2 de a Ty fr
inte jjlighet at en rationel skogshus-)
hällning. Om t. ex. ett med uiga skogsplantor be-
. sädt fält blir af grannens kreatur afbetadt, så får
egaren, efter en med stora kostnader och oerhördt
besvär förenad rättegång, åtnöja sig med de böter
som af häradsrätten tilldömes, hvilka ej stå i rin-
gaste förhållande till den skada han lidit, samt med
en kostnadsersättning, som ej på längt när ersätter
de med rättegången förenade utgifterna; och när
egaren slutligen nått detta otillfredsställande resul-
tat, sä skaffar sig skogsåverkaren fattigdomsbevis
eller aftjenar böterna med fängelse, och egaren får
således alldeles ingen ersättning för sin lidna skada.
Säsom ett annat bevis på den gällande lagstiftnin-
gens vanmakt, anförde motionären, att det är van-
ligt i de norra orterna att nedhugga hela fält i kro-
, plikta derför enligt gällande författning,
öra en briljant affär på företaget.
6:0 af hr Boman, om Fahlu tullkammares indrag-
ning efter hand vid nuvarande tjensteinnehafvares af-
gång, och öfverlemnandet åt stadsfiskalen och stads-
tjenaren att hålla nödig uppsigt i afseende på för-
budet gods o. s. v. mot ett arfvode till den förre af
66 rdr 32 sk. och till den sednare af 33 rdr 16 sk.l
Motionären ansåg förhållandet med Fahlu tullkam-)
mare vara ett anmärkningsvärdt prof på svensk stats-
hushållning. Så hade på ett visst uppgifvet antal är
denna tullkammare uti löner till tjenstemän c. ko-
stat 16,000 rdr bko, hvartill kommer kostnaden för
hr generaltulldirektörens så kallade inspektionsresor,,
utgifter för ved, ljus o. s. v.; och hade under sam-
ma tid statens behållna andel uti vid denna tull-
kammare influtna konfiskationsmedel utggort 200 rdr
bko, motionären meddelade utdrag ur tullkammarens
räkenskaper till bestyrkande af sina uppgifter, men
som han ej fått dessa uppgifter af tullförvaltaren sjelf
hvilken ej varit tillstädes, så önskade han att det ut-
skott som komme att behandla motionen, måtte från
generaltullstyrelsen infordra noggranna uppgifter i hän-
delse några af de af honom meddelade räkenskaps-
utdragen skulle befinnas ofullständiga. Remitterades
till ekonomiutskottet.
7:o af hr Rydin, om anslag till förökad lärareper-
sonal vid Borås skola. Remitterades till ekonomiut-
skottet. -
8:0 af hr Österberg, om förändring i bränvinslag-
stiftningen, sä att rättigheten att tillverka bränvin
skiljes från jorden och göres till en noggrannt kon-
trollerad fabriksnäring, med en beskattning af 32 sk.
bko pr kanna. Remitterades till bränvinsutskottet.
9:o0 af Densamme, om beväringsexercisens upphö-
-rande; dock med bibehållande af manskapets ärliga
inmönstring, så att man vet hvar det finnes, hvarvid
man borde låta bero.
10:0 af hr Stenqvist, med förslag att rikets ständer
måtte till K. M. aflåta en underdånig skrifvelse om
förändring i lagstiftningensom karantäner och spärrningar
mot kolera så att alla inre spärrningar komme attl
upphöra, men kommunerna i stället åläggas att då.
kolera utbryter vidtaga alla nödiga och ändamålsen-
liga åtgärder till sjukvårdens ordnande och sundhe-
tens befordrande genom renlighet 0. S. V.
Begärdes på bordet.
Åtskilliga af dessa motioner föranledde yttranden
och debatter för hvilka vi här i korthet redogöra.
Hr Ekenman bad att få förklara, det han instämde
i första punkten af hr Indebetous motion, nemligen
bränvinsbränningens skiljande från jorden, men kunde
ej med motionären förena sig i de delar af hans för-
slag hvilka rörde bränvinsbränningens begränsande. I
Talaren skulle närmare utveckla sina äsigter härutin-
nan uti det serskilda utskottet hvari ståndet insatt ho-
nom, men ville redan nu reservera sig i nyssnämnde
hänseende.
Hr Henschen instämde i detta hr Ekenmaus yt-
trande. :
Fr Schwan yttrade, med anledning af hr Späng-
bergs motion, det han föreställde sig, att om rikets
ständer beviljade den högre beskattning som K. M.l
föreslagit och som folket synes villigt att påtaga sig
i och för bränvinstillverkningen, kunde han dock ej
tro att bränvinsutskottet tillstyrker den nya afgiften
utan att andra skatter blifva i ett deremot i nägon
mån svarande förhållande nedsatte. Ehuru K. Ma:jt
förklarat det noggranna statistiska uppgifter öfver den
nu årligen tillverkade bränvinsqvantiteten ej äro för
handen, men emellertid antagit den utgöra 36 mil-
lioner kannor, har Kongl. Maj:t dock uttryckt den
förväntan att dennz tillverkning skulle nedgå tilll
20 millioner kannor. Talaren hoppades likväl ej
att det P2 skatten, som bränvinsutskottet torde ;
komma av. föreslå till 16 sk. bko pr kanna, lika
för all slag. bränvinsbränning , skulle i så hög
nsykterheten att tillverkningen skulle
grad befordra ii k tan trodd
nedgå - till 12 , villioner kannor, utan trodde
han den åtminstone kortmMa att utgöra 15 millioner
kannor, som med beskattn. 28 af 16 sk. bko komme
att inbringa 5 millioner rår v.k0, och om man deri-
från drager de cirka 500,000 rdr som redan nu utgå
i bränvinsskatt, återstär dock en n7 .skattebörda af
4!, million rdr bko. Talaren bemställde till ståndet,
till rikets ständer, till svenska folket, om det vore.
limpligt att åtaga sig denna börda utan nedsättningi
på annat håll, och företrädesvis en nedsättning till 31:
oc. af bevillningen efter II art. Talaren ansäg dock
denna lindring böra komma äfven andra tillgodo änlj:
idkarne af handel och handtverk, och han ville der-):
för inkomma med en motion om nedsättning af be- i
skattningen på embets- och tjenstemäns löner från 31:
pcoc. till I proc. Han förenade sig säledes med hr4
Spängberg och hoppades att utskottet skulle behjerta
dennes förslag. Komme bränvinsskatten till stånd,
kunde det dessutom ganska mycket sätvas fråga, om å
ej bevillningen efter II art. kunde helt och hållet
borttagas, och delade tal. härutinnan den i motionen
uttryckta åsigt, ehuru han i afseende på motiverna
torde vara af något olika tanka med hr Spångberg.
Hr Ekenman instämde likaledes i hr Spångbergs
motion, ehuru på helt andra grunder än dem på hvilka
motionären stödt sitt förslag. Det hade visserligen.
afven hittills i en del fall stått taxeringskommitteerna l.
fritt att nedsätta afgiften efter art. II under 5 proc.;
men tal. trodde det dock lämpligt att nu nedsätta I
den till 3 proc., i händelse den ej kan alldeles bort-
tagas. Man skulle genom derna nedsättning vinna
den fördel, att näringsidkaren ej förmås uppgifva min-
dre än han förtjenar, för att undandraga sig en be-Å
skattning som han ej kan bära.
Hr Mechel instämde i afseende på den föreslagna
nedsättningen till 3 proc., samt trodde äfven, att be-
skattningen på embetsmäns löner borde nedsättas.
Hr Boman delade hrr Spångbergs och Schwans
åsigter i sak, men ville ej till fremmande ändamäl
rubba bränvinsskatten, som han ansäg böra uteslu-
tande användas till bränvinseländets hämman . För
de äsyftade skatteriedsättningarne kunde utvägar be-
redas genom indragningar i armån.
Hr Falhem trodde nedsättningen böra komma alla
dem till godo som erlägga afgifter efter II art:n,
och hrr Wern och Almgren talade iungefår enahanda
syftning. Nn
Hr Almgren opponerade sig emot hr Bomans för-
slag om Fahlu tullkammares indragning, och satte i
fråga hvarföre staden Fahlun mer än andra städer
skulle beröfvas tulltjenstemän. Talaren förmenade
att om hr Boman rädfört sig med sin företrädare på
den plats han nu i ständet innehar, och hvilken för
närvarande bekläder tullförvaltaretjensten i Fahlun,
hade denne kunnat upplysa hr B. om nödvändighe-
ten af Fahlu tullkammare, men hr B. hade sjelf er-
känt att han i stället förskaffat sig sina upplysningar
under hr Collens fränvaro.
Br Boman upplyste att hr Collen sjelf sagt honom
att tjensten ej var nödig, och så godt som pdragit
— - 25
j
j
