i sina honingar. I ett konstitutionelt samhälle är d representationens pligt att till tronen frambära lande opinion, och det vore derföre i sin ordning att Rike Ständer, såsom här blifvit föreslaget, för K. M. fran ställde den allmänna klagan som förspörjes öfver d nuvarande tillståndet. I ett land bör en lag efterle vas; sä är dock ej förhållandet här; hvarje provin hvarje stad, hvarje socken, ja till och med enskild egendomsegare ha i förevarande fall hvar för sig sti tat sina egna lagar och vidtagit de mest godtycklig åtgärder till kommunikationernas hämmande. Dt har gått så långt att man nästan kan tycka a såväl Stockholm som rikets andra stad erfarit en stc lycka derigenom att koleran funnits i dessa städe Eljest hade deras handel varit alldeles omintetgjor och ett oberäkneligt elände deraf blifvit enföljc Derför fjeskar ej heller Götheborg att blifva af me denna gäst (sensation), och Stockholm likaså. Hur skulle det väl sett ut med landets export om en ti dagars karantän hade från dessa städer afhållit hvarj fraktsökande fartyg? Talaren påminde att sedan de 15 Novomber, då ständerna -här samlades, man ej jus sett till någon kolera, och dock äro i deras hemorte många kommuner grymma nog att afstänga sig md hvarje från Stockholm kommande person. Det ä derföre i högsta grad af behofvet påkalladt, att R Ständer bos K. M:t anhålla om en författning son gör slut på detta beklagansvärda förhållande. Hr Ekenman, som instämde i-hr Stenqvists metion hvilken afsåg de inre spärrningarnes upphäfvande fästade uppmärksamheten derpä, att hr Mechel ut sitt anförande gjort en utsträckning till upphäfvand af 1847 ärs författning om karantäner mot utlandet och hemställde om ej detta borde såsom en ny mo tion betraktas, anseende talaren det olika tankar kund vara rådande om denna af hr M. föreslagna ätgärd De inre spärrningarne hade deremot uppväckt så myc ken ovilja och så mycket missnöje, att meningarn ej kunde vara delade om deras olämplighet. Er Wallenberg ansåg det vara af vigt att den er farenhet som vurmits äfven blifver uttalad, och vill han derföre äfven tillägga några ord. Instämmande i hr Stenqvists motion om de inre spärrningarnes upp häfvande, önskade han att detta mätte utsträck äfven till den inrikes sjöfarten. Den förnämsta vi gen för vär trafik ligger vid kusten och ett styck derifrån. Denna väg hade man nästan alldeles stängt. Så t. ex. har man kunnat resa landvägen från Stock holm till Norrland, men om man försökt att fortskaffa sig med det billigaste och beqvämaste kommunikationsmedlet, ångfartygen, så har man ej fått gå i land äfven om fartyget varit 10 dagar på vägen. ty det har det oaktadt måst undergå två dagars observationskarantän. Är det rimligt att så lagstifta, att endast den rike skall få färdas fram och uträtt: sina angelägenheter, men den obemedlade ej få fortskaffa sig på det sätt som för honom erbjuder sig. En landvägsresa till Jemtland är t. ex. 46 mil, och kostar minst lika mänga riksdaler, hvaremot en fattig kunnat få stä på en ångbåt för 10 rdr, mer denna utväg har man betagit honom då han ej kunnat få gå i land. En besynnerlig skilnad har mar äfven stadfästat mellan fartyg som komma frän salt sjön och icke från saltsjön, då hela vär kust ligge: vid saltsjön och det ej utan advokatyr kan påstås atv ett fartyg som kommer till Stockholm genom Söder telje kommer mindre frän saltsjön än ett som inseglar genom skärgården. Emellertid hade det visat si; att spärrningar kunnat anordnas utan att hämma a! kommunikation och tillintetgöra all rörelse. Ett exempe derpå var Carlshamn, der man väl spärrat, men rörelsen dock fortgätt oafbrutet och dit ingen kolera kommit, oaktadt det nära grannskapet med det så svår hemsökta Carlskrona. Ett exempel af annan art hadt Södertelge företett. Denna stad spärrade sig ej, mer fastän ingen kolera fanns i staden, inrättades doc! ett sjukhus för att mottaga sådana sjuka som sjölede: kunde till staden anlända. Det tyckes som om För synen med välbehag sett detta bevis på mensklighet ty endast ätta personer hafva i staden aflidit i kolera. oaktadt mänga sjuke från sjön der blifvit upptagne och erhållit värd och skötsel. -— Det är således e uteslutande i handelns intresse som det vore nyttig att upphäfva spärrningarne; det är nyttigt och nöd vändigt äfven i mensklighetens intresse. Hvem ha ej .med stelnande blod läst berättelsen om de tvenne yvestgöthehandlanderne, som i nattens mörker jagade: bort att dö utan skydd och hjelp, eller om den kustfarare, som frän sin hemort blef förvisad till karartänsplats, men ej kunde begifva sig till någon sådan, emedan han ej hade arbetskraft nog. Man borde derföre anhålla om spärrningarnes upphäfvande s: mot landsom sjökommunikationerna. Hr Asker instämde så mycket hellre i motfonen, som han hade för afsigt att väcka ett eget förslag i ämnet. Hr Wijk skulle visserligen kunnat inskränka sig ati instämma i hvad hrr Palander och Ekenman yttrat: men i sin egenskap af ordförande i Götha kanalbo lags direktion funne han sig uppfordrad att särskild: yttra några ord. Detta bolag skulle i är haft ett a: sina bästa är, hade ej koleraspärrningarne varit. Längs hela kanallinien hade sundhetsnämnder uppstätt, hvilka förfarit hvar och en på sitt sätt. 5: har den ena vägrat att mottaga passagerare, den an dra till och med att låta landsätta varor. Oaktadi lagens uttryckliga föreskrift ha de kastat varorna till baka ombord, så att de mäst föras längre bort, till dess på något ställe en barmhertigare sundhetsnämnd mottagit dem, hvarefter de frän detta ställe mås: föras tillbaka med stor kostnad för godsegaren. Dett: rättslöshetstillständ mäste få ett slut och spärrningssystemet upphöra. Vi göra oss i sanning löjliga ho: andra nationer genom att bibehälla denna författning och önskade talaren att hela ståndet mätte förena sig i uttryckandet af denna äsigt. Hr Mechel hemställde, med anledning af hvad hr Ekenman yttrat om de olika tankar som kunde vara rådande beträffande de utländska karantänernas borttagande, huruvida, om man anser sjukdomen kunnå med fartyg införas, den sjukdom som komme frän utländsk ort vore värre än den som kunde komme från inhemsk. Hr Wern bad att få instämma i hr Stenquists motion med den utsträckning som hr Wallenberg yrkat i afseende på kustfarten. Han ville här tala för er klass, som ej är representerad, nemligen sjömännens. Det rådande spärrningssystemet minskar icke blott inkomsten af deras hårda och med sä mänga faro: förenade arbete, utan man blottställer äfven deras: helsa, deras lif; ty hvarthelst de komma, blifva de mottagna som de värsta fiender, och deras lott förjenar derföre att varmt behjertas, Hr Örström förmälde sig med lifligt intresse hafva ört borgareståndet uttala sin förkastelsedom öfver spärrningarne, och ville han till de anförda exemplen vå hvarthän de leda lägga ännu ett, ehuru det står samband med det så mycket Jastade handelsintreset, ty talaren var af den åsigt ait med det land som eke eger nägot handelsintresse är det ej mycket berändt. Talaren anförde nu hurusom sundhetsnämler förbjudit varuegare, som med författningen i hand ch med stöd af dess föreskrifter velat taga befatt ling med sin vara, att densamma afhemta; utan har en fått qvarligga under bar himmel, ntsatt för möjigheten att totalt förstöras, medan godsegaren ej egt itsigt att i sådan händelse erhålla någon ersättning. Fr Ekelund anförde äfven flera exempel huru geom de godtyckliga spärrningsoch rökningsproceduerna stora olägenheter och förluster uppkommit, och egärde han att få i motioner instämma. Hr Wallenberg erinrade att den principen är antåen, att ingen kostnad bör anses för stor som kan kydda menniskolif. Han önskade derföre att dej dna förlusterna ej mätte tagas så mycket i betrak unde, atan att man hefyndsakligen ville fästa si 1 da rant manclkliga Intracconm sam här