kristna känslan för ett verksamt brödraskap verkligt allmänsinne, innerlig, om ock någo grofhyflad, broderlighet. Den frivilliga asso ciationen af individer och familjer är i be ständig verksamhet; sedån den uppgjort grun derna för ett beskattningssystem, bildar der en besparingskassa, och gör deraf en loka bankinrättning. Denna bank utger assignationer som endast hafva kurs på stället; den ger en nyt tig användning åt hvarje enskilts penningar, och arbetaren, som måste köpa en häst eller er plog, finner här de kapitaler han behöfver Man begagnar strömmarna till anläggande af vattenqvarnar, der enhvar låter mala sitt mjöl och såga sina bräder; man utvidgar dessa anläggningar, som genom sin framgång draga till sig alla kapitaler, äfven de minsta, enkornas, de faderoch möderlösas och daglönarnes; hvem skulle våga sätta eld på dessa gvarmar? De tillhöra alla. Kapitalet hopas ej på en enda hand; penningarna gå genom tusende händer. De små summorna hvila aldrig, och stora bankirer uppkomma ej. Förtroendet lifvar hvarje gren af verksamhet. Rhode-Island, med en befolkning af 100,000 själar, räknar 65 banker, hvilkas kapital belöper sig till 100,000 å 250,000 dollars och hvilkas totalbelopp öfverstiger 40 millioner dollars. Dessa banker räkna 11,645 aktier; nästan hvarenda person äger åtminstone något i de små bankerna; hvarje arbetare är kapitalist, Köper en aktie, derpå ännu en och tillhandlar sig slutligen ett magasin eller ett skepp. Banken uppehåller sig sjelf, och öfverskottet af kostnaderna kommer aktieegaren till godo. . Det är visserligen en stor fördel för arbetaren att hafva en anstalt att tillgå, der han kan köpa penningar, och hvarutur förpaktare-och Kandtverkare efter sina tillgångar och den kredit de ega kunna låna. Innevånare i den minsta köping behöfver ej sända sina besparingar till den stora staden, för att der göra dem fruktbärande. Skomakare, skräddare, enkor och faderlösa äro här egare af lokalbanken, som utlemnar lån till 6 procent och utdelar dessa 6 procent som dividender åt aktieegarne. Aktiegaren lifvar sin handel med: kapitalet, som han utlånar, och förökar sitt kapital genom den industri, som detta kapital framkallar. Hvilken samhällsmedlem, om än aldrig så ringa och okunnig, är ej intresserad af ett samfunds bestånd, som till slut är ingenting annat än föreningen af alla särgskilta intessen? Det nordamerikanska samhället styr sig sjelft, så stat som grefskap, kommun som individ. Dess lösen är ej: hvar och en för sig, utan: hvar och en genom sig sjelf och för de andra. Ingenting sätter amerikanaren mer i förvåning än när han hör, att i gamla verldens länder en statsmyndighet handlar i samhällets ställe, underhåller skolor, presterskap, teatrar och hospitaler, bygger broar, säljer tobak oeh salt oeh besoldar en hel arm af embetsmän. Men ännu mera förvånas han när han hör att, om regeringen inställde sin verksamhet, enhvar genast skulle börja uppror. Han begriper ingenting af den gamla verldens begge egendomligheter, af detta raseri att vilja bli styrd och likväl bita i den tygel som styr. Friheten i enheten, ordningen i oberoendet behöfver i Amerika ingen lag för att hålla sig uppe. Det står fabrikanten fritt att behålla eller afskeda sin arbetare, arbetaren att mottaga eller afslå en erbjuden lön, kapitalisten att använda sina penningar efter eget behag, landtbrukaren och köpmannen att kapitalisera sin vinst. Staten, lagen bekymrar sig ej det minsta derom; hvar och en har lagen inom sitt bröst: Ingen tvungen och tillskapad association, utan en verksam och sedvanlig sympati; ett anglosaxiskt clubbing, varaktigt och oförstörbart såsom sederna, regera landet; utan det skulle self-government vara en chimår; — öfverallt ingår man frivilliga föreningar för att hjelpa hvarandra. Hvad. religionen beträffar, äro nio tiondedelar af medborgarna protestanter, och isynnerhet bibehålla ännu de norra staterna den amla puritanska strängheten, medan de söra luta till presbyterianism eller katolicism, som gjort Mississippi-dalen till hufvudscenen för sin verksamhet. Det är kapitalisterna, — Whigs, som man äfven kan kalla de moderata och konservativa, — som äro stämda för protestantisk tolerans, medan den krigiska och företagslystna andan hos demokraterna, landtfolket och arbetarna, som glömma det närvarande för framtiden, mer lutar mot det gamla puritanska elementet. Deraf mormonerna,. som i Klippbergen söka återställa bibelns patriarkaliska myndighet, deraf milleristernas populära sekt, profeten Millers anhängare, .som vänta verldens snara undergång. Mångfald, frihet och tradition herrskä den religiösa sferen, liksom i:sederna och politiken. , Man får icke tro att Amerikas politiska intitutioner äro nya, enkla och utarbetade efer en abstrakt typ. De fornengelska inrättlingarna äro bibehållna; amerikanarna hafva lott utstrukit orden konung: och vicekonung. Vvalsystemet är det gamla; de särskilda staerna styra sig sjelfva efter sina gamla lagar: nan har blott utvecklat, i stället för att kulltörta, gjort en evolution i stället för en reolution. De 31 staterna hafva hvar och en ina särskilda konstitutioner, sina särskilda solitiska systemer,. sina särskilta verkställande, agstiftande och dömande myndigheter. De afva icke tillskapat sina institutioner efter ilosofiska teorier; hvad som: lyckats deras äder hafva de bibehållit; hvad de sjelfva icke ner kunde bibehålla, hafva de förkastat. Man rådde dem att insätta en enda rådpläande kammare; de inrättade tvenne kammare, åda utgångna ur den allmänna rösträtten, den na representerande den federala unionen, den ndra de särskilda staternas intressen. Hvar ch en af dessa båda lagstiftande myndighe— TORP I AL Ra as RR pm dd vn ÅR AL KN AN hd LUM