t) Danmarks exempel, men trodde dock ej att spärrnin-
så garne äro sä löjliga som hr Schwan framställt; an-
s förande talaren såsom stöd för denna sin äsigt, att
- ett stort antal länder vid en sundhetskongress förenat
tl sig om att hålla karantäner vid Medelhafvet.
- Hr Kock instämde så mycket hellre i motionen,
;Jsom det samhälle han tillhörde varit skådeplats för de
1) mest orimliga spärrningshistorier. I den kringliggande
-J orten hade presterna i spetsen för sina socknemän
1 företagit sig att förbjuda en hvar att begifva sig in
tl till staden, hvaraf förluster uppstätt icke blott för
tl handeln utan äfven och isynnerhet för den arbetande
r befolkningen, som blifvit i saknad af tillfällen till ar-
-I betsförtjenst och måst uthärda brist och svåra lidan-
li den. Talaren hade i egenskap af ledamot i karant
I tänskommissionen i Skäne och Blekinge nödgats till-
lämpa författningar som efter hans åsigt saknat sundt
förnuft.
) Hr Berger instämde i motionen och anförde nya
I exempel på orimligheten och oegentligheten af spärr-
: ningssystemet.
Hr Stolpe trodde att man ej så länge borde sysscl-
sätta sig med frågan, utan önskade att motionen
måtte remitteras, med uttryckande af ständets enhäl-
dliga önskan om en revidering i liberal anda af ka-
rantänslagarne.
I Hr Schwan genmälde på hr Rydins yttrande, att
len ifrågavarande sundhetskongressen afhandlat
karantäner och icke iure spärrningar, en sak som al-
drig kunde komma under dess ompröfaing, samt att
fråga hufvudsakligen varit om pest och ej om kolera
Hr Boman berättade huru inkonseqvent spärrningen
handhafts uti hans hemort, Fahlun.
Hr Rydin pästod att det vid den af honom omta-
lade sundhetskongressen verkligen varit fråga om ko-
lera.
Hr Björck yttrade, med anledning af hvad hr Stolpe
anmärkt mot diskussionens vidlyftighet, att han an-
såg den tid som ståndet tillbringar med utredande at
förevarande ärender vara ganska väl använd. I af-
seende på den nu behandlade frågan ville han der-
före tillägga, att han ej kunde gilla hr Wallenbergs
åsigt, att man ej borde fästa sig vid handelsintres-
sets fordringar och att man derigenom skulle motverka
sin egen afsigt. Talaren trodde att man borde lemna
dessa beskyllningar mot handelsintresset åt föraktet,
och taga saken i noga öfvervägande. Om koleran
blir inhemsk i Europa och esomoftast återkommer,
huru skulle det då gå med handeln ? Med bibehål-
lande af våra karantänslagar skulle den utan tvifvel
helt och bället omintetgöras. Talaren var af den
isigt, att äfven karantänerna mot utlandet borde upp
häfvas, och ville han derom motionera, i händelse nå-
son annan ej med sådant för kommer.
Hr Wern upptog eit under diskussionen fäldt yt-
rande, att flera af de anmärkta åtgärderaa varit
missbruk, som ej af de gällande författningarna gil-
lades, och genmälde derpå att sådana missbruk vore
helt naturliga då så mycken myndighet nedlades i
kofnmunernas händer.
Sedan diskuwsstonen var stutat, Nesot ständet att hr
Stenqvists motion, med hvad dervid nu blifvit yttradt,
skulle till ekonomiutskottet remitteras.
4 Plenum den 22 Dec.
Ordet fördes af vice talmannen hr Brinck
Hr Grapes på bordet hvilande motion om uppta-
zsande till ny pröfning af frågan om en jernväg från
iefle till Falun, samt hr Wijks motion om upphö-
rande af lästeafgiften till svenska kyrkan i London,
remitterades båda till statsutskottet.
Vid föredragningen af hr Rooths likaledes på bor-
det hvilande motion om upphäfvande af karantäner,
spärrningar eller en väsendtlig förändring i lagstift-
niogen derom, uppläste
Ur Björck en motion i samma ämne och syftning,
men innefattande närmare och mera detaljerade be
stämmelser än hr Rooths. Hr Björck föreslog att
Rikets Ständer måtte hos K. M:t anhälla att
antingen alla karantäner och spärrningar upphäf-
vas, endast med iakttagande af vissa försigtighetsmitt
med fartyg som med kolerasjuke ombord anlända
samt att det må vara enhvar obetaget att från sin
boning afhälla de personer han anser kunna medföra
smitta ; -
eller ock, i fall karantäner och spärrningar ej
kunna alldeles upphäfvas, föreskrifterna derom mätte!
undergå en fullständig revision.
Hr Kock trodde, det man ännu ej kunde gå sl!
f
långt som hr B. i första delen af sin motion f s
slagit; i afseende pä det andra alternativet instämde
talaren deremot till alla delar med motionären, ochi.
anförde såsom bevis på nödvändigheten af den före-:.
slagna revisionen, huru det, till följd af de nu gäl-)(
lande föreskrifterna, gick de minst 1000 personer!
(
som vid kolerans utbrott i Köpenhamn befunno sig
på Seland. De rike kunde visserligen med stora
stnader förhyra fartyg och fortskaffa sig till karan-
nsanstalter, men de fattige nödgades qvarligga ilk
lere månader, och man såg dem gå gråtande på bryg-t
san i Helsingör, egande ingenting till sitt eget uppe- Fr
välle, ingenting att tillsända sina hemmavarandela
yrödlösa familjer. De kunde ej i öppna båtar fort-!r
kaffa sig öfver hafvet till Kensö, der de kunnat fålh
indergå karantän, och på skånska kusten fanns ingals
karantänsanstalter till deras mottagande. s
Hrr Rooths och Björcks motioner remitterades tilljb
konomiutskottet. d
Hr Schenströms motion om undervisningsanstalter) d
ör arbetarne i Eskilstuna remitterades till statsutsk.,g
edan hr Almgren understödt densamma och erinrat!g
m de goda frukter som de af ständerna för dylikalt
ndamål hittills beviljade anslag medfört; anseended
al. de kunskaper som bibringas i slöjdskolorna vara ti
len rätta bildningen för arbetsklassen. b
Vid föredragningen af hr Henschens bordlagda mo-
ion om flerahanda ätgärder till nykterhetens befräm-Y
ande uppläste j n
Hr Rooth ett skriftligt anförande, hvari han för-r
älde sig instämma med motionären i hvåd denj!
rde nykterhetens befrämjande genom minskad till-b
ång på bränvin, åvägabragt genom förhöjd beskatt-s!
ing på tillverkning, försäljning o. s. v.; hvaremots)
an på det bestämdaste opponerade sig mot anslag d
ill nykterhetstalares utsändande, anförande tal. exem-s
let af sin hemort (Helsingborg) som varit besökt afd
lera nykterhetstalare än mähända någon annan ort,g
ch der antalet druckna personer alltid varit större än d
anligt på de dagar då nykterhetstal hällits. Ettf
tort antal personer sammanträffar af denna anled-n
ing; man gör sig en glad dag, och krögaren är!p
en som skördar vinsten af nykterhetstalet. P
Äfven hrr Stolpe och Gu-tafsson motsatte sig anslags tr
eviljande för nykterhetstalarnes utsändande, emedan )b!
e ansågo nykterhetsmötena endast vara en förevänd- e!
ing för bedrifvande af proselytmakeri för läseriet. — )i
Hr Henschen genmälde att nyttan af sädane talares kt
erksamhet var erkänd i flere fremmande länder, så-)h
m Nörge, Amerika, Irland, der de verkat oändligt in
odt. En af dem hade äfven varit här och uppträdt
nder hr presid. Hartmansdorffs hägn , hvilket måhända il et
ssa talares ögon kunde innebära något lugnande. tc
tänderna hade dessutom redan förut anvisat medellh,
ir samma ändamäl och trodde tal. att de förespeg-ldc
de biafsigterna numera förlorat sin förskräckande bh,
trykning, oc
Nägon tvekan uppstod hvarthån hr H:s motion rät-!de
ligen borde remitteras. Efter ätskilliga yttranden
ef resultatet att den skulle till bränvinsutskottet re-
itteras i de delar som tillhörde detta utskotts hand- a
ggning; egande hr H., att om han sä för godt til
nne i öfriga delar inkomma med en ny motion.
Derefter väcktes följande nya motioner:
1:o af hr Ifenscken, om und. anhällan hos K. M:t la
Is att ridskolan vid Upsala akademi mätte indragas til
er föras mindre kostsam: delg am unnhrincandel