i sina honingar. I ett konstitutionelt samhälle är d
representationens pligt att till tronen frambära lande
opinion, och det vore derföre i sin ordning att Rike
Ständer, såsom här blifvit föreslaget, för K. M. fran
ställde den allmänna klagan som förspörjes öfver d
nuvarande tillståndet. I ett land bör en lag efterle
vas; sä är dock ej förhållandet här; hvarje provin
hvarje stad, hvarje socken, ja till och med enskild
egendomsegare ha i förevarande fall hvar för sig sti
tat sina egna lagar och vidtagit de mest godtycklig
åtgärder till kommunikationernas hämmande. Dt
har gått så långt att man nästan kan tycka a
såväl Stockholm som rikets andra stad erfarit en stc
lycka derigenom att koleran funnits i dessa städe
Eljest hade deras handel varit alldeles omintetgjor
och ett oberäkneligt elände deraf blifvit enföljc
Derför fjeskar ej heller Götheborg att blifva af me
denna gäst (sensation), och Stockholm likaså. Hur
skulle det väl sett ut med landets export om en ti
dagars karantän hade från dessa städer afhållit hvarj
fraktsökande fartyg? Talaren påminde att sedan de
15 Novomber, då ständerna -här samlades, man ej jus
sett till någon kolera, och dock äro i deras hemorte
många kommuner grymma nog att afstänga sig md
hvarje från Stockholm kommande person. Det ä
derföre i högsta grad af behofvet påkalladt, att R
Ständer bos K. M:t anhålla om en författning son
gör slut på detta beklagansvärda förhållande.
Hr Ekenman, som instämde i-hr Stenqvists metion
hvilken afsåg de inre spärrningarnes upphäfvande
fästade uppmärksamheten derpä, att hr Mechel ut
sitt anförande gjort en utsträckning till upphäfvand
af 1847 ärs författning om karantäner mot utlandet
och hemställde om ej detta borde såsom en ny mo
tion betraktas, anseende talaren det olika tankar kund
vara rådande om denna af hr M. föreslagna ätgärd
De inre spärrningarne hade deremot uppväckt så myc
ken ovilja och så mycket missnöje, att meningarn
ej kunde vara delade om deras olämplighet.
Er Wallenberg ansåg det vara af vigt att den er
farenhet som vurmits äfven blifver uttalad, och vill
han derföre äfven tillägga några ord. Instämmande
i hr Stenqvists motion om de inre spärrningarnes upp
häfvande, önskade han att detta mätte utsträck
äfven till den inrikes sjöfarten. Den förnämsta vi
gen för vär trafik ligger vid kusten och ett styck
derifrån. Denna väg hade man nästan alldeles stängt.
Så t. ex. har man kunnat resa landvägen från Stock
holm till Norrland, men om man försökt att fort-
skaffa sig med det billigaste och beqvämaste kommu-
nikationsmedlet, ångfartygen, så har man ej fått gå
i land äfven om fartyget varit 10 dagar på vägen.
ty det har det oaktadt måst undergå två dagars ob-
servationskarantän. Är det rimligt att så lagstifta,
att endast den rike skall få färdas fram och uträtt:
sina angelägenheter, men den obemedlade ej få fort-
skaffa sig på det sätt som för honom erbjuder sig.
En landvägsresa till Jemtland är t. ex. 46 mil, och
kostar minst lika mänga riksdaler, hvaremot en fat-
tig kunnat få stä på en ångbåt för 10 rdr, mer
denna utväg har man betagit honom då han ej kun-
nat få gå i land. En besynnerlig skilnad har mar
äfven stadfästat mellan fartyg som komma frän salt
sjön och icke från saltsjön, då hela vär kust ligge:
vid saltsjön och det ej utan advokatyr kan påstås atv
ett fartyg som kommer till Stockholm genom Söder
telje kommer mindre frän saltsjön än ett som inseg-
lar genom skärgården. Emellertid hade det visat si;
att spärrningar kunnat anordnas utan att hämma a!
kommunikation och tillintetgöra all rörelse. Ett exempe
derpå var Carlshamn, der man väl spärrat, men rörel-
sen dock fortgätt oafbrutet och dit ingen kolera kom-
mit, oaktadt det nära grannskapet med det så svår
hemsökta Carlskrona. Ett exempel af annan art hadt
Södertelge företett. Denna stad spärrade sig ej, mer
fastän ingen kolera fanns i staden, inrättades doc!
ett sjukhus för att mottaga sådana sjuka som sjölede:
kunde till staden anlända. Det tyckes som om För
synen med välbehag sett detta bevis på mensklighet
ty endast ätta personer hafva i staden aflidit i kolera.
oaktadt mänga sjuke från sjön der blifvit upptagne
och erhållit värd och skötsel. -— Det är således e
uteslutande i handelns intresse som det vore nyttig
att upphäfva spärrningarne; det är nyttigt och nöd
vändigt äfven i mensklighetens intresse. Hvem ha
ej .med stelnande blod läst berättelsen om de tvenne
yvestgöthehandlanderne, som i nattens mörker jagade:
bort att dö utan skydd och hjelp, eller om den kust-
farare, som frän sin hemort blef förvisad till karar-
tänsplats, men ej kunde begifva sig till någon sådan,
emedan han ej hade arbetskraft nog. Man borde
derföre anhålla om spärrningarnes upphäfvande s:
mot land- som sjökommunikationerna.
Hr Asker instämde så mycket hellre i motfonen,
som han hade för afsigt att väcka ett eget förslag i
ämnet.
Hr Wijk skulle visserligen kunnat inskränka sig ati
instämma i hvad hrr Palander och Ekenman yttrat:
men i sin egenskap af ordförande i Götha kanalbo
lags direktion funne han sig uppfordrad att särskild:
yttra några ord. Detta bolag skulle i är haft ett a:
sina bästa är, hade ej koleraspärrningarne varit.
Längs hela kanallinien hade sundhetsnämnder upp-
stätt, hvilka förfarit hvar och en på sitt sätt. 5:
har den ena vägrat att mottaga passagerare, den an
dra till och med att låta landsätta varor. Oaktadi
lagens uttryckliga föreskrift ha de kastat varorna till
baka ombord, så att de mäst föras längre bort, till
dess på något ställe en barmhertigare sundhetsnämnd
mottagit dem, hvarefter de frän detta ställe mås:
föras tillbaka med stor kostnad för godsegaren. Dett:
rättslöshetstillständ mäste få ett slut och spärrnings-
systemet upphöra. Vi göra oss i sanning löjliga ho:
andra nationer genom att bibehälla denna författning
och önskade talaren att hela ståndet mätte förena sig
i uttryckandet af denna äsigt.
Hr Mechel hemställde, med anledning af hvad hr
Ekenman yttrat om de olika tankar som kunde vara
rådande beträffande de utländska karantänernas bort-
tagande, huruvida, om man anser sjukdomen kunnå
med fartyg införas, den sjukdom som komme frän
utländsk ort vore värre än den som kunde komme
från inhemsk.
Hr Wern bad att få instämma i hr Stenquists mo-
tion med den utsträckning som hr Wallenberg yrkat
i afseende på kustfarten. Han ville här tala för er
klass, som ej är representerad, nemligen sjömännens.
Det rådande spärrningssystemet minskar icke blott
inkomsten af deras hårda och med sä mänga faro:
förenade arbete, utan man blottställer äfven deras:
helsa, deras lif; ty hvarthelst de komma, blifva de
mottagna som de värsta fiender, och deras lott för-
jenar derföre att varmt behjertas,
Hr Örström förmälde sig med lifligt intresse hafva
ört borgareståndet uttala sin förkastelsedom öfver
spärrningarne, och ville han till de anförda exemplen
vå hvarthän de leda lägga ännu ett, ehuru det står
samband med det så mycket Jastade handelsintres-
et, ty talaren var af den åsigt ait med det land som
eke eger nägot handelsintresse är det ej mycket be-
rändt. Talaren anförde nu hurusom sundhetsnäm-
ler förbjudit varuegare, som med författningen i hand
ch med stöd af dess föreskrifter velat taga befatt
ling med sin vara, att densamma afhemta; utan har
en fått qvarligga under bar himmel, ntsatt för möj-
igheten att totalt förstöras, medan godsegaren ej egt
itsigt att i sådan händelse erhålla någon ersättning.
Fr Ekelund anförde äfven flera exempel huru ge-
om de godtyckliga spärrnings- och rökningsprocedu-
erna stora olägenheter och förluster uppkommit, och
egärde han att få i motioner instämma.
Hr Wallenberg erinrade att den principen är antå-
en, att ingen kostnad bör anses för stor som kan
kydda menniskolif. Han önskade derföre att dej
dna förlusterna ej mätte tagas så mycket i betrak
unde, atan att man hefyndsakligen ville fästa si
1 da rant manclkliga Intracconm sam här