Bondeståndet.
Plenum den 22 December e. m.
Doktor Sandbergs i presteständet väckta motion on
en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhällan att brän
vinsbränningen mätte blifva förbjuden äfven unde
nästa April månad, hvilken motion blifvit bondestän
det kommunicerad, föranledde en längre och anime
rad debatt. Ola Mänsson, som upptog motionen så
som sin egen, David Andersson, Johannes Nilsso
från Skäne, f. talmannen Nils Persson och Pette
Jönsson i Träslända talade alla med värma för saken
Afven Petter Classon yttrade sig vara af samma äsig
och flera instämde med förenämnde olika talare
Emot förslaget voro Nils Andersson, Falk, Medin
Per Bengtsson, Nyqvist, Tobias Lind, Anders An
dersson och Lars Larsson. :
De sednare äberopade säsom skäl att sedan er
kongl. kungörelse på sätt och vis garanterat rättighe-
ten att få bränna på våren och föranledt en mäng
personer att upplägga räämnena dertill i stället för
att genast förädla dem till bränvin, vore det icke
rättvist att nu helt oväntadt upphäfva denna garanti,
hvarigenom de som redan under hösten begagnat hela
sin bränvinsbränningsrätt skulle få högre betaldt för
sin tillverkning, under det de andra, som ämnat
bränna på vären, skulle stå i förlägenhet vid utfo-
dringen af sina kreatur, som de, just i förtroende till
det kungliga beslutet och i beräkning på dranktill-
gängen, pålagt till större antal än de eljest hade
gjort. För öfrigt skulle denna orättvisa trätfa före-
trädesvis de mindre husbehofsbrännerierna, under det
de stora bränvinsfabrikerna skulle skörda en orättmä-
tig vinst af den opäräknade .prisstegring, som ett
bränningsförbud skulle förorsaka.
Den andra äsigtens män utgingo deremot från den
föreställningen att om äfven ett mindre antal, som päräk-
nat att bränna på våren, skulle gå i mistning om en be-
räknad inkomst genom ett bränningsförbud så vore
detta dock af mindre vigt än om hela den fattiga
befolkningen skulle försättas ur stånd att kunna för-
skaffa sig brödfödan, emedan bränvinspannorna upp
slukade densamma, För det allmännas väl måste
den enskildas fördel gifva vika och isynnerhet vid
så utomordentliga tillfällen som då brist på lifsförnö-
denheter hotade för en stor del af landets inbyg-
gare. För öfrigt skulle de som påräknat drankfo-
dring åt kreaturen vida bättre och nyttigare kunna
föda dem med de råämnen som de ämnat störta i
mäskekaren och om de, upplaggda förråden af säd och
potates säljas instundande vår vid då blifvande höga
Priser, i stället för att förädlas till bränvin, så blir
troligen-icke heller nägon förlust för dem som ämnat
bränna. Johannes Nilsson uppgaf särskildt att han
erbållit flera bref från sin hemort med uppgifter att,
i den eljest sädesrika trakten, spanmål icke kunde få
köpas, ehuru priset var 25 rdr för rågen, emedan allt
hvad som kunde öfverkommags vräkes i bränvinspan-
norna. :
Tvekan uppstod om motionen, såsom innefattande
ett önskningsmål rörande åtgärd 1854, skulle remit-
teras till ekonomiutskottet eller till bränvinsutskottet,
hvilket ir tillsatt för att handlägga alla förslag vid
denna riksdag, rörande tillverkning och försäljning af
bränvin, dock med afseende på tiden efter nästa år;
oc då i denna fråga meningarne visade sig högst
delade, företogs votering, hvarigenom beslöts remiss
till ekonomiutskottet.
Anmärknringsanledningar emot samtlige statsråder och
departementschefer anmäldes af Falls och remitterades
till konstitutionsutskottet.
Vid beslutet om remiss af Nils Lirssons från Jemt-
land motion rörande svenska tullsatsernas närmande
till de norska, talade Petter Classon emot förslaget,
men emot honom uppträdde såvul motionären sjelf,
som Ola Månsson och Sahlström.
För öfrigt remitterades åtskillige motioner från
bondeståndet, så att nu jemt hundrade sådana deri-
än blifvit befordrade till utskott.
PRESSEN
Pjog