t) Danmarks exempel, men trodde dock ej att spärrninså garne äro sä löjliga som hr Schwan framställt; ans förande talaren såsom stöd för denna sin äsigt, att ett stort antal länder vid en sundhetskongress förenat tl sig om att hålla karantäner vid Medelhafvet. Hr Kock instämde så mycket hellre i motionen, ;Jsom det samhälle han tillhörde varit skådeplats för de 1) mest orimliga spärrningshistorier. I den kringliggande -J orten hade presterna i spetsen för sina socknemän 1 företagit sig att förbjuda en hvar att begifva sig in tl till staden, hvaraf förluster uppstätt icke blott för tl handeln utan äfven och isynnerhet för den arbetande r befolkningen, som blifvit i saknad af tillfällen till ar-I betsförtjenst och måst uthärda brist och svåra lidanli den. Talaren hade i egenskap af ledamot i karant I tänskommissionen i Skäne och Blekinge nödgats till lämpa författningar som efter hans åsigt saknat sundt förnuft. ) Hr Berger instämde i motionen och anförde nya I exempel på orimligheten och oegentligheten af spärr: ningssystemet. Hr Stolpe trodde att man ej så länge borde syssclsätta sig med frågan, utan önskade att motionen måtte remitteras, med uttryckande af ständets enhäldliga önskan om en revidering i liberal anda af karantänslagarne. I Hr Schwan genmälde på hr Rydins yttrande, att len ifrågavarande sundhetskongressen afhandlat karantäner och icke iure spärrningar, en sak som aldrig kunde komma under dess ompröfaing, samt att fråga hufvudsakligen varit om pest och ej om kolera Hr Boman berättade huru inkonseqvent spärrningen handhafts uti hans hemort, Fahlun. Hr Rydin pästod att det vid den af honom omtalade sundhetskongressen verkligen varit fråga om kolera. Hr Björck yttrade, med anledning af hvad hr Stolpe anmärkt mot diskussionens vidlyftighet, att han ansåg den tid som ståndet tillbringar med utredande at förevarande ärender vara ganska väl använd. I afseende på den nu behandlade frågan ville han derföre tillägga, att han ej kunde gilla hr Wallenbergs åsigt, att man ej borde fästa sig vid handelsintressets fordringar och att man derigenom skulle motverka sin egen afsigt. Talaren trodde att man borde lemna dessa beskyllningar mot handelsintresset åt föraktet, och taga saken i noga öfvervägande. Om koleran blir inhemsk i Europa och esomoftast återkommer, huru skulle det då gå med handeln ? Med bibehållande af våra karantänslagar skulle den utan tvifvel helt och bället omintetgöras. Talaren var af den isigt, att äfven karantänerna mot utlandet borde upp häfvas, och ville han derom motionera, i händelse nåson annan ej med sådant för kommer. Hr Wern upptog eit under diskussionen fäldt ytrande, att flera af de anmärkta åtgärderaa varit missbruk, som ej af de gällande författningarna gillades, och genmälde derpå att sådana missbruk vore helt naturliga då så mycken myndighet nedlades i kofnmunernas händer. Sedan diskuwsstonen var stutat, Nesot ständet att hr Stenqvists motion, med hvad dervid nu blifvit yttradt, skulle till ekonomiutskottet remitteras. 4 Plenum den 22 Dec. Ordet fördes af vice talmannen hr Brinck Hr Grapes på bordet hvilande motion om upptazsande till ny pröfning af frågan om en jernväg från iefle till Falun, samt hr Wijks motion om upphörande af lästeafgiften till svenska kyrkan i London, remitterades båda till statsutskottet. Vid föredragningen af hr Rooths likaledes på bordet hvilande motion om upphäfvande af karantäner, spärrningar eller en väsendtlig förändring i lagstiftniogen derom, uppläste Ur Björck en motion i samma ämne och syftning, men innefattande närmare och mera detaljerade be stämmelser än hr Rooths. Hr Björck föreslog att Rikets Ständer måtte hos K. M:t anhälla att antingen alla karantäner och spärrningar upphäfvas, endast med iakttagande af vissa försigtighetsmitt med fartyg som med kolerasjuke ombord anlända samt att det må vara enhvar obetaget att från sin boning afhälla de personer han anser kunna medföra smitta ; eller ock, i fall karantäner och spärrningar ej kunna alldeles upphäfvas, föreskrifterna derom mätte! undergå en fullständig revision. Hr Kock trodde, det man ännu ej kunde gå sl! f långt som hr B. i första delen af sin motion f s slagit; i afseende pä det andra alternativet instämde talaren deremot till alla delar med motionären, ochi. anförde såsom bevis på nödvändigheten af den före-:. slagna revisionen, huru det, till följd af de nu gäl-)( lande föreskrifterna, gick de minst 1000 personer! ( som vid kolerans utbrott i Köpenhamn befunno sig på Seland. De rike kunde visserligen med stora stnader förhyra fartyg och fortskaffa sig till karannsanstalter, men de fattige nödgades qvarligga ilk lere månader, och man såg dem gå gråtande på bryg-t san i Helsingör, egande ingenting till sitt eget uppeFr välle, ingenting att tillsända sina hemmavarandela yrödlösa familjer. De kunde ej i öppna båtar fort-!r kaffa sig öfver hafvet till Kensö, der de kunnat fålh indergå karantän, och på skånska kusten fanns ingals karantänsanstalter till deras mottagande. s Hrr Rooths och Björcks motioner remitterades tilljb konomiutskottet. d Hr Schenströms motion om undervisningsanstalter) d ör arbetarne i Eskilstuna remitterades till statsutsk.,g edan hr Almgren understödt densamma och erinrat!g m de goda frukter som de af ständerna för dylikalt ndamål hittills beviljade anslag medfört; anseended al. de kunskaper som bibringas i slöjdskolorna vara ti len rätta bildningen för arbetsklassen. b Vid föredragningen af hr Henschens bordlagda moion om flerahanda ätgärder till nykterhetens befräm-Y ande uppläste j n Hr Rooth ett skriftligt anförande, hvari han för-r älde sig instämma med motionären i hvåd denj! rde nykterhetens befrämjande genom minskad till-b ång på bränvin, åvägabragt genom förhöjd beskatt-s! ing på tillverkning, försäljning o. s. v.; hvaremots) an på det bestämdaste opponerade sig mot anslag d ill nykterhetstalares utsändande, anförande tal. exem-s let af sin hemort (Helsingborg) som varit besökt afd lera nykterhetstalare än mähända någon annan ort,g ch der antalet druckna personer alltid varit större än d anligt på de dagar då nykterhetstal hällits. Ettf tort antal personer sammanträffar af denna anled-n ing; man gör sig en glad dag, och krögaren är!p en som skördar vinsten af nykterhetstalet. P Äfven hrr Stolpe och Gu-tafsson motsatte sig anslags tr eviljande för nykterhetstalarnes utsändande, emedan )b! e ansågo nykterhetsmötena endast vara en förevände! ing för bedrifvande af proselytmakeri för läseriet. — )i Hr Henschen genmälde att nyttan af sädane talares kt erksamhet var erkänd i flere fremmande länder, så-)h m Nörge, Amerika, Irland, der de verkat oändligt in odt. En af dem hade äfven varit här och uppträdt nder hr presid. Hartmansdorffs hägn , hvilket måhända il et ssa talares ögon kunde innebära något lugnande. tc tänderna hade dessutom redan förut anvisat medellh, ir samma ändamäl och trodde tal. att de förespeg-ldc de biafsigterna numera förlorat sin förskräckande bh, trykning, oc Nägon tvekan uppstod hvarthån hr H:s motion rät-!de ligen borde remitteras. Efter ätskilliga yttranden ef resultatet att den skulle till bränvinsutskottet reitteras i de delar som tillhörde detta utskotts handa ggning; egande hr H., att om han sä för godt til nne i öfriga delar inkomma med en ny motion. Derefter väcktes följande nya motioner: 1:o af hr Ifenscken, om und. anhällan hos K. M:t la Is att ridskolan vid Upsala akademi mätte indragas til er föras mindre kostsam: delg am unnhrincandel