Af ofvannämnde propositioner hinna vi nu blott i
största korthet redogöra för den som angär bränvinet.
Pen började 2 en utförlig och omständligen moti-
verad framställning om hvad sednare tiders erfaren-
Let gifvit vid handen i afseende på bränvinsbrän-
ningens förlamande infiytande på jordbruket och för-
nämligast på boskapsskötseln, sumt huru,sannolikt
till följd af den allt allmännare spridda öfvertygel-
sen om bränvinsbränningens icke blott gagnlösket utan
äfven skadlighet, husbehofsbränningen visat sig varai
aftagande oaktadt den läga beskattning som hvilat
på denna handtering.
Propositionen päpekade derefter sjelfva bränvinets
skadliga inflytande i sanitärt och noraliskt bänseen-
de samt påminde huru bruket af denna vara ledde
till fattigdom och brott, hvarom brottsmölsstatistiken
bure alltför sorgliga vittnesbörd.
Säsom högste vårdaren af Jandets angelägenheter
hade derföre Kongl. Maj:t funnit sig så väl af sin
pligt som af alla tänkande medborgares otvetydig
uttalade önskan uppfordrad att föreslå åtgärder till
detta ondas hämmande.
Bärtill gåfves två medel .
1:o Inskränkning i tiden för tillverkningen;
2:o En förhöjd beskattning:
I förra hänseendet föreslår K. M:t derföre brän-
vinsbränningstidens inskränkning till två månader om
året, en månad om hösten, för tillgodogörandet af
potatesskörden, och en månad på våren för ett lin-
drande af möjligen uppstående foderbrist innan krea-
turen kunna på bete utsläppas.
På det ej alltför hastig rubbning skulle uppstå i
deras näring som efter den nu gällande lagstiftningen
inrättat sin hushållning, skulle emellertid bestämmas
två öfvergångsår, under hvilka bränvin finge tillver-
kas 3 månader årligen, 1, månad på hösten och
1, månad på våren.
Alla dessa tidsbestämmelser dock under förutsätt-
ning att missväxt ej föranledde till serskilda ätgär-
der och stadganden.
Med afseende derå att åtskilliga personer ännu hy-
ste den äsigten att husbehofsbränningen vore af gagn
för jordbruket, och ehuru denna fördel blott var sken-
bar, ansåg Kongl. Maj:t husbehofsbränningen ej böra
förbjudas, och enär denna handtering, om derpå lades
enahanda beskattning som på fabrikstillverkningen,
ej skulle kunna bestå i täflan med denna sednare,
så föreslog K. M. att de båda handteringarne ej måtte
lika beskattas. Dock borde skillnaden i beskattnin-
gen ej blifva så stor att den utgjorde ett premium
för husbehofsbränningen och en uppmuntran för all-
mogen att slå sig på denna handtering.
Det. omförmäldes derefter, att utrönt blifvit, att
med en panna om 18 kannor med mäskvärmare, och
om 27 kannor utan mäskvärmare kunde afverkas
1220 kannor bränvin på 2 månader och anses derföre
dessa kannerymder böra vara de största som skäligen
kunna för husbehofsbränning medgifvas.
Med fästadt afseende derpå att varan ej må för
mycket fördyras för konsumenterna (!), och efter en
utredning som visade att med en skatt af 16 sk. bko
på kannan och med tillägg af den afgift som drabbar
försäljningen; bör bränvinet i vanliga är ej komma att
stå konsumenten högre än till I rdr 16 sk. kannan
eller 2 skilling jumfrun, föreslog derföre K. Maj:t:
att skatten för fabrikstillverkning bestämmes till
16 sk. bko pr kanna af möjliga tillverkningen;
att skatten för husbehofsbränningen fastställes till
34:delar af detta belopp eller 12 sk. bko pr kanna;
att under ären 1835—56 (med kvilket förstnämhde
är den nya författningen skulle träda i kraft) brän-
vinsbränning tillätes under 3 månader om äret, och
att tillverkningstiden derefter och framgent blir 2
mänader om året, fördelade så som ofvanföre nåmnts.
För skattens beräkni
nna j:
sbehofsbr
värmare om 10 till 27 kannors rymd ev
32 sk. bko i månaden, och för panuor med
måre om höt ors rymd, 8 rår 24
i månaden, allt pr kanna.
hvilka beräknin anses motsvara nyssnämnde fast-
stälde skattebelopp af respektive 16 sk. och 12 sk.
Den redskap som genom den nya författningen blir