förrostadt, och visar huru renons på skäl re-
plikförfattaren varit, då han eller de funnit sig
reducerade till ett så obrukbart nödvärn.
Slutligen hafva replikanterne äfven icke för-
smått att, till den kraft och verkan sådant kan
medföra, framställa den omförmälda motpeti-
tionen såsom resultatet af en uppvigling bland
arbetårne, af två enskilda personer. Vi anse
alldeles öfverfödigt att spilla tid och utrym-
me på de. insinuationer som förekomma i detta
hänseende, ty arbetarne som beslutat motpe-
titionen och vid rådplägningen ordentligt och
noggrannt diskuterat. frågorna, hvaröfver re-
ferater äfven varit tryckta i Aftonbladet, veta
bäst huru mycken sanning finnes uti nyss-
nämnde föregifvande.
Vi skola blott upptaga en härvid gjord be-
skyllning, som det är svårt att anse härröra
från annat än oreda i begreppet, så vida den
ej skall antagas hafva skett emot bättre ve-
tande; nemligen att hela motpetitionen och
försvaret för den nu gällande handtverksord-
ningen skulle vara tillstäldt i den hemliga af-
sigten, att bringa arbetarne under kapitaler-
nas välde,. — Vi fråga med anledning deraf
replikanterne eller deras värda koncepist, om
de så kallade försörjningsmännen hvilkas rät
motpetitionen till en hufvudsaklig del har
för ändamål att skydda, äro kapitalister?
Vi fråga om gesäller, som önska att få be-
gagna associationsrätten för att kunna arbeta
gemensamt på en verkstad, äro kapitalister?
Vi fråga om de, som sälja sina tillverkninga
på torg och öppna platser, hvilka petitionä-
rerne vilja hafva bortskaffade, äro kapitalister?
Vi fråga, om en enka som önskar få fortsätta
ett handtverk, fastän hon trädt i nytt gifte.
i allmänhet kan räknas bland kapitalisternes
antal? Vi torde efter detta hafva något skäl
att fråga, om icke def genom sin orimlighet
oskadliga, men till sin syftning giftiga insi-
nuationen om den hemliga afsigten att bringa
arbetarne till slafvar under kapitalet, alltföj
mycket förråder att de värde replikanterne
funnit sig af skälen i den så kallade motpe-
titionen, och under medvetande att hafva grund-
satserna, sunda förnuftet, rättvisan, billigheten.
erfarenheten och allmänna tänkesättet emot sig
till den grad bragte i. förlägenhet, att de nöd:
vändigt på en sidoväg skulle söka ge luft å
förtrytelsen deröfver, genom nyssnämnda låga
insinuation, hvaraf deras sak, efter vår öfver
tygelse, icke skördar någon vinst inför er
oväldig allmänhet. ROR