2 de a Ty fr inte jjlighet at en rationel skogshus-) hällning. Om t. ex. ett med uiga skogsplantor be. sädt fält blir af grannens kreatur afbetadt, så får egaren, efter en med stora kostnader och oerhördt besvär förenad rättegång, åtnöja sig med de böter som af häradsrätten tilldömes, hvilka ej stå i ringaste förhållande till den skada han lidit, samt med en kostnadsersättning, som ej på längt när ersätter de med rättegången förenade utgifterna; och när egaren slutligen nått detta otillfredsställande resultat, sä skaffar sig skogsåverkaren fattigdomsbevis eller aftjenar böterna med fängelse, och egaren får således alldeles ingen ersättning för sin lidna skada. Säsom ett annat bevis på den gällande lagstiftningens vanmakt, anförde motionären, att det är vanligt i de norra orterna att nedhugga hela fält i kro, plikta derför enligt gällande författning, öra en briljant affär på företaget. 6:0 af hr Boman, om Fahlu tullkammares indragning efter hand vid nuvarande tjensteinnehafvares afgång, och öfverlemnandet åt stadsfiskalen och stadstjenaren att hålla nödig uppsigt i afseende på förbudet gods o. s. v. mot ett arfvode till den förre af 66 rdr 32 sk. och till den sednare af 33 rdr 16 sk.l Motionären ansåg förhållandet med Fahlu tullkam-) mare vara ett anmärkningsvärdt prof på svensk statshushållning. Så hade på ett visst uppgifvet antal är denna tullkammare uti löner till tjenstemän c. kostat 16,000 rdr bko, hvartill kommer kostnaden för hr generaltulldirektörens så kallade inspektionsresor,, utgifter för ved, ljus o. s. v.; och hade under samma tid statens behållna andel uti vid denna tullkammare influtna konfiskationsmedel utggort 200 rdr bko, motionären meddelade utdrag ur tullkammarens räkenskaper till bestyrkande af sina uppgifter, men som han ej fått dessa uppgifter af tullförvaltaren sjelf hvilken ej varit tillstädes, så önskade han att det utskott som komme att behandla motionen, måtte från generaltullstyrelsen infordra noggranna uppgifter i händelse några af de af honom meddelade räkenskapsutdragen skulle befinnas ofullständiga. Remitterades till ekonomiutskottet. 7:o af hr Rydin, om anslag till förökad lärarepersonal vid Borås skola. Remitterades till ekonomiutskottet. 8:0 af hr Österberg, om förändring i bränvinslagstiftningen, sä att rättigheten att tillverka bränvin skiljes från jorden och göres till en noggrannt kontrollerad fabriksnäring, med en beskattning af 32 sk. bko pr kanna. Remitterades till bränvinsutskottet. 9:o0 af Densamme, om beväringsexercisens upphö-rande; dock med bibehållande af manskapets ärliga inmönstring, så att man vet hvar det finnes, hvarvid man borde låta bero. 10:0 af hr Stenqvist, med förslag att rikets ständer måtte till K. M. aflåta en underdånig skrifvelse om förändring i lagstiftningensom karantäner och spärrningar mot kolera så att alla inre spärrningar komme attl upphöra, men kommunerna i stället åläggas att då. kolera utbryter vidtaga alla nödiga och ändamålsenliga åtgärder till sjukvårdens ordnande och sundhetens befordrande genom renlighet 0. S. V. Begärdes på bordet. Åtskilliga af dessa motioner föranledde yttranden och debatter för hvilka vi här i korthet redogöra. Hr Ekenman bad att få förklara, det han instämde i första punkten af hr Indebetous motion, nemligen bränvinsbränningens skiljande från jorden, men kunde ej med motionären förena sig i de delar af hans förslag hvilka rörde bränvinsbränningens begränsande. I Talaren skulle närmare utveckla sina äsigter härutinnan uti det serskilda utskottet hvari ståndet insatt honom, men ville redan nu reservera sig i nyssnämnde hänseende. Hr Henschen instämde i detta hr Ekenmaus yttrande. : Fr Schwan yttrade, med anledning af hr Spängbergs motion, det han föreställde sig, att om rikets ständer beviljade den högre beskattning som K. M.l föreslagit och som folket synes villigt att påtaga sig i och för bränvinstillverkningen, kunde han dock ej tro att bränvinsutskottet tillstyrker den nya afgiften utan att andra skatter blifva i ett deremot i nägon mån svarande förhållande nedsatte. Ehuru K. Ma:jt förklarat det noggranna statistiska uppgifter öfver den nu årligen tillverkade bränvinsqvantiteten ej äro för handen, men emellertid antagit den utgöra 36 millioner kannor, har Kongl. Maj:t dock uttryckt den förväntan att dennz tillverkning skulle nedgå tilll 20 millioner kannor. Talaren hoppades likväl ej att det P2 skatten, som bränvinsutskottet torde ; komma av. föreslå till 16 sk. bko pr kanna, lika för all slag. bränvinsbränning , skulle i så hög nsykterheten att tillverkningen skulle grad befordra ii k tan trodd nedgå till 12 , villioner kannor, utan trodde han den åtminstone kortmMa att utgöra 15 millioner kannor, som med beskattn. 28 af 16 sk. bko komme att inbringa 5 millioner rår v.k0, och om man derifrån drager de cirka 500,000 rdr som redan nu utgå i bränvinsskatt, återstär dock en n7 .skattebörda af 4!, million rdr bko. Talaren bemställde till ståndet, till rikets ständer, till svenska folket, om det vore. limpligt att åtaga sig denna börda utan nedsättningi på annat håll, och företrädesvis en nedsättning till 31: oc. af bevillningen efter II art. Talaren ansäg dock denna lindring böra komma äfven andra tillgodo änlj: idkarne af handel och handtverk, och han ville der-): för inkomma med en motion om nedsättning af bei skattningen på embetsoch tjenstemäns löner från 31: pcoc. till I proc. Han förenade sig säledes med hr4 Spängberg och hoppades att utskottet skulle behjerta dennes förslag. Komme bränvinsskatten till stånd, kunde det dessutom ganska mycket sätvas fråga, om å ej bevillningen efter II art. kunde helt och hållet borttagas, och delade tal. härutinnan den i motionen uttryckta åsigt, ehuru han i afseende på motiverna torde vara af något olika tanka med hr Spångberg. Hr Ekenman instämde likaledes i hr Spångbergs motion, ehuru på helt andra grunder än dem på hvilka motionären stödt sitt förslag. Det hade visserligen. afven hittills i en del fall stått taxeringskommitteerna l. fritt att nedsätta afgiften efter art. II under 5 proc.; men tal. trodde det dock lämpligt att nu nedsätta I den till 3 proc., i händelse den ej kan alldeles borttagas. Man skulle genom derna nedsättning vinna den fördel, att näringsidkaren ej förmås uppgifva mindre än han förtjenar, för att undandraga sig en be-Å skattning som han ej kan bära. Hr Mechel instämde i afseende på den föreslagna nedsättningen till 3 proc., samt trodde äfven, att beskattningen på embetsmäns löner borde nedsättas. Hr Boman delade hrr Spångbergs och Schwans åsigter i sak, men ville ej till fremmande ändamäl rubba bränvinsskatten, som han ansäg böra uteslutande användas till bränvinseländets hämman . För de äsyftade skatteriedsättningarne kunde utvägar beredas genom indragningar i armån. Hr Falhem trodde nedsättningen böra komma alla dem till godo som erlägga afgifter efter II art:n, och hrr Wern och Almgren talade iungefår enahanda syftning. Nn Hr Almgren opponerade sig emot hr Bomans förslag om Fahlu tullkammares indragning, och satte i fråga hvarföre staden Fahlun mer än andra städer skulle beröfvas tulltjenstemän. Talaren förmenade att om hr Boman rädfört sig med sin företrädare på den plats han nu i ständet innehar, och hvilken för närvarande bekläder tullförvaltaretjensten i Fahlun, hade denne kunnat upplysa hr B. om nödvändigheten af Fahlu tullkammare, men hr B. hade sjelf erkänt att han i stället förskaffat sig sina upplysningar under hr Collens fränvaro. Br Boman upplyste att hr Collen sjelf sagt honom att tjensten ej var nödig, och så godt som pdragit — 25 j j