samma bestrida, och utan hvilket det äro-
fulla uppdrag, han af konungen erhållit, skulle
för honom blifva långt. tyngre, än han för-
mådde bära, och hans inskränkta förmåga
gnart skulle blifva otillräcklig att leda de
Pvigtiga öfverläggningar, som inom ridd. och
adeln förestode. Detta hr landtmarskalkens
yttrande skulle då snart besannas, och han
hade då e något val öfrigt mera, än att för
denna riksdag frånträda den plats, han genom
konungens förtroende samma dag intagit. (Jfr
R. o. A:s prot. för den 20 Jan. 1840 pag.
49 och 41).
.Sannt är, att: hr friherre Palmstjerna,
ehuru åen fruktade propositionen verkligen
blef yrkad af ridd. och adelns majoritet, icke
stod vid sina ord, utan behöll landtmarskalks-
stafven under hela riksdagens lopp, men den
majoritet, som segrade i nyssnämnde vote-
ring, erhöll sedan äfven öfvervigt vid bänk-
mansvalet, hvarigenom den tillsatte utskotten
och på detta sätt framkallade. den rörelse;
både i representationsfrågan, fattigvårdsfrågan,
fingelse- och kommunalfrågan m. fl., som i
politisk mening utmärkte denna riksdag och
hvari ridd. och adelus utskottsledamöter tro-
get biträddes af borgare- och bondestånden;
ehuru de förra sedermera under riksdagen mer-
ändels befunno sig i minoriteten på sjelfva rid-
darhuset. Härifrån utgjorde dock beslutet med
110 röster mot 55, enligt frih. J. W. Sprengt-
portens förslag, om upphörande af all sjelf-
skrifoen personl.g representat-onsrätt (jfr R. o.
A. prot. den 27 Okt. 1840) ett antecknings-
värdt undantag. Ja, vid voteringen i sjelfva
dechargefrågan hann minoriteten till 47 röster
(mot 137) för en und. anmälan hos K. M:t
om KR. St:s önskan att H. M:t ville ur stats-
rådet och från embetet skiljav d. v. statsmi-
nistern för utrikes ärenden h. exc. frih. Stjern-
eld. (jfr R. o. Ä. prot. d. 3 Juli 1840).
Om man något närmare vill forska efter de
politiska orsakerna till dessa företeelser inom
riddarhuset, så. begår man utan tvifvel en orätt-
visa om man nekar konung Carl Johans sty-
relse hvarje andel deri. Denna styrelse, det
är sannt, var ytterst konservativ; men dess
konservatism var icke maskerad och försva-
rades med både talang och öppenhet. Rege-
ringen hyllade ett bestämdt system och ge-
nomförde detta med en viss konseqvens. Lan-
det visste hvarefter det hade att rätta sig, och
afsigten var icke att fånga någon med vackra
fraser. Hvad var då naturligare än att äfven
en ärlig och fast opposition skulle bilda sig från
den liberala sidan jemväl på riddarhuset, helst
då den fann genljud både i landet och hos
ett par af de andra riksstånden. Regeringen
hade då ännu icke inöfvat sig i det bekanta
8. k. bascule-systemet, så att man icke kände
hvar man hade henne. Hon gick då icke
fram och tillbaka eller i zigzag, och den må-
hända ömtåligaste riksdagsfrågan under ko-
nung Carl Johans regering, angående betalning
af kabinettskassans skuld, var i det hela ta-
get mer financiel än politisk. I anslagsfor-
dringar var man då vida mindre djerf och
anspråksfull ; ja långt mindre ömtålig, om en
och annan tyckte sig böra pruta på hvad som
begärdes. Det hade då t. ex. visst icke kun-
nat hända, såsom det nyligen berättas hafva
händt, att en ledamot af förra riksdagens bor-
garestånd, som haft enhällig kallelse till en
kommunal befattning och ampelt förord af
stadens högste styresman, ändå varit nära
att gå miste om regeringens bekräftelse på
valet, endast emedan han yttrat sig emot
ett för -hofvets enskilda räkning fordradt an-
slag af några tusen riksdaler! — åtskilliga
andra exempel att förtiga. När en proposi-
tion någon gång den tiden gjordes i en fram-
åtskridande riktning, t. ex. i afseende på mynt-
bestämningen, reduktion, och förändring af hem-
mansräntorna m. fl. syntes det- vara på all-
var menadt. Den lemnades icke då handlöst
åt sitt öde; ännu mindre motarbetades den
i hemlighet af hofvets förtrogne. Ett mäk-
tigt sidoinflytande fanns visserligen, äfven
den tiden, i vestra slottsflygeln, men dels var,
från 1828 till 1840, den s. k. favoriten
grefve Magnus Brahe, såsom generaladjutant
för armåen, konstitutionelt ansvarig, och äf-
ven efter denna tid åtkomlig för det offent-
liga klandret, dels rönte, efter hvad man
känner från konstitutionsutskottets - proto-
koller, detta sidoinflytande ett ganska allvar-
samt motstånd inom sjelfva konungens råd-
kammare, der tvärtom f. n., om icke vissa
tecken bedraga, det nu verkande höga si-
doinflytandet är just hvad som afgör och be-
stämmer det rådande systemet, åtminstone i
dess förhållande till riddarhuset och riksda-
gen i allmänhet. .
Vi hafva nu kastat en flyktig återblick på
riddarhuset under Carl Johans styrelse, vi skola
härnäst betrakta huru det derstädes och i öf-
rigt småningom gestaltat sig efter regimen
den 8 Mars.
— K. M:t har, enligt P. T., under den 2
dennes utnämnt och förordnat:
vid Kronprinsens husarregemente: till sqvadrons-
chef, ryttmästaren och regementsqvartermästaren N.
F. af Callerholm : vid Wendes artilleriregemente: till