ned vanära uteslutas från akademien och alla embe-
eld rikebpoe - :
Hr M. af Rosenschöld fick derefter ordet och uppläste
ill sitt försvar ett längre skriftligt anförande, deri han
mfvudsakligen tycktes fästa vigt vid det förhållande
utt consistorium acad. icke varit behörigt att meddela
samma utslag och att R. St:s justitieombudsman an-
ställt åtal mot konsistorium för den härigenom begångna
laglighet. Han androg vidare att han, långt ifrån
utt hafva blifvit fälld till ansvar för nesligt brott,,
varken blifvit i behörig ordning anklagad eller un-
lergått ransakning, än mindre blifvit till straff fälld
för något brott; att, för allt fall; fråga här vore om
ett disciplinärt straff, hvilket destomindre kunde äsyf-
as. i. Ridd: ordn., .som det motsvariga stadgandet
..grundlagen;:18 Riksd. ordn. förutsatte att den;
som i förevarande: kategori förverkat rätten at; god-
kännas säsom riksdagsman, skulle genom laga kraft-
Pvunmen dom vara förklarad ovärdig medborgerligt för-
;troende eller att föra andras tälan eller för något nes-
sligt brott till straff skyldig., Härmed kunde uppen-
barligen icke menas utslag eller dom af någon annan
myndighet än laga domstol. Slutligen begärde hr
Rosenschöld att, till-stöd för hans mening om det
ifrågavarande utslagets obehörighet, hrjustiticombuds-
mannens anmärkningsmemorial till skånska hofrätten
emot konsistorium för dess omförmälda ätgärd mätte
af en riddarhuskanslist uppläsas, i hvilket hänseende
hr Rframlemnade ett n:r af den utaf honom utgifna
tidningen Fäderneslandet,, deri berörde memorial
fanns intaget. fir Printzensköld bestridde uppläsnin-
gen af.detta memorial, såsom icke-inverkande på sa-
ken, -helst då det icke var ingifvet i original eller
lagligen bestyrkt afskrift, utan innefattades i en tid-
ningsartikel. Hr frih. Sprengtporten J; Ws fann det
deremot gifvet att,. då man ieke kunde förvägra hr R.
att sjelf uppläsa hvad. han fann nödigt till sitt för-
svar, han skäligen ej heller borde vägras biträde i
detta hänseende af en riddarhuskanslist. Frågan är
ömtålig och det vore ej Bidd. och Adeln värdigt att
afskära försvaret eller att gifva sitt domslut innan
saken blifvit fullständigtutredd. Hr grefven och landt-
:marskalken fann ej heller det kunna hr R. förvägras
att få hr justitieombudsmannens . memorial uppläst,
hvarföre uppläsningen skedde, upptagande nära en
timma, utan någon synnerlig deråt af ståndet egnad
uppmärksamhet... Hr R. fick derefter ånyo ordet, då
han började ytterligare -deducera angående - behörig-
heten och lagligheten af konsistorii utslag, men af-
bröts fyra serskilda gånger af landtmarskalkens klubba,
under åberopande af 90 R. F., hvilken hr landt-
marskalken ansåg förbjuda hr-R. att under öfverlägg-
ning bringa frågan om lagligheten af konsistorii ifrå-
gavarande utslag, hvarifrån hr R. också slutligen af-
stod och inskränkte sig till yrkandet att hr Printzen-
skölds motion mätte -af Ridd. och Adeln förklaras
obehörig; förmenande att om. ständet kunde tillåta
sig fatta ett så olagligt beslut som hr P. motionerat,
det vore en ära att icke tillhöra ett stånd, der man
ansåg sig kunna. på detta sätt trampa lagen under
fötterna. Hr Cederschiöld Rob. Theofron uppträdde der-
efter med ett af klarhet och logik ganska utmärkt före-
drag, till ådagaläggande deraf, dels att den förevarande
frågan ännu vore så outredd, att ridd. och adeln icke
derom. kunde omedelbart fatta ett bestämdt omdöme,
dels att det vore den anklagades rätt att få saken
först pröfvad och afgjord hos riddarhusdirektionen el-
ler riddarhusutskottet och derefter, om så erfordra-
des, hänskjuten till ridd. och adeln. I förra. hänse-
endet fann hr OC. det vara hitintills obevisadt hvad
slågs brott hr R. begått samt än mer om detta varit
af neslig beskaffenhet. Talaren ville icke hestrida
att ju möjligen ett så beskaffadt brott kunde vara af
hr RB. begänget.och legat till grund för utslaget: men
derom lemnade detta, i talarens tanka, icke någon
tillförlitlig upplysning; likaledes förtjente: det att noga
öfvervägas innan dom fälldes, huruvida 7 4, 2 mom.
R. O. jemnförd med 18 R. O. kunde afse sådana
faderliga myndigheters domar och utslag som uni-
versiteternas styrelser eller disciplinärstraff, för hvil-
ka, om ej talaren- misstoge sig, en och annan seder-
mera till höga embeten uppstigen ledamot, af. ridd.
och adeln, i följd af något pojkstreck under sin vi-
stelse vid akademien kunde hafva gjort sig skyldig,
utan att något nesligt kunde sägas hafva varit der-
med Yförenadt. I formelt hänseende stödde sig tala-
ren vid 15.S R. O., enligt hvilken riddarhusdirektio-
nen eller riddarhusutskottet, i en sådan fråga som
den nu förevarande, utgjörde första instansen, och
Åridd, och -adeln först dömde i den andra. Enligt
laga form borde således, vid det förhållande att rid-
darhusdirektionen vid. utlemnanderaf pollett till hr R.
saknat kännedom om de nuchos ståndet företedda
handlingar, saken, med undanrödjande af-riddarhus-
Å direktionens åtgärd, förvisas till riddarhusutskottet
IT med öfverlemnande af handlingarne, hvärefter hr R.
TÅ skulle ega att der änyo anmäla sig till erhällande af
pollett, .och, i händelse sädan honom förvägrades,
.Å hafva sig öppet att få frågan hänskjuten till ridd. och
J adeln.
Hro0, Printzensköld upptog med temligen mycken
betta hr Cedersehiölds anförande och uppläste änyo
den i konstitutionerna, hvarefter hr R. blifvit dömd;
han trodde. det erfordras föga skarpsinnighet att kom-
ma öfverens derom, att en -persom som gjort sig
skyldig till dylika nesligheter och derför blifvit för-
klarad för alltid ovärdig att vara akademisk medbor-
gåre, ej heller kunde skäligen anses värdig att vara
svenska folkets representant och, såsom sådan, leda-
mot af ridd. och adeln. Här vore dessutom icke
fråga om pojkstreck eller ungdomsförseelser; hr R-
hade blifvit döråd då han redan var en mogen man,
närmare 40-talet, så att han icke kunde wursaka sig
med sin ungdom m. m. Hr P. afstyrkte remiss och
yrkade omedelbart afgörande af frågan. — Af ena-
handa åsigt, ehuru uttalad i en mindre bitter ton och
på ett skickligare sätt, yttrade sig grefve Gyldenstol-
pe År G., som, efter en analys af konsistorii utslag
och de deri åberopade lagrum, fann sin öfvertygelse
i denna fråga stadgad, utan behof af någon närmare
utredning, och tillstyrkte således att den af R. obe-
hörigen fångna riksdagsmannapollet måtte honom af-
fordras. 3
Grefve Löwenhjelm, C. G., erinrade att han väl till-
styrkt motionens bordläggning, ledd af känslan om
hvår mans rätt att försvara sig, men att, sedan han
ähört försvaret och tagit närmare kännedom om sa-
ken, han vore: beredd att, utan föregående remiss till
utskott, hvilken i hr grefvens tänka tjenade : till in-
genting annat än tidsutdrägt, gifva sin röst för bifall
till br P:s motion:
.- : Deremot ansåg grefve Platen, Baltzar, och hr Man-
nerskans, Carl, det vara hr R:s rätt att få frågan,
som vore för honom af stor vigt, förvisad-till ut-
skott, för att der utredas och pröfvas. Sådant vore
äfven af vigt för ridderskapet och adeln, som eljest
möjligen kunde komma att gifva ett förhastadt, må-
hända orättvist domslut. Hr M. citerade serskildt,
såsom : ett bevis att äfven s. k. ständig relegation
icke ovilkorligen förutsatte någon neslig förbrytelse
af den af straffet drabbade, 23 kap 17 Si de föråldrade
konstitutionerna, enligt hvilken man kunde:göra sig
hd
st I skyldig till detta stränga straff endast genom att utan be-
1sÅ hörig anmälan bivista de den tiden förbjudna nations-
ål sammanträdena eller hågot dylikt, som vore mycket o-
r- I skyldigt, åtminstone ingalunda kunde anses skamligt.
3) Hr Björnstjerna 0.,ledamot af riddarhusdirektionen, an-
t ) såg sig böra fritaga direktionen från att hafva begått
något fel eller ens förbiseende vid utlemnandet af
Pollett till hr R: Direktionen hade icke kunnat vägra
; pollett af annan anledning än att konsistorium i Lund
a I meddelat direktionen den underrättelse om det ifrågava-
f- I varande utslaget, hvilket icke skett. Felet, hvarföre
sl I pollett blifvit utlemnad, var således icke direktionens
utan konsistorii, som underlåtit att, på sätt författ-
ningarne bjuda, insända ett utslag, som jemväl, en-
ligt talarens tanka, lagligen hindrar hr R. att god-