förrostadt, och visar huru renons på skäl replikförfattaren varit, då han eller de funnit sig reducerade till ett så obrukbart nödvärn. Slutligen hafva replikanterne äfven icke försmått att, till den kraft och verkan sådant kan medföra, framställa den omförmälda motpetitionen såsom resultatet af en uppvigling bland arbetårne, af två enskilda personer. Vi anse alldeles öfverfödigt att spilla tid och utrymme på de. insinuationer som förekomma i detta hänseende, ty arbetarne som beslutat motpetitionen och vid rådplägningen ordentligt och noggrannt diskuterat. frågorna, hvaröfver referater äfven varit tryckta i Aftonbladet, veta bäst huru mycken sanning finnes uti nyssnämnde föregifvande. Vi skola blott upptaga en härvid gjord beskyllning, som det är svårt att anse härröra från annat än oreda i begreppet, så vida den ej skall antagas hafva skett emot bättre vetande; nemligen att hela motpetitionen och försvaret för den nu gällande handtverksordningen skulle vara tillstäldt i den hemliga afsigten, att bringa arbetarne under kapitalernas välde,. — Vi fråga med anledning deraf replikanterne eller deras värda koncepist, om de så kallade försörjningsmännen hvilkas rät motpetitionen till en hufvudsaklig del har för ändamål att skydda, äro kapitalister? Vi fråga om gesäller, som önska att få begagna associationsrätten för att kunna arbeta gemensamt på en verkstad, äro kapitalister? Vi fråga om de, som sälja sina tillverkninga på torg och öppna platser, hvilka petitionärerne vilja hafva bortskaffade, äro kapitalister? Vi fråga, om en enka som önskar få fortsätta ett handtverk, fastän hon trädt i nytt gifte. i allmänhet kan räknas bland kapitalisternes antal? Vi torde efter detta hafva något skäl att fråga, om icke def genom sin orimlighet oskadliga, men till sin syftning giftiga insinuationen om den hemliga afsigten att bringa arbetarne till slafvar under kapitalet, alltföj mycket förråder att de värde replikanterne funnit sig af skälen i den så kallade motpetitionen, och under medvetande att hafva grundsatserna, sunda förnuftet, rättvisan, billigheten. erfarenheten och allmänna tänkesättet emot sig till den grad bragte i. förlägenhet, att de nöd: vändigt på en sidoväg skulle söka ge luft å förtrytelsen deröfver, genom nyssnämnda låga insinuation, hvaraf deras sak, efter vår öfver tygelse, icke skördar någon vinst inför er oväldig allmänhet. ROR