3 BV FR TO den fördelen att kunna sluta när man behagade, åtminstone då penningarne blifvit slut; och om då åtskilliga jernvägsarbeten komme att stå -halfutförda, så kunde de åtminstone göra gagn såsom varnande monumenter öfver den svenska dumdristigheten. Talaren ansåg det af vigt att svenska regeringen vore herre i sitt hus och icke genom engelska entreprenörer in-l. leddes i sådana förvecklingar, som dem t. ex Grekland varit utsatt för genom affärer med enskilda engelsmän. . Hr Ribbing A. trodde, att man icke skulle af de många jernvägsprojekterna allt för mycket draga sintsatser derhän, som skulle landet vara fullt moget för stora jernvägsanläggningar; ansåg för öfrigt frågan derom, huruvida staten eller enskilda borde anlägga jernyägar, ej ännu vara fullt utredd och värd mycket betänkande. andra sidan uppträdde: grefve Rosen, som i flera sakrika anföranden till. vederläggning upptog de invändningar som från andra sidan gjorts. Han önskade att diskussionen icke kommit att röra sig kring hans personliga förhållanden såsom nu till en del egt rum: Sin personliga rätt visste han sig kunna bevaka vid lagligt forum. Han önskade att man i frågor som denna ej mätte i tid och otid anslå nationalitetssträngen, åberopade Danmarks exempel der man nyligen med samma entrepenörer afslutit ett kontrakt nästan alldeles lika lydande med det af honom föreslagna, utan att nägon tagit sig anledning att frukta nägot för landets säkerhet oeh nationalitet, och trodde att dä obligationerna ställdes på innehafvaren, engelska regeringer. omöjligen någonsin skulle kunna få någon anledning att blanda sig i dessa affärer. Frih. Sprengtporten, som icke instämde i alla detaljer af grefve Rosens förslag, men trodde att det kunde läggas till grund för förhandlingar i ämnet, och beklagade att ingen motion vore väckt om jernväg mellan Jönköping och Skåne; i anledning hvaraf hr 8. Troil förklarade sig ärna väcka en sådan motion och hr Bergenstråle tillkännagaf att han trodde Jönköpings län ännu på minst 50 år icke kunna he någon nytta af en sådan jernväg. Grefve E. Sparre ansåg grefve Rosens förslag såsom ett nyttigt alternativ, om kongl. propositionen ej vunne Riksens Ständers bifall. Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet. — Som referenten af lördagens debatt äå riddarhuset. i fråga om hr Björnstjernas förslag till ändringar i riddarhusordningen, i flere delar oriktigt uppfatta: innehållet af mitt skriftliga anförande, samt användt uttryck dem jag ej begagnat, så får jag, till förekomminde af all misstydning af mitt anförande, ho: redaktionen begära att detsamma måtte blifva uti Aftonbladet infördt i sin helhet, då jag är öfvertygad att ingen, som vill göra sig mödan att genomläsa detsamma, skall kunna misstaga sig om de slutsatser, hvartill det föranleder. Stockholm den 19 December 1853. Robert Cederschiöld. Detta anförande är af följande lydelse: Ingen kan lifligare än jag önska att inom dett: rum finna endast tro, ära och redlighet; ingen kan högre än jag önska att härifrån se uteslutne det nesliga, det låga, det föraktansvärda, ehvad detta framträder öppet i sin nakenhet, eller insvep: i hyckleriets bländande täckmantel; , ingen skall derföre häldre än jag bidraga till dess: önskningars uppnående, sävida sådant kan ske på et sätt, som öfverensstämmer med lag och rättvisa; men sådant oaktadt skall döck ingen heldre än jag uttala förkastelsedomen öfver detta förslag, ty det ä byggt, icke på lag och rättvisa, utan på motsatser härtill, på godtycke, och skulle derföre, om det vunnt bifall, beröfva ridderskapet och adeln den aktning, som detta riksstånd ännu kan ega; ja, det skulle utar tvifvel helt och hållet tillintetgöra detta stånd, och måhända i sina följder bereda hela samhället en skada. hvars verkliga vidd och omfattning icke på förhanc kan beräknas. Hvarje sann. riddersman har, likasom hvarje goc medborgare, till sin käraste pligt att älska konung och fädernesland; men den sanna riddersmanmnen vi sar ingalunda prof på denna sin kärleksplikt derigenom att han slafviskt jakar till allt hvad regeringer föreslår, utan derigenom att han efter bästa förmåg: strider för det rätta och det sanna, ty rättvisan bö: vara vårt högsta ideal här på jorden, emedan på des: vidmakthållande beror all vår timliga lycka elle olycka. Der sann rättvisa lika vederfares alla, de: finnes verklig trefnad, belåtenhet och lycka. Den, som i dag står på ärans högsta, trappsteg, eller är i åtnjutande af rikedomens fördelar, skall i morgon genom förtalets giftiga udd kunna vara störtad frän sir höjd, eller genom det låga bedrägeriets försåtlig: medel vara bragt till armod, om han skall dömas at godtyckets, i stället för af rättvisans domstol. Hvilka och huru stora icke uppsåtliga felsteg är må begås af regenten skall han dock vara viss on att icke förlora folkets kärlek, så länge han låter folket se och erfara att det vid alla tillfällen har at: påräkna sann rättvisa. Men om deremot godtycke: finge intaga rättvisans plats, då skulle folkets lyck: och trefnad för alltid försvinna. Om nu således det bör vara den sanna riddersman nens förnämsta pligt att genom rättvisans upprätt hällande ådagalägga sin kärlek för konung och fädernesland, så mäste det väcka förvåning att en af detta stånds medlemmar, som gör anspråk på att vara er sann riddersman, visat prof på sin ridderliyhet genom framläggandet af-ett förslag, enligt hvilket godtycket i stället för rättvisan skulle läggas till grund för beslut, af den ömtåliga beskaffenhet att medlemmar at vårt samhälle derigenom blefvo -beröfvade medborgerligt förtroende och stämplade med vanheder. Den värde motionären har nemligen föreslagit att den, som enligt riksdags. och riddarhusordningarnes föreskrifter i öfrigt vore berättigad till säte och stämma å riddarhuset, skulle kunna derifrän utestängas om riddarhusdirektionens eller riddarhusutskottets samt-4 lige vid tillfället närvarande ledamöter ansägo der sökandes vandel och rykte vara af sådan beskaffenherv att det vore mot ridderskapet och adelns sanna värdighet och anseende såsom riksständ stridande att honom säte och stämma å riddarhuset bevilja. Om den sökande så önskade, skulle riddarhusdirektionens eller utskottets vägran att lemna honom pollett underställas ridderskapet. och adelns pröfning, hvarvid, för sanktion af denna vägran, skulle erfordras att den godkändes af minst tre fjerdedelar bland ridderskapet och adelns in -pleno närvarande ledamöter. 2 På enahanda sätt skulle, enligt motionärens förslag, jemväl den som redan säsom riksdagsman vunnit inträde å riddarhuset, äter kunna derifrån uteslutas om fem af ständets ledamöter hos riddarhusutskottet anmälte att de förenat sig i den äsigt,. a den eller den riddarhusledamotens :vandel eller rykte vore af sådan beskaffenhet attinträdespollett ej hade . bort honom lemnas: Hvad säges väl om ett så beskaffadt förslag? Månne den värde motionären sjelf sökt i ringaste måtto göra för sig klart hvarthän detsamma i tillämpningen skulle leda? Om nu ock riddarhusdirektionen eller utskottet möjligtvis kunne komma att sammansättas af sädane medlemmar, som gingo ända derhån i maktfullkomlighet att de, efter derom hållen hemlig konklav, från representationsrätt uteslöto den ene eller andre adelsmannen, utan att uppgifva skälet för denna sin maktutöfning; så niäste likväl, då frågan der efter skulle underställas ridderskapet och adelns pröfning, det blifva nödigt ait uppgifva den orsak som föranledt uteslutningsåtgärden, — såvida meningen verkligen vore att ståndet skulle kunna bedöma den anmälda åtgärdens beförenhet. :