uppföra hus af sten och synnerligast skorstenar, sö
måste man i brist på murbruk utvälja flata stenar
hvilka blott läggas öfver hvarandra och tillsmetas mec
jord. Lyckligtvis har man så godt om timmerskog
dessa trakter att nästan alla hus uppföras af trä.
motsatt fall skulle flera orter nästan blifva obebyggda
Men jernvägarne skola till en del afhjelpa denna olä
genhet genom att förse dessa trakter med behöfli;
kalk och tegelsten.
— Sabbatens helgd i England. På sin res
till Högländerna tillbragte hertiginnan af Kent nyli
gen en söndag i Edinburg! Fiotelvärden blef n
ket illa deran då hertiginnan beg
Alberts skorpor, af hvilka han icke hade någr:
hemma, men hastade att skicka till bagaren för
hemta nägra. Bagaren var emellertid en
af högbiskopliga kyrkan, och ansåg sig icke ens fö
att göra en hertiginna till viljes kunna bryta sabba.
ten, och han svarade alltså nej. Hotelvärden va
förtviflad öfver att nödgas meddela hertiginnan detta
svar; men den höga damen blef så rörd öfver detta
vackra drag af aktning för sabbatens helgd, att hor
uppdrog åt bagaren, mr Calderwood, att förse hennc
med bröd under hela hennes vistande i Högländerna,
och sjelfva drottning Victoria belönade det vackra
draget genom att hos bagaren beställa fyratio dussin
i veckan af sin höga gemåls skorpor. Hvad bagaren
förtjenade hos de kongliga personerna var icke myc-
ket, men desto mer förtjenade han på de goda edin-
burgharne, som fått en formlig mani att äta prins
Alberts skorpor, och åtminstone i någotlikna de höga
herrskaperna. :
; — En fransk tjuf, En f. d. elev af poly-
tekniska skolan, som sedan några år varit anställd :
Ryssland som civilingeniör, anlände för någon tid sc:
dan på nordbanan till Paris. Sedan han från kon-
trollbyrån uttagit sin kappsäck, lät han fastbinda den
ofvanpå suffletten af en fiacre, och gaf kusken be-
fallning att köra sig till ett hotell i närheten af Pa-
lais royal. Kusken dref på sina hästar och anlände
snart, oaktadt den tjocka dimman, till det anvista
stället. Nu först märkte denne och vär resande att
kappsäcken var borta. Den hade troligtvis under fär-
den blifvit bortsnabbad af någon djerf tjuf. En an-
mälan gjordes genast hos polisen. Förlusten var så
mycket kännbarare för ingeniören, som den stulna
kappsäckens dyrbarheter äfven innehöll teckningar,
kalkyler och planritningar, som för honom voro at
största värde. Två dagar hade förflutit sedan denna
anmälan blifvit gjord, då en morgon portvakten på
polisbyrån vid Palais royal fann utanför porten en
kappsäck, alldeles öfverklistrad med jernvägsetiketter
på flerahanda språk. Han inbär den på byrån, der
den genast undersöktes och befanns vara den af in-
geniören saknade. Alla dyrbarheter, jemte linne- och
klädespersedlar den innehållit, voro borta, men pap-
eren, teckningarna och plancherna funnos orörda,
tföljda af en biljett, i hvilken tjufven förklarade att,
som han blifvit drifven till stölden af behofvet och
icke af någon önskan att skada, han ej ville behälla
något annat än det som kunde vara honom till nä-
gon nytta, och skattade sig lycklig om kappsäckens
egare i äterställandet af handlingarne funne nägon
ersättning för den förlust, som han med ledsnad sett
sig nödsakad att förorsaka honom.
— Pappershus. Man skrifver från Hamburg:
Med ett nyligen till Australien afgånget skepp hafva
blifvit afsände ett par dussin de aldranäpnaste, pryd-
ligaste och dertill solidt byggda hus af papier-machå,
från hrr Bielefelds fabrik. Innan de inpassades, voro
de uti nämnde firmas etablissement uppställda till be-
skädande, och det saknades icke nyfikna som van-
drade ut för att se den lilla pappersbyn, som kan
sammansättas på några få timmar, och det oaktadt
skall i soliditet öfverträffa mänget sten- och tegelhus
i London.
— Theatre Frangais inöfvar, samtidigt med
Alexandre Dumas nyaste så mycket omtalade stycke,
Ludvig XV:s ungdom, äfven en ny komedi i 5
akter af Emile Argier och Jules Sandeau, kalladt
Grefvens arfvinge,. .
— Under en representation af Virginius,
på amfiteatern i Liverpool, och midt under de mest
patetiska scenerna i denna tragedi, nedkastades
från galleriet på paterren icke en apelsin eller an
nöt, utan en porterbutelj. Oaktadt parterren var
full af folk, träffade, genom en förundransvärd iycka
det fruktansvärda kastvapnet endast en af äskädarne
helt lätt på handen. Gerningsmannen till detta däd
har icke kunnat upptäckas.
— Talleyrand var alltid spefull då tillfälle
erböd sig, och han förstod att ikläda sina speord en
sädan form att han alltid efteråt kunde draga sig ur
spelet. År 1814, på en tid då ställningen var myc
ket kritisk, kom sålunda till Talleyrand en engelsk
diplomat, hvilken skelade förfärligt, och frågade ho
nom, nä hur gär det? Som ni ser,, var Talleyrands
hela svar.