommags vräkes i bränvinspannorna. : Tvekan uppstod om motionen, såsom innefattande ett önskningsmål rörande åtgärd 1854, skulle remitteras till ekonomiutskottet eller till bränvinsutskottet, hvilket ir tillsatt för att handlägga alla förslag vid denna riksdag, rörande tillverkning och försäljning af bränvin, dock med afseende på tiden efter nästa år; oc då i denna fråga meningarne visade sig högst delade, företogs votering, hvarigenom beslöts remiss till ekonomiutskottet. Anmärknringsanledningar emot samtlige statsråder och departementschefer anmäldes af Falls och remitterades till konstitutionsutskottet. Vid beslutet om remiss af Nils Lirssons från Jemtland motion rörande svenska tullsatsernas närmande till de norska, talade Petter Classon emot förslaget, men emot honom uppträdde såvul motionären sjelf, som Ola Månsson och Sahlström. För öfrigt remitterades åtskillige motioner från bondeståndet, så att nu jemt hundrade sådana deriän blifvit befordrade till utskott. PRESSEN Pjog