erhållit densamma, han nu förklarades skyl.
dig att återställa den, en- casus, som, både
på riddarhuset och i andra stånd, kan inträffe
af flera anledningar, t. ex. om riksdagsmar
gör cession eller ställes under förmyndare el.
ler, hvad ridderskapet och adeln beträffar
öm den person som utgifvit fullmakten dör
:gör cession eller ställes under förmyndarc
m. m. Ett sådant beslut har fördenskull :
och för sig intet slags politisk betydelse, utar
utgör endast en tillämpning af de: stadgan
den, hvilka gälla för rättigheten att godkän
nas såsom riksdagsman.
Häruti kan insändaren hafva rätt, och v
vilja icke bestrida att uttrycket, det hr Ro.
:senschöld blifvit utvoterad, kan vara något oe.
gentligt; men då vi i samma nummer redo-
gjorde för debatten på riddarhuset, torde in
gen läsare skäligen kunnat deraf missledas
Det betecknande i denna sak är dock min-
dre att en ledamot fått återlemna sin pollett
än att man dertill behöft använda och åbe-
ropa en nära 700-årig författning, som i öf.
rigt för närvarande icke blott är på det hög.
sta olämplig, utan tillika genom en förändrac
författning (d. v. s. nya akademiska statuter
na) af Kongl. Maj:t upphäfven. Hittills åt-
minstone har det inom kriminal-jurispruden-
sen varit en antagen regel, att vid bedöman-
det af en förbrytelse, hvarå straffet blifvit ge-
nom en ny lag mildradt, icke tillämpa den
äldre strängare lagen, äfven om det så kal-
lade brottet blifvit begånget under den tid
då den sednare var gällande. En sådan rc-
gel anses till och med höra till civilisationen
och öfverträdes säkert icke af någon upplyst
domare. Således om, enligt den drakoniska
paternelia lagstiftningen under Carl XLs för-
myndare (d. v. s. de utfärdade akademiska
konstitutionerna), det då var förenadt med
fullkomlig vanfrejd, att blifva relegerad från
universitetet, så har denna absurda påföljd
numera försvunnit, och den person, som vrå
grund af de äldre konstitutionerna undergått
relegation, i och med detsamma blifvit berät-
tigad att icke vidare vidkännas den nyss-
nämnde påföljden. Detta är i vår tanka den
enkla juridiska sidan af saken, och det för-
vånar oss rätt mycket att hvarken hr Rosen-
schöld eller de medlemmar af ståndet, som
på sitt sätt togo honom i försvar, använde
detta argument, hvilket utan tvifvel är star-
kare än något annat, hvarpå hr Rosenschöld
sjelf lade så mycken vigt, t. ex. att utslaget
skulle. vara olagligt, hvaröfver naturligtvis
ståndet icke hade någon domsrätt, eller att
ett nesligt straff (cum infamia) icke skulle
förutsätta en neslig förbrytelse med mera dy-
likt som mycket lättare kan från juridisk syn-
ounkt undanrödjas.
Men utan afseende på den person som här
var i fråga, är det allmänna intrycket af hela
denna tilldragelse och de dermed förenade
omständigheter temligen sorgligt, då man
icke kan underlåta att bedröfvas öfver en re-
presentativ församling, der man kan behöfva
ingå i undersökuing om hvad som rätteligen för-
stås med nesliga brott,, för att skilja personer
från representantkallet, hvartill de säkert, un-
der i öfrigt lika förhållanden, icke kunnat
komma i fråga utan den så mycket beprisade
sjeifskrifvenhetenn.