uppföra hus af sten och synnerligast skorstenar, sö måste man i brist på murbruk utvälja flata stenar hvilka blott läggas öfver hvarandra och tillsmetas mec jord. Lyckligtvis har man så godt om timmerskog dessa trakter att nästan alla hus uppföras af trä. motsatt fall skulle flera orter nästan blifva obebyggda Men jernvägarne skola till en del afhjelpa denna olä genhet genom att förse dessa trakter med behöfli; kalk och tegelsten. — Sabbatens helgd i England. På sin res till Högländerna tillbragte hertiginnan af Kent nyli gen en söndag i Edinburg! Fiotelvärden blef n ket illa deran då hertiginnan beg Alberts skorpor, af hvilka han icke hade någr: hemma, men hastade att skicka till bagaren för hemta nägra. Bagaren var emellertid en af högbiskopliga kyrkan, och ansåg sig icke ens fö att göra en hertiginna till viljes kunna bryta sabba. ten, och han svarade alltså nej. Hotelvärden va förtviflad öfver att nödgas meddela hertiginnan detta svar; men den höga damen blef så rörd öfver detta vackra drag af aktning för sabbatens helgd, att hor uppdrog åt bagaren, mr Calderwood, att förse hennc med bröd under hela hennes vistande i Högländerna, och sjelfva drottning Victoria belönade det vackra draget genom att hos bagaren beställa fyratio dussin i veckan af sin höga gemåls skorpor. Hvad bagaren förtjenade hos de kongliga personerna var icke mycket, men desto mer förtjenade han på de goda edinburgharne, som fått en formlig mani att äta prins Alberts skorpor, och åtminstone i någotlikna de höga herrskaperna. : ; — En fransk tjuf, En f. d. elev af polytekniska skolan, som sedan några år varit anställd : Ryssland som civilingeniör, anlände för någon tid sc: dan på nordbanan till Paris. Sedan han från kontrollbyrån uttagit sin kappsäck, lät han fastbinda den ofvanpå suffletten af en fiacre, och gaf kusken befallning att köra sig till ett hotell i närheten af Palais royal. Kusken dref på sina hästar och anlände snart, oaktadt den tjocka dimman, till det anvista stället. Nu först märkte denne och vär resande att kappsäcken var borta. Den hade troligtvis under färden blifvit bortsnabbad af någon djerf tjuf. En anmälan gjordes genast hos polisen. Förlusten var så mycket kännbarare för ingeniören, som den stulna kappsäckens dyrbarheter äfven innehöll teckningar, kalkyler och planritningar, som för honom voro at största värde. Två dagar hade förflutit sedan denna anmälan blifvit gjord, då en morgon portvakten på polisbyrån vid Palais royal fann utanför porten en kappsäck, alldeles öfverklistrad med jernvägsetiketter på flerahanda språk. Han inbär den på byrån, der den genast undersöktes och befanns vara den af ingeniören saknade. Alla dyrbarheter, jemte linneoch klädespersedlar den innehållit, voro borta, men paperen, teckningarna och plancherna funnos orörda, tföljda af en biljett, i hvilken tjufven förklarade att, som han blifvit drifven till stölden af behofvet och icke af någon önskan att skada, han ej ville behälla något annat än det som kunde vara honom till nägon nytta, och skattade sig lycklig om kappsäckens egare i äterställandet af handlingarne funne nägon ersättning för den förlust, som han med ledsnad sett sig nödsakad att förorsaka honom. — Pappershus. Man skrifver från Hamburg: Med ett nyligen till Australien afgånget skepp hafva blifvit afsände ett par dussin de aldranäpnaste, prydligaste och dertill solidt byggda hus af papier-machå, från hrr Bielefelds fabrik. Innan de inpassades, voro de uti nämnde firmas etablissement uppställda till beskädande, och det saknades icke nyfikna som vandrade ut för att se den lilla pappersbyn, som kan sammansättas på några få timmar, och det oaktadt skall i soliditet öfverträffa mänget stenoch tegelhus i London. — Theatre Frangais inöfvar, samtidigt med Alexandre Dumas nyaste så mycket omtalade stycke, Ludvig XV:s ungdom, äfven en ny komedi i 5 akter af Emile Argier och Jules Sandeau, kalladt Grefvens arfvinge,. . — Under en representation af Virginius, på amfiteatern i Liverpool, och midt under de mest patetiska scenerna i denna tragedi, nedkastades från galleriet på paterren icke en apelsin eller an nöt, utan en porterbutelj. Oaktadt parterren var full af folk, träffade, genom en förundransvärd iycka det fruktansvärda kastvapnet endast en af äskädarne helt lätt på handen. Gerningsmannen till detta däd har icke kunnat upptäckas. — Talleyrand var alltid spefull då tillfälle erböd sig, och han förstod att ikläda sina speord en sädan form att han alltid efteråt kunde draga sig ur spelet. År 1814, på en tid då ställningen var myc ket kritisk, kom sålunda till Talleyrand en engelsk diplomat, hvilken skelade förfärligt, och frågade ho nom, nä hur gär det? Som ni ser,, var Talleyrands hela svar.